Jag för min del skulle föredra annat än piller. Det är ingen tilltalande tanke, att så fort burken är tom rasar ens liv samman. Inte bara blir man av med den avsedda positiva effekten, utan kan drabbas av överdjävliga utsättningssymtom också. Plus att under den tiden man gått på piller har man vant sig av med sina försvarsstrategier, så man landar i en verklighet man kan hantera ännu sämre än innan.
Just den vetskapen ger mig mer ångest
Många skulle nog kunna bli hjälpta av t.ex. nån form av terapier, kanske t.o.m. för resten av sitt liv, och utan biverkningar dessutom. Men det säger man att det inte finns resurser till.
Menar inte att förminska nåns problem, de som är beroende av mediciner ska förstås ha den hjälpen. Säger bara att det är synd att det är nästan det enda som erbjuds.