Vem påstår att det är normalt med ögonkontakt?
Postat: 2020-02-09 12:08:10
Då jag är antropologiskt lagd och läser mycket om inhemska stammar runt om i världen, förvånas jag över västvärldens besatthet av ögonkontakt med bara någon meters mellanrum från sin partner. Eller cm om man är italienare.
En stam i Indonesien har ett unikt sätt att interagera. Man sitter var som och sedan pratar man väldigt lugnt och sakta. Ibland minuters tystnad. Man tittar inte heller på varandra under tiden. Titta på varandra uppfattas som aggressivt.
Mina frågor är - vem bestämmer vad som är normalt?
Om jag tycker att det är normalt att stå 10 cm ifrån och ha ögonkontakt, vem säger att det är onormalt?
Dessa beteenden är inlärda och kulturellt betingande, vad säger det om hur vi relaterar till social interaktion?
Kanske dom med svårighet med ögonkontakt är normala och har bara ett annat förhållningssätt?
Ett annat intressant experiment;
Forskarna gjorde ett experiment där man jämförde två grupper barns reaktioner till olika ansiktsuttryck. Glädje. Ledsamhet osv.
En västerländsk grupp och en inhemsk stam.
Chockerande nog skiljde det sig rätt mycket över hur dom registrerade och uppfattade ansiktsuttryck mellan den västerländska och inhemska gruppen. Inom grupperna var resultaten samstämmiga och dom uppfattade ansiktsuttrycken likadant.
T.ex. trodde den inhemska stammen att ledsamhet betydde chockad. Inhemska stammen kunde inte förstå glädje heller.
Vad betyder detta?
Är ansiktsuttryck också kulturellt betingat?
Vad innebär det för dom med problem med sociala interaktioner?
En stam i Indonesien har ett unikt sätt att interagera. Man sitter var som och sedan pratar man väldigt lugnt och sakta. Ibland minuters tystnad. Man tittar inte heller på varandra under tiden. Titta på varandra uppfattas som aggressivt.
Mina frågor är - vem bestämmer vad som är normalt?
Om jag tycker att det är normalt att stå 10 cm ifrån och ha ögonkontakt, vem säger att det är onormalt?
Dessa beteenden är inlärda och kulturellt betingande, vad säger det om hur vi relaterar till social interaktion?
Kanske dom med svårighet med ögonkontakt är normala och har bara ett annat förhållningssätt?
Ett annat intressant experiment;
Forskarna gjorde ett experiment där man jämförde två grupper barns reaktioner till olika ansiktsuttryck. Glädje. Ledsamhet osv.
En västerländsk grupp och en inhemsk stam.
Chockerande nog skiljde det sig rätt mycket över hur dom registrerade och uppfattade ansiktsuttryck mellan den västerländska och inhemska gruppen. Inom grupperna var resultaten samstämmiga och dom uppfattade ansiktsuttrycken likadant.
T.ex. trodde den inhemska stammen att ledsamhet betydde chockad. Inhemska stammen kunde inte förstå glädje heller.
Vad betyder detta?
Är ansiktsuttryck också kulturellt betingat?
Vad innebär det för dom med problem med sociala interaktioner?