Välkommen hit
uatmos!
Det var ett starkt första inlägg. Din öppenhjärtlighet och saklighet imponerar på mig. Hoppas att du kommer att trivas här.
Till saken då:
uatmos skrev:Jag har för tillfället ambitionen att gå med i försvarsmakten, men jag känner mig mycket osäker på mina chanser. Bland annat så har jag tidigare fått aktivitetsersättning från försäkringskassan för förlängd skolgång och jag har för tillfället en aktiv (om mycket begränsad) boendestödsinsats via LSS. Dessutom när det kommer till mönstringspapprena som jag fick för 9 år sedan när jag fyllde arton så är jag nästan helt säker på att min mor fyllde i att jag hade asperger. Det faktum att jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är således väldokumenterat bland olika myndigheter, men jag undrar ifall det finns en möjlighet för både rekryteringsmyndigheten och försvarsmakten att missa detta?
När det kommer till rekryteringsmyndigheten så vet jag att de nuförtiden får uppgifter från bland annat försäkringskassan och kommuner angående de som fyller arton. De personer som fått en LSS-insats beviljad eller vars föräldrar fått vårdbidrag för dem sållas ut och får inget mönstringsunderlag hemskickat. Jag har dock gått igenom SOU 2017:97 som handlar om rekryteringsmyndighetens personsuppgiftsbehandling och jag hittar ingenting specifikt om att de får in eller begär några sådana uppgifter om personer som söker sig in frivilligt. Jag hittar inte heller något specifikt om att försvarsmakten skulle få in eller begära några sådana uppgifter. Jag undrar således ifall någon här har någon aning om rekryteringsmyndigheten eller försvarsmakten kan komma att begära ut några sådana uppgifter från min kommun eller försäkringskassan?
När det kommer till mina tidigare inskickade mönstringspapper så får jag helt enkelt hoppas att rekryteringsmyndigheten inte kontrollerar dem. Skulle vara extremt obekvämt ifall jag tar mig till prövningen och de dras upp där. Skulle sätta det svart på vitt att jag ljugit på det onlinebaserade rekryttestet för att ta mig vidare i processen. Jag undrar således också ifall någon vet ifall ens gamla mönstringspapper kan bli kontrollerade eller aktuella under grundutbildningsprocessen?
uatmos skrev:Vildsvin skrev:Tidigare har det iallafall varit så att de uppgifter man skickat in till Rekryteringsmyndigheten sparas i 10 år.
När man blir säkerhetsklassad görs en kontroll om man har fått stödinsatser av kommunen. Tror det gäller de senaste 5 åren.
Tack för informationen! Då vet jag att jag har alternativet att avbryta min boendestödsinsats och söka in senare utan någon risk att det kommer upp. Jag vet dock inte ifall jag har nog med tålamod för att vänta i 5 år. Har du någon aning om vad som händer när de får upp ens tidigare stödinsatser från kommunen? Nekas man direkt då ifall det är något de inte gillar eller blir man konfronterad om det? Finns det en möjlighet att de ignorerar det hela och inget tas upp?
Vill tillägga att jag också haft en god man under en kort period vars uppdrag avslutades för ungefär 3.5-4 år sedan. Antar att det också är något som kommer komma upp på deras kontroll?
Leibniz skrev:
Utifrån det jag har läst så känns det som något jag bör klara, men du har rätt att man inte kan vara helt säker så här på förhand.
Mitt största orosmoln är arbiträra auktoritetsfigurer, men såvitt jag förstår så är det inget som systematiskt karaktäriserar den svenska försvarsmakten nuförtiden. Hur var det när du gjorde din värnplikt?
Jag skulle från höften säga att de två första punktera var för sig diskvalificerar dig och att den sista bara bekräftar det. Innan förklaringarna så måste jag understryka att jag inte på något sätt moraliserar över dig. Du har inte gjort något fel alls.
1) "Dessutom när det kommer till mönstringspapprena som jag fick för 9 år sedan när jag fyllde arton så är jag nästan helt säker på att min mor fyllde i att jag hade asperger."1994 fyllde jag 18 år. Och åren innan så var det lågintensivt samtalsämne bland oss grabbar. Oavsett vad vi ville få ut av värnplikten etc så mönstringen något viktigt för oss. För även om det redan då var ganska lätt att bara slippa allt så var mönstringen obligatoriskt. Att någon av oss inte skulle ha fyllt i mönstringspapperen själv var otänkbart. Det var säkert någon som drog ut på tiden och blev mer eller mindre av sina föräldrar tvingad till att göra fylla i dem - helt själv. (Och det säger sig självt att de som var snabbast med att fylla i var stridspittarna och vapenvägrarna.)
