Hur orolig "ska" man vara?
Postat: 2019-06-26 22:27:56
OK, knäpp trådstart igen, jag vet.
Men har kommit på mig att jag blir mer och mer o-zen. Saker får inte fixa sig själva eller lappas och lagas i efterhand. Det ska planeras och bli bra. Om jag ska resa bara inom Sverige för att träffa t ex vänner så vet jag att jag kommer noja för att fixa allting inför. Får inte glömma att djuren ska ha mat, att allt ska vara perfekt packat (ja inte perfekt vikning haha men precis det rätta ska vara med), alla måsten ska vara fixade innan.
Det blir som en jättestor stresskänsla. Så jag sätter mig och tänker på Varför. Lite lagom KBT light. Om jag nu inte ens skulle komma iväg, har jag då stressat mer än vad "straffet" blir? Nja. Verkligheten är väl att de flesta fattar om man kanske inte kan sova en natt och inte kan komma när man sagt man kommer (om man säger till så fort man vet och även ger förvarning). Man går efter det hårdaste folk sagt när man inte klarat något och glömmer när de varit förstående.
Inget borde egentligen stressa, om det handlar om att man ska göra något positivt, men det stressar likförbannat. Innan så kändes det som om om allt inte blir perfekt så går nästan världen under. Då är man så inne i stressen att man inte kan känna annat. Självklart inte bra.
Men alla andra saker då? Sådant som kanske bara gnager lite, som jag skjutit på i flera år... varför får jag inte samma stress där? Eller blir det kanske en vag inre stress och mystiskt obehag? Vet inte.
Så vissa saker "borde" man ha mer stress över. Det är inte så enkelt att man bara ska stressa ner om allting. Men jag har ingen aning ALLS var en lagom stressnivå ligger.
Kan någon låna ut en lagom stressnivå så får jag se hur den ser ut?
Men har kommit på mig att jag blir mer och mer o-zen. Saker får inte fixa sig själva eller lappas och lagas i efterhand. Det ska planeras och bli bra. Om jag ska resa bara inom Sverige för att träffa t ex vänner så vet jag att jag kommer noja för att fixa allting inför. Får inte glömma att djuren ska ha mat, att allt ska vara perfekt packat (ja inte perfekt vikning haha men precis det rätta ska vara med), alla måsten ska vara fixade innan.
Det blir som en jättestor stresskänsla. Så jag sätter mig och tänker på Varför. Lite lagom KBT light. Om jag nu inte ens skulle komma iväg, har jag då stressat mer än vad "straffet" blir? Nja. Verkligheten är väl att de flesta fattar om man kanske inte kan sova en natt och inte kan komma när man sagt man kommer (om man säger till så fort man vet och även ger förvarning). Man går efter det hårdaste folk sagt när man inte klarat något och glömmer när de varit förstående.
Inget borde egentligen stressa, om det handlar om att man ska göra något positivt, men det stressar likförbannat. Innan så kändes det som om om allt inte blir perfekt så går nästan världen under. Då är man så inne i stressen att man inte kan känna annat. Självklart inte bra.
Men alla andra saker då? Sådant som kanske bara gnager lite, som jag skjutit på i flera år... varför får jag inte samma stress där? Eller blir det kanske en vag inre stress och mystiskt obehag? Vet inte.
Så vissa saker "borde" man ha mer stress över. Det är inte så enkelt att man bara ska stressa ner om allting. Men jag har ingen aning ALLS var en lagom stressnivå ligger.
Kan någon låna ut en lagom stressnivå så får jag se hur den ser ut?