Vad göra nu?
Postat: 2020-01-10 9:21:51
Hej!
Jag hittade inget presentationsforum så jag provar här. Jag är 46 och fick nyligen höra av en psykolog att jag förmodligen har någon form av högfungerande autism. Jag tolkar det som Asperger. Väldigt mycket av det jag läst om det stämmer slående väl in på mig och det känns som den bästa förklaringsmodellen för varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag har alltid varit väldigt annorlunda, även fast jag hade vänner under barndomen fanns det alltid några som skulle hålla på och trakassera mig på dagis och i skolan, medan jag som vuxen har lärt mig kompensera mycket socialt (fast det tar ju så mycket energi!) men det är alltid något som skaver, jag upplever att jag nästan aldrig är i fas med andra.
Psykologen tyckte det var onödigt att göra en utredning eftersom jag är såpass fungerande att jag inte skulle få rätt till något bistånd och därmed inte skulle ha någon större nytta av en formell diagnos, utan det viktiga nu är att ta reda på så mycket som möjligt så att jag förstår mig själv lite bättre. Det är där jag är nu, och jag tuggar i mig allt jag kommer över. Läste först Very late diagnosis of Asperger Syndrome av Philip Wylie och kände verkligen igen mig i mycket där. Nu håller jag på med Tony Attwood. Har spenderat många timmar på att läsa igenom de här forumen.
Så vart nu? Istället för att känna mig som den enda i universum som har de här upplevelserna kanske jag är ungefär en på hundra. Det är ett paradigmskifte, ska jag för en gångs skull ska få känna igen mig i något utanför mig själv? Jag är nyfiken på resurser, samtal, kanske träffar. Kommer från Stockholm men bor nu mitt ute i ingenstans i Örebro län.
Ursäkta om det blev långrandigt (men det är väl också typiskt Asperger).
Jag hittade inget presentationsforum så jag provar här. Jag är 46 och fick nyligen höra av en psykolog att jag förmodligen har någon form av högfungerande autism. Jag tolkar det som Asperger. Väldigt mycket av det jag läst om det stämmer slående väl in på mig och det känns som den bästa förklaringsmodellen för varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag har alltid varit väldigt annorlunda, även fast jag hade vänner under barndomen fanns det alltid några som skulle hålla på och trakassera mig på dagis och i skolan, medan jag som vuxen har lärt mig kompensera mycket socialt (fast det tar ju så mycket energi!) men det är alltid något som skaver, jag upplever att jag nästan aldrig är i fas med andra.
Psykologen tyckte det var onödigt att göra en utredning eftersom jag är såpass fungerande att jag inte skulle få rätt till något bistånd och därmed inte skulle ha någon större nytta av en formell diagnos, utan det viktiga nu är att ta reda på så mycket som möjligt så att jag förstår mig själv lite bättre. Det är där jag är nu, och jag tuggar i mig allt jag kommer över. Läste först Very late diagnosis of Asperger Syndrome av Philip Wylie och kände verkligen igen mig i mycket där. Nu håller jag på med Tony Attwood. Har spenderat många timmar på att läsa igenom de här forumen.
Så vart nu? Istället för att känna mig som den enda i universum som har de här upplevelserna kanske jag är ungefär en på hundra. Det är ett paradigmskifte, ska jag för en gångs skull ska få känna igen mig i något utanför mig själv? Jag är nyfiken på resurser, samtal, kanske träffar. Kommer från Stockholm men bor nu mitt ute i ingenstans i Örebro län.
Ursäkta om det blev långrandigt (men det är väl också typiskt Asperger).