Jag antar att det är preskriberat, men att hon fyllde i papperena åt dig var nog inte helt legalt om hon dessutom undertecknade. Skulle alla svar kryssas i? För även om hon så skulle ha fyllt i med en skrivmaskin och kopierat din signatur perfekt så räcker det med att någon felsyftning eller märklig ton slinker med i svar som skall formuleras fritt så är allt förstört. För mönstringspapperena är deras första sorteringsmekanism. Kollar de inte efter märkliga formuleringar och språkfel så sköter de inte sina arbeten. Så mönstringspapperena kan vi nog glömma.
En följdfråga som du inte alls behöver besvara är hur gammal du var när du fick diagnos. Frågan är nästan mer intressant att ställa än att få svar på. Själv fick jag min diagnos för över 10 år sedan efter ett liv av märkligt beteende. Och jag har fortfarande inte fått ordning på mitt liv. Jag antar att det både beror på ens ålder och är individuellt.
2) "Vill tillägga att jag också haft en god man under en kort period vars uppdrag avslutades för ungefär 3.5-4 år sedan."Bara att kolla med Skatteverket om man har betalat ut ersättningar till en. Visserligen är militären
radikalt annorlunda mot det civila livet. Det går i teorin att göra lumpen utan att spendera speciellt mycket av fickpengarna. Och även fullt normala krigsveteraner kan behöva återsocialiseras in i det civila livet efter en längre tjänstgöring. Men det är inte som på den gamla onda tiden då man lät personer som
"Lasermannen" göra lumpen trots att han gick på Beckombergas öppenvård. För de som var eljest fick tjänstgöra i speciella B-kompanier. Jag antar att det var en kombination av idealismen att man kunde få rätsida på dem och cynismen att man i händelse av krig behövde kanonmat.
Försvarsmakten har alltid skrutit/ursäktat sig med att Sveriges soldater är civilister i botten, för man vet ju aldrig när man behöver VVS-tekniker osv. Men om man måste ha god man så är man dålig på det civila livet. Inte en dålig människa, bara dålig på det civila livet.
Uppenbarligen så behöver du nu
inte en god man. Men frågan är hur hemligt det att du har haft det. Militären har ju dessutom en egen underrättelsetjänst. Och även de i MUST är människor. Vi kan tycka att det är fel att vissa anser att om någon har haft en god man så är det ett evigt stigmata. Men det spelar ingen roll hur många det är som anser att det ingen biggie.
Man kan iofs i teorin få de som anser att det inte är något att
tvinga de som anser att det är helt fel att rätta sig efter dem. Men det går inte att ändra på folks åsikter lika enkelt. Och vem vill arbeta åt folk som man misstänker anser en vara knäpp och/eller föraktar en? I synnerhet om man pysslar med farliga saker och att det bygger på ett kollektivt förtroende.
Och så finns möjligheten att de kan vara välkomnande mot folk som är helt ärliga med sitt förflutna, men ljuger man om minsta lilla så är det bland det värsta man kan ha gjort utan att ha varit straffad. Det är ett dilemma för dig.
3) "Mitt största orosmoln är arbiträra auktoritetsfigurer, men såvitt jag förstår så är det inget som systematiskt karaktäriserar den svenska försvarsmakten nuförtiden." Det stämmer att det inte längre är gamla skolan som övade för Operation Köttvåg. Det stämmer att gradbeteckningar och att officierare högt och tydligt förklarar att de basar eller slutat basa över ett visst område är för att man inte skall behöva gissa. Och det stämmer att den värsta saken som finns i världen är dåliga officierare. (Den näst sämsta saken är dåliga lumparkompisar, men bra officierare kan åtgärda dem.)
Men oavsett om det var allmän värnplikt där man kompenserade för
allmän dålighet med 18-24 mån av "utbildning" eller världens mest respekterade specialförband så har de alla en sak gemensam - officierarna kör med rekryterna under utbildningen. Om lärarna i skolan kunde vara oförutsägbara i pedagogikens tjänst så är det
inget mot vad man kommer att göra under GMU:n. Visst finns det en läroplan för den och för alla andra vettiga militärer. Men poängen är inte bara att utbildningen är som en extramönstring, utan även överinlära. Den rekryt som ens antyder sig fattat först av alla hur man sätter ihop AK:n och ber om att få gå därifrån eller inte ens fortsätter att öva på det kommer att få det
väldigt svårt. För alla förväntas nu ha grundläggade kompetens i att vara skyttesoldat. Och när det väl blir krig så kan folk varken att få tillräckligt med mat eller sömn och ändå förväntas kunna utföra sina uppgifter. Vård av vapen och persedlar samt förmågan att kunna ta och ge order
måste vara perfekta.
Visst finns det gott om urusla militärer som plågat rekryter och soldater till ingen nytta. Men den som har en militärt utan "arbiträra auktoritetsfigurer" tränar bara en vaktparad,
typ.
Jag hoppas att du har funderat på vad du vill få ut av det hela. Militär karriär? Bedriften i sig? Lära dig saker du kan ha nytta av i det civila? Komma bort från allt?
Tack för tålamodet om du orkat läsa så här långt.