Samspel
Postat: 2019-04-30 21:14:21
Hallå
Jag har vart med i livet i 37 år, men har fortfarande inte riktigt listat ut hur man blir delaktig i gemenskap eller konversationer som exempel, då när man inte tar för sig och bara hoppar in i någons snack eller liv så blir det lite dödfött. Ställa rätt frågor i gensvar är omöjligt, det blir ofta bara något tafatt svar som inte inbjuder till någon fortsatt diskussion öht.
Just det har väl fått mig att inse att det är ingen större mening då och ger mig inte in i det öht. Och det är väl det i sig som har fått mig till att knappt prata alls numera, vilket inte gör det bättre när jag väl tillfrågas något, när det väl händer.
Snubblar verbalt och blir bara allmänt konstig.
Har två personer på jobbet och få familjemedlemmar att förhålla mig till på sin höjd
Somliga familjeparter har jag knappt ens kontakt med längre, för jag vet inte vad jag ska säga till dom, och jag vet att jag framstår som om jag inte vill ha kontakt därav.
Tex försäkringskassa och hyresvärd drar jag mig också för att initiera kontakt med för att det är så obekvämt och ångestfullt så jag skiter i det totalt, och det blir ju inget bra alls :/
Självförtroendet och självinsikt är ju stort problem i detta vet jag ju.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och isoleringen gör allt bara värre med tiden märker jag.
Jag har vart med i livet i 37 år, men har fortfarande inte riktigt listat ut hur man blir delaktig i gemenskap eller konversationer som exempel, då när man inte tar för sig och bara hoppar in i någons snack eller liv så blir det lite dödfött. Ställa rätt frågor i gensvar är omöjligt, det blir ofta bara något tafatt svar som inte inbjuder till någon fortsatt diskussion öht.
Just det har väl fått mig att inse att det är ingen större mening då och ger mig inte in i det öht. Och det är väl det i sig som har fått mig till att knappt prata alls numera, vilket inte gör det bättre när jag väl tillfrågas något, när det väl händer.
Snubblar verbalt och blir bara allmänt konstig.
Har två personer på jobbet och få familjemedlemmar att förhålla mig till på sin höjd
Somliga familjeparter har jag knappt ens kontakt med längre, för jag vet inte vad jag ska säga till dom, och jag vet att jag framstår som om jag inte vill ha kontakt därav.
Tex försäkringskassa och hyresvärd drar jag mig också för att initiera kontakt med för att det är så obekvämt och ångestfullt så jag skiter i det totalt, och det blir ju inget bra alls :/
Självförtroendet och självinsikt är ju stort problem i detta vet jag ju.
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, och isoleringen gör allt bara värre med tiden märker jag.