Har vare sig hunger eller mättnad. Tror inte mina hungersignaler går fram, hade hunger och mättnad som barn och ungdom. Jag känner enbart hunger på att jag blir svag och inte funkar lika bra. Så jag glömmer att äta. Tror inte det är någon fara om man inte är underviktig eller har en ätstörning. För man kan bara kalla det periodisk fasta så är man på en hipp, nymodig diet!
Sedan känner jag mig inte mätt heller. Mätt kan jag bli på en buffé, går ett par gånger om året och verkligen frossar loss. Då blir jag mätt på det sättet att magen inte kan ta emot mera mat och jag kan knappt röra mig.
Men i vardagen så blir jag inte mätt. När jag väl börjar äta, får jag ofta en slags hungerkänsla. Den känns inte som vanlig hunger men känns som en vilja att äta om det förstås. Den viljan tar direkt inte slut. Utan jag får bestämma vad som ä rimligt att äta. Ofta lagar jag så att det ska bli lagom. Sedan kan jag laga mera om det är dagens enda mål. Men även om jag inte blir mätt, så kan jag i vissa fall bli nöjd på något vis och känna att det var lagom med mat, men det är rätt sällan, och då lite över vad som är rätt mängd för mig att äta.
https://www.bbc.co.uk/teach/whats-the-r ... ou/zrwymfrHär finns ett test som visar på vad man är för ätartyp.
Jag är en feaster. Det känns ganska tillbaka till människans rötter. Äter sällan, gjord för matbrist och då och då mycket mat, så som Huggorm beskriver.
Min kompis är en emotional eater och constant craver. Hon tänker hela tiden på mat. Är alltid hungrig. Men kan äta sig mätt. Jag tycker det verkar vara jobbigt att alltid vara hungrig. Hon äter även som tröst och framförallt av uttråkning. Hon tycker mesta maten hon äter är jättegod. Jag är tvärtom, jag tycker illa om den mesta maten, inte så att jag är kräsen, äter "allt", men ingen mat är så där WOW som vissa tycker om sin favoritmat. Att de blir helt lyckliga när de får äta den. Skulle vilja vara lite så, mera njutare av mat.
Jag tror jag är en emotional starver om det begreppet skulle funnits. Om det är minsta stress i dagen så kan jag inte äta förrän på kvällen iallafall.
Men jag tror att vissa har mer hunger- och mättnadssignaler. Finns två olika mätbara substanser i kroppen som signalerar detta. Så jo det finns. Men funkar säkert olika för olika människor.
Och jag vet ju att jag var både hungrig och mätt som barn. En anledning till att jag inte känner hunger tror jag är att jag pga sjukdom faktiskt ofta struntar i att känna efter och då kan det gå så långt att det inte går att känna känslan, även om man försöker. En annan anledning var att vi åt så lite när jag var barn, men alltid på klockslaget samma tid. Så jag tror att med friheten att få äta när jag ville, försvann hungerkänslorna, finns ingen anledning att känna hunger om man ändå inte matar kroppen. Jag tror det är lite för aspergern jag inte riktigt är i kontakt med min kropp. Om jag skulle ta Ritalin en dag, så känner jag samma hunger som när jag var barn, och samma mättnadskänsla med. Den medicinen verkar återställa vissa av kroppens signaler för mig. Känns jättekonstigt!