AspergerForum

Micke Om jag blir förälskad ska det helt vara för min egen skull, jag är fruktansvärt ego och vill kunna njuta av livet som det inte finns en morgondag.
Jag har inga krav på mig att vara som Jesus, livet får isf vara fantastiskt så länge det varar, helveten har jag redan överlevt.

Jag tror inte på någon ultimat kärlek och jag är inte speciellt sökande för att finna den, mest är jag nog ytlig och praktisk.
Man ska veta vilka dagar det är dags att handla på osv.

Jag vet inte ens om det är något jag egentligen strävar efter, man stör sig alltid på något och med tiden blir det fler å fler saker. Jag ser mig mest som en Ö som ibland hakar i en annan Ö men som aldrig fullt kommer matcha utan måste bindas ihop på olika sätt.

sussi83 skrev:Micke Om jag blir förälskad ska det helt vara för min egen skull, jag är fruktansvärt ego och vill kunna njuta av livet som det inte finns en morgondag.
Jag har inga krav på mig att vara som Jesus, livet får isf vara fantastiskt så länge det varar, helveten har jag redan överlevt.

Jag tror inte på någon ultimat kärlek och jag är inte speciellt sökande för att finna den, mest är jag nog ytlig och praktisk.
Man ska veta vilka dagar det är dags att handla på osv.

Jag vet inte ens om det är något jag egentligen strävar efter, man stör sig alltid på något och med tiden blir det fler å fler saker. Jag ser mig mest som en Ö som ibland hakar i en annan Ö men som aldrig fullt kommer matcha utan måste bindas ihop på olika sätt.

Fortsättning.
Det jag vet med högsta sannolikhet inte kommer vara för evigt tror jag inte på.
Har ni frågat någon som varit gift i 30 år om de känner likadant?

Jag är för självständig och har känslomässigt fått klara mig själv, därför känner jag inget stort behov av någon ”kärlek” utan uppskattar vänner mer isf.

Finns det ingen som känner lika?

Jag värdesätter det jag kan få dag ut å dag in utan att något förändras direkt, det man kan räkna med och styra själv.

Sedan tillkommer annat i periferin som man förvisso uppskattar väldigt mycket men satsar inte liv och lem på, ett irrbloss av lycka som varar kanske några år men blir mest som en fylla. Man känner sig toppen som salongsberusad men baksmällan..

Sussi du vill ju bara busa du ju

Jag har läst din tanke där med att vara självisk, jag förstår dig att du menar något i stil med att -nej nu ska jag försöka träffa någon, så jag kan få må bättre. Här är ju kärleken då så att säga initialt självisk i någon mån, varpå den i mitt sätt att se de, inte är kärlek som resulterar i kärleks rus.

Det jag beskriver är ju en kärlek som ger ett rus, som enligt mig då inte kan nås av själviska tankar.


Tar man då Jesus beskrivelse, så stämmer den in lite grann på beskrivningen om osjälvisk kärlek.

Bounce skrev:Sussi du vill ju bara busa du ju

Varför inte. Det är inte kul att äta samma gamla macka varje dag, man kommer aldrig träffa någon som funkar 100%.
Känslor är flyktiga så det bästa vore typ väldigt bra vänskap i en relation, mer kräver jag inte.

Jag tror man vinner något tillbaka på att sätta ord på sina förträngda fina känslor

Jag har blivit hett och passionerat förälskad vid ett antal tillfällen i mitt liv. Två eller tre gånger har det varit besvarat en gång blev det ett passionerat förhållande med ”rätt” kvinna. Vid två tillfällen har personer i omgivningen gått och stört eller medvetet förstört förhållandet för att de haft intresse av att använda min kompetens i en organisation eller för att de varit rädda för att personens liv skulle skada mig. Psykiatrin styrde upp mitt känsloliv redan som barn så mina erfarenheter av förälskelse är obehagliga

"Nobody saw any beauty in me"

Karamell skrev:"Nobody saw any beauty in me"

Så tråkigt, kärlek hoppas jag alla får uppleva