Sida 1 av 1

Empati?

InläggPostat: 2018-10-31 23:22:43
av Maja Gräddnos
Jag har hört nåt om att autistiska personer har problem med empati, stämmer det? Jag tycker jag har mycket empati fast att jag har Aspergers syndrom.

Empati?

InläggPostat: 2018-11-04 2:20:09
av Alien
Det beror på vad man menar med "empati". Det är inte samma sak som "sympati" (medkänsla).

Det handlar om affektiv empati (känna vad andra känner) kontra kognitiv empati (förstå vad andra känner). Det handlar om mentaliseringsförmåga (Theory of mind).

Se denna tråd: vad-ar-empati-hur-kanns-empati-t44896.html

Empati?

InläggPostat: 2018-11-04 2:29:33
av CoMpLiCaTeD_X
Jag tror det där är väldigt individuellt. För att man har en Aspergers diagnos betyder inte det att man automatiskt är som alla andra som har det. Generellt sätt brukar väl Aspergare ha svårt med känslor och att förstå känslor men är säkerligen inte så för alla.

Empati?

InläggPostat: 2018-11-04 10:26:16
av Handy
Ja jag tror också att det är individuellt (även om vissa gemensamma empatisvårigheter säkerligen föreligger). Det är tröttsamt att folk tror att alla psykopater är manipulativa, begår brott och psykiskt misshandlar folk. Bara för att det är ett karakteristiskt drag betyder det inte att alla med psykopati är stöpta i samma form. Likadant för folk med downs, bara för att majoriteten med downs har en låg funktionsnivå så betyder det inte att det inte finns de med diagnosen som fungerar helt normalt. Men visst, asperger och empatisvårigheter (i form av ToM/mentaliseringsförmåga) brukar sägas vara utmärkande.

Empati?

InläggPostat: 2018-11-13 21:52:19
av Roboten
Otroligt svag affektiva empati. Kan glömma bort ibland att människor upplever känslor på grund av vis stimuli eller att det kan upplevas riktigt för den enskilda individen. Måste kognitivt bearbeta allting för att komma ihåg hur någonting påverkar en person eller hur folk kan uppfatta ord som uttrycks. Blir tröttsamt dock

Empati?

InläggPostat: 2018-11-14 7:53:38
av earlydayminer
Bristande affektiv empati är inte särskilt bra. Det ställer till alldeles för mycket och har man svårt att känna med andra till den graden att den brister ganska kraftigt börjar man nudda personlighetsstörningar inom kluster b (antisocial, borderline, narcissistisk, histrionisk ).

Min kognitiva empati kan brista ganska ordentligt. Min empati försämras när jag blir riktigt arg och jag har fått många människor att gråta p g a min intensiva reaktion när någon gjort något den lovade att inte göra eller sårar mig.

I min senaste relation fick jag reda på att min flickvän inte varit direkt kär och förälskad i drygt 2 månader innan hon gjorde slut. Jag kände att jag blivit förrådd och lurad, jag var arg för att hon fick mig att tro på en lögn osv.

Det var i somras. Det var också första gången min respons var osjälvisk och adekvat. Hon grät lite för jag frågade hur man kan göra så osv. Jag gick upp från soffan vi satt på och mumlade att detta är ofattbart. Jag tog ett djupt andetag och sa: "Det här är inte ditt fel. Du gjorde helt rätt som sa sanningen till mig även om den gjorde ont. Säg inte förlåt. Det här är mitt fel. Jag tog dig för givet och det kommer jag nu vara för evigt ledsen förlåt. Det är jag som jag ska säga förlåt. Du är den bästa människan i världen och jag älskar dig. Jag är så himla ledsen att jag drev dig till detta, men tro inte att du svikit mig. Inga löften du gjort betyder något när jag var den som tog dig för givet. Detta krossar mig, men det är inte ditt fel."

Om jag varit 17 eller 25 hade jag blivit riktigt arg och sagt att det är värre än att min fader lämnade mig när jag var 6 månader gammal och jag genuint hoppas döden ligger bakom hörnet för att du svikit löften.

Men jag har blivit noggrann med att säga att jag har INTE lovat något alls om jag inte BOKSTAVLIGEN UTTRYCKER "Jag lovar" och det ska gälla min partner.

Empati?

InläggPostat: 2018-11-14 7:58:02
av earlydayminer
Jag vet också att min empati är intakt eftersom jag hamnade i ett gatubråk med en av mina äldsta vänner och fick en kniv i benet. Jag blev hotad av honom. Han skulle skära halsen av mig och då sprang jag mot honom och tog tag i handen han höll kniven med, vi föll och jag fick in en kökskniv i benet.

Jag gjorde ett jiu-jitsu kast och fick övertag. Och även om jag velat krossa hans skalle många gånger för alla gånger han svikit mig så gjorde jag inget mer än att se till att han blev avväpnad. Jag var otroligt arg, men varnade även hans tjej att han måste hålla sig inne för att det plötsligt var 7-8 polisbilar i cirkulation kring området.

När han ringde några dagar senare så pratade vi och jag höll lugnet. Han var rädd och ledsen, så jag sa att det inte är fara med mig och att jag älskar honom. Då började han gråta, men jag grät ingenting.

Empati?

InläggPostat: 2018-11-14 8:06:20
av earlydayminer
Jag har också vid flera tillfällen hoppat in i gatubråk. Min moder gick ofta mellan bråkande folk och jag såg det, lärde mig väl något och i mitt liv har jag varit med om +10 incidenter då jag i vissa fall även fått ta mot en smäll.

Min affektiva empati är så stark att jag påverkas av andras humör och känner direkt om det är något som har hänt eller om någon mår dåligt när jag går in ett rum med folk.

Min kognitiva empati är relativt fungerande. Jag frågar varje gång och har lärt mig att t ex klappa en ledsen vän på axeln eller krama om honom/henne med orden att jag alltid finns om den behöver någon.

Däremot kan jag även stänga av min empati. Eller empati. Jag kan stänga av skuld och skam. Det finns väldigt få människor som kan få mig att känna mig skyldig oavsett vad de säger, hur de säger det eller vad som. Människor är enkla och jag vet precis hur människor använder språket både vid direkt och indirekt skuldbeläggning. Får aldrig dåligt samvete ifall någon jag knappt känner tycker jag svikit för att jag inte finns där, men jag svarar bara att jag knappt känner personen och att personens förväntningar av mig och hur det skulle bli inte är mitt problem.