Teagirl skrev:Jag har skrivit tidigare i tråden men jag anser inte att man är en förlorare om man har sjukersättning. Jag kan få dom tankarna ibland, speciellt när det ifrågasätts av andra när dom tycker att man gett upp och ska satsa framåt. Dom förstår inte vidden av mitt mående. Jag är ju dessutom bipolär men tror det var autismdiagnosen som gav mig ersättningen.
Jag satsar framåt men inte mot arbete, jag satsar på att få ett drägligt liv, ett liv som jag kommer må bra i. Jag klarade liksom inte ens av att gå dagis, fritis, grundskolan, gymnasiet, universitet och jobb utan att stort lidande och mycket frånvaro. Jobbet hängde jag i så länge som möjligt till jag blev så då dålig att min chef tvingade mig att gå hem. Jag har försökt att gå i insatser från arbetsförmedlingen och kommunen. Men klarade inte det heller. Går kurser med hundarna men orkar inte vara kvar dom 2,5 timmar dom är trots paus mitt i, pausen är nästan värst med det sociala. Åker hem efter högts 2 timmar, fast hundträning är det absolut bästa jag vet och att det är på mina villkor och jag får ta paus när jag vill. När jag är frisk ska jag försöka vara med hela tillfället på lördag som är en annan klubb där passet är 1,5 timmar. Det borde jag klara,
Försökte jobba en gång till och då 25% men kraschade totalt, försökte börja på universitet men bröt ihop efter 2 dagar då jag inte ens orkade eller klarade att vara med på introduktion och rundvandring på området.
Jag skulle med andra ord bli som en fisk på land utan min ersättning. Nu kan jag fokusera på det jag klarar, det som får mig att må bra. Vissa dagar klarar jag inget, andra dagar kan jag träffa en kompis en stund eller gå och handla.
Fördelen med att få ersättningen var för mig skönt i och med att jag kände att jag togs på allvar. Utreddes fram och tillbaka och hit och dit innan jag fick ersättningen. Den oberoende läkaren hade gjort mer än 30 utredningar och man kunde få 0-4 poäng på skalor inom massor av områden.0 var ingen nedsättning, 4 var helt nedsatt förmåga. Under alla utredningar hade hon bara gett en person en fyra. Jag fick två stycken fyror, båda inom det som mäter saker relaterade till autism. Hon sa att om någon behövde sjukersättning var det jag. Hon gick så långt att hon kontaktade FK och skällde ut dom för att dom skickade en så skör person på en så djupgående utredning. Hon bad även om ursäkt för vissa delar av utredningen som hon märkte var för svåra för mig och sa att hon önskade att hon inte hade gjort dom.
Man är ingen loser, man är en person med svårigheter. Bara för att man inte klarar det vanliga samhällets krav så kan man klara annat. Man behöver inte kunna allt. Däremot skulle det underlätta om det man hade lätt för vore att hantera samhället.
Om det var mina inlägg du syftade på att jag har kallat dig och andra för losers så vill jag be om ursäkt!
Det var inte min mening och som du skriver så kanske jag aldrig har mått så dåligt så att jag bara legat i sängen i veckor. Har dock varit sjukskriven i flera år med diverse sommarjobb som gått förhållandevis bra och där jag trivts bra med arbetskamraterna.
Om jag verkat hårt i mina inlägg så beror det nog till större delen på en viss okunskap i olika diagnoser och sånt. Jag har som sagt alltid mått rätt bra av att jobba och att göra saker, nu har jag flera projekt på gång, men måste såklart ta det lugnt och vila upp mig ibland. Där har jag haft stor nytta av meditation och lära mig slappna av, det har lärt mig hantera livets stress och gjort mig mer tillfreds och glad i livet.
Dock ska tilläggas att jag fortfarande upplever jobbiga/dåliga dagar men de brukar alltid gå över eller gå att hantera på ett eller annat sätt, men förstår nu att alla inte haft det lika lätt eller har lika mycket energi som jag har, så ber om ursäkt om jag uttryckt mig hårt och taskigt. Det har aldrig varit min mening att framstå som hård eller elak även om det kan verka så ibland, mer okunnig kanske.