Jossie94 skrev:Det är ju detta jag har sagt hela tiden, bara det att jag har sagt det lite mer detaljerat med olika exempel.
Man kan nog ha större svårigheter om man har svår ADHD än om man har lätt Asperger.
Okej.....
fats jag tog inte just dessa milda diagnoser för jag anser ju att om man är psykiskt sjuk eller är som de som jag träffade, så hade vissa utav inte asperger eller add, de hade tex bipolar, någon sjukdom/diagnos för verklighetsuppfattningar, de trodde på spöken pga av sin diagnos/sjukdom (mest troligt)
Här har du börjat meningen på ett sätt, inte slutfört tanken, utan mitt i meningen börjat att skriva något annat. Men det är bra att du äntligen nämner bipolar - då kan man ändå tänka sig någorlunda hur det kan se ut (även om du kanske inte är säker på diagnosen, det gör inget här). Och att du tycker att det verkade vara verklighetsuppfattningen som det var fel på, är ju också en viktig info. Och en nödvändig info, eftersom tro på spöken inte räcker som tecken för att någon skulle ha grava problem
De var tex en person som gick och rökte hela tiden och hade ingen kontakt med verkligheten och gick och ryckte i toalett handtaget. SÅ ja, de va mer avancerade sjukdomar/diagnoser än just add, adhd, asperger för det är ju standard diagnoser, de är så vanligt numera att de är "jaha, du har det, okej, då förstår jag."
Om det är standarddiagnoser, spelar ingen roll. Inte bra att vara för utsvävande. Förresten, det är faktiskt inte så att du bara förklarar mer detaljerat. Det är just det jag saknar. Utan det du gör är att du kretsar runt saken, nämner allt möjligt som du tror är inte långt ifrån den. Tyvärr så är detta olika för olika människor, andra kanske inte tycker att det ligger nära det som du egentligen menar, och dessutom blir man helt förvirrad för att det är för många olika saker.
Inga ifrågasätter däremot kan jag känna att eftersom jag hamnar i mitten av min diagnos när det gäller diagnos grader, så kan folk missförstå mig pga det, för jag har inte 100 procent asperger eller autism, utan jag har drag av det och är mer åt NT hållet för man märker inte utåt att jag har en diagnos. Jag passar in bland NT för att jag fikar, shoppar, sminkar mig, bor med min sambo, är förlovad, jag gör normala vardagliga saker.
Även NTs är inte 100 % NT. Och det är svårt att säga vad "i mitten av diagnosen" skulle innebära. Du bör egentligen använda mer exakt definerade uttryck, om folk ska förstå dig säkert. Finns det inte numera 3 grader inom autism? Då skulle du vara på grad 2? Eller på grad 1, för att du tycker du har lätta problem?
Som jag sa förut i diskussionen - om folk har märkt att du har svårigheter med det sociala, utan att de visste om din diagnos - då har du ju ett bevis att man märker det. Och det har du ju berättat att de har gjort. Och man måste inte just fika, shoppa eller sminka sig - jag brukar inte göra något av dessa, men folk brukar inte märka mina svårigheter.
Dessa personer klarade inte av att praktisera, de visste knappt hur man åt. och det är inte för att vara elak mot dem, men de behövde mer hjälp och stöd med sådana saker. De blev mer som om jag var deras mamma eller att jag jobbade där, och därför kände jag att jag inte skulle vara där, de passade inte mig. DE hade som sagt för grova diagnoser. Det är som att en NT person är bland de som har shizofreni eller något sådant, man märker ju skillnad på personerna. De kan vara i stilen, hur de beter sig socialt, små saker.
Såna här beskrivningar kan du skippa, de tillför inte något. Säg bara att personen behöver hjälp med enkla vardagliga sysslor.