Total kortslutning
Postat: 2019-07-07 12:41:43
Igår var jag på utflykt med mina två nya vänner, vi åkte vid tio och sen var vi igång hela dagen, stannade inte ens för att äta. Det var så sjukt mycket intryck överallt att jag fick kortslutning i huvudet, vi var där bland annat för att fotografera till vår fotogrupp men jag orkade inte mer än vid dom första stoppen vi gjorde, dom fortsatte hela tiden. Sen följde jag bara efter dom och det var liksom som att hela systemet stängde av, jag kände det som att jag gick i en bubbla och ville mest hem reda efter 2 timmar men vi hade åkt en bit, det kostade 500 kr att gå in plus nästan 100 kr för bussen så det kändes fel att åka hem så tidigt och jag insåg att det ju var lite konstigt att åka så tidigt.
Men när klockan närmande sig två kände jag att det fick vara nog men pressade mig lite till, tog bussen vid fyra men dom andra stannade kvar. Vi pratade på messenger efteråt och dom hade stannat i flera timmar till.
Jag blir så ledsen när jag inte orkar som "alla" andra, att inte kunna njuta av saker för att jag får så mycket intryck att jag blir så trött att det känns som jag sprungit maraton och bara längtar hem.
Är det fler som liksom stänger ner hela systemet när det blir för mycket?
En främling som vi träffade där pratade med mig men ärligt talade fattade jag inte ett ord av vad han sa, jag frågade flera gånger men fattade ändå inte så till slut gav jag upp och ignorerade honom, kanske otrevligt men det gick bara inte. Jag hängde inte heller med om vad mina kompisar pratade om, först försökte jag förstå men gav upp även där och gick omkring i min tysta bubbla.
Är så ledsen över att alltid vara den som går hem först, den som inte orkar, den som inte klarar allt, den som kan gå från att vara den mest frågvisa eftersom jag alltid vill lära mig mer till att bli helt tyst och knappt märkas.
Men när klockan närmande sig två kände jag att det fick vara nog men pressade mig lite till, tog bussen vid fyra men dom andra stannade kvar. Vi pratade på messenger efteråt och dom hade stannat i flera timmar till.
Jag blir så ledsen när jag inte orkar som "alla" andra, att inte kunna njuta av saker för att jag får så mycket intryck att jag blir så trött att det känns som jag sprungit maraton och bara längtar hem.
Är det fler som liksom stänger ner hela systemet när det blir för mycket?
En främling som vi träffade där pratade med mig men ärligt talade fattade jag inte ett ord av vad han sa, jag frågade flera gånger men fattade ändå inte så till slut gav jag upp och ignorerade honom, kanske otrevligt men det gick bara inte. Jag hängde inte heller med om vad mina kompisar pratade om, först försökte jag förstå men gav upp även där och gick omkring i min tysta bubbla.
Är så ledsen över att alltid vara den som går hem först, den som inte orkar, den som inte klarar allt, den som kan gå från att vara den mest frågvisa eftersom jag alltid vill lära mig mer till att bli helt tyst och knappt märkas.