ankhh skrev:Det där var intressant tänkt och skrivet, triggerhappyD. Det ska jag fundera lite mer på.
Känner du till någon som har skrivit mer om det, eller är det bara (inte så "bara", jag menar det inte förklenande) egna funderingar, det där med gränser gentemot omvärlden och självkänslan?
Har säkerligen läst eller hört andra tala om ämnet, jag är lite som en svamp som suger upp sånt som andra skriver eller talar om när jag finner det intressant, och så läggs det till min bank av ord, meningar och tankar. Kanske lite väl mekaniskt och robot likt ibland men så fungerar jag när det kommer till medveