Går det verkligen till så här?
Postat: 2020-12-01 16:10:34Jossie94 skrev:Enligt mig borde man efter några år kunna prata om det som vuxna och be om ursäkt för det är en normal reaktion. Det är inte normalt att fortfarande leva som att det var aktuellt fortfarande för det är fortfarande infekterat av någon anledning. Jag har ju bara frågat vad det var som hände men de minns inte och hur mycket de säger att de inte minns så är det bullshit. De har bara inte växt upp än och det är det som det handlar om. Jag som trodde man växt upp om man tex har barn och så. Men nej. Så de är dem som är konstiga och inte jag. Jag har aldrig varit konstig. Jag har bara försökt passa in och vem för inte det ?
For ett tag senn hade besök en dagis grupp mitt DV.. som e besöks gård. Ena tanten hade gått i högstadiet mig tillsammans. På hur pratade skulde tro varit vener då. NEJ. Hon var hur elak som helst. Å en dom mobbade mest mig då. Därför va klantig.. å hade talfel.. å gjorde i byxan. Å att hang efter språk fagen.. å hade böcker till låg stadiet i dom. Å att dreglade. Så. Nej. Inte sa ursäkt. Eller nått. Hörtes ut hon tyckte trevligt vi mötts. Jag blev rädd när jag såg hon. Å inte hon sa ursäkta.. utan var trevligt.