Fördelar med sjukpension
Postat: 2020-04-15 7:09:24
Teldorei skrev:BellaBelle skrev:Teldorei skrev:Jag förstår inte hur ni här inne har fått sjukersättning. Ni verkar leva rätt normala liv där ni rör er ute bland folk. Det är en massa träning, gym, springa runt med hundar, träffar andra för att spela musik, osv.
Själv tar jag mig aldrig utanför dörren(annat än för att handla sent på kvällen precis innan de stänger), men jag får inte sjukersättning?
Sjukvården och dess bedömningar i Sverige borde ske nationellt så att alla bedöms efter samma förutsättningar.
Nja, det är nog väldigt olika hur bra/dåligt folk mår. De som är unga nu verkar ju ha ”turen” att få aktivitetsersättning. Sådant fanns inte ”förr”. Vi är många som haft det väldigt tufft, då inte heller Asperger och adhd ”upptäckts” ännu.
Men att ”springa runt med hundar” etc är inte detsamma som att ha arbetsförmåga. Är man ”normalfungerande” klarar man i regel att sköta ett jobb OCH sköta hund(ar).
Bedömningar görs ju av enskilda handläggare, så vad skulle det göra för skillnad? Tyvärr är det ju många sjuka i Sverige som t o m nekas grundläggande skydd som sjukpenning. För mig var det inte lätt att få sjukersättning och jag skulle hellre varit ”fungerande” och kunnat arbeta än att vara i den här situationen. Men man får göra det bästa av det hela.
Du verkar lida av svår depression eller något? Hoppas det blir bättre.
Jag fick aktivitetsersättning när jag var typ 20 år, och har haft det fram till nu då jag fyller 30 om en månad. Det har liksom gått från knappt några frågor från FK bortsett från att nya ansökningar med läkarintyg ska skickas in med några års mellanrum, till att nu behöva presentera belägg likt ett examensarbete på universitetet - och ändå bli nekad.
Jag har autism, social fobi, depression, OCD, BDD, IBS och fobisk personlighetsstörning. Jag går aldrig utanför dörren, har inget socialt liv(förutom min mamma när hon tvingar mig), klarar inte av att ringa samtal, men ändå tycker FK att jag kan arbeta.
Jag har aldrig arbetat, har inget körkort och har inte ens fullständigt gymnasiebetyg, och nu ska jag ställas mot alla andra som blivit arbetslösa pga corona. Jag har svårt att tro att jag skulle få jobb ens i vanliga fall.
Jag vet givetvis inte hur allt ser ut i verkligheten för de som beskriver sina problem här på forumet, men jag tycker inte att det är så konstigt att jag blir frågande då jag tycker att folk här inne verkar ha bra mycket mer normala liv än vad jag har, men ändå får sjukersättning.
Så ja, jag är deprimerad för jag vet inte vad jag ska ta mig till.
EN ”förklaring” till detta är att det är mycket lättare att få aktivitetsersättning än att få sjukersättning. För att få aktivitetsersättning gäller det ju ”bara” att man för en begränsad period inte klarar att arbeta (eller studera). Sjukersättning är ju en bedömning för en helt annan tidsrymd.
(Jag känner personligen till fall i bekantskapskretsen - barn till vänner/bekanta som har Aspergerdiagnoser m m, och är mellan 20 - 30 som sökt aktivitetsersättning med gängse läkarintyg osv och som blivit nekat detta. Så det går förstås inte heller alltid så enkelt till. Vet bara hur det gick för två av dem då jag inte har regelbunden kontakt med allas föräldrar, en ung kille lever helt på försörjningsstöd, en ung tjej jobbar/pluggar till och från och bor hemma hos föräldrarna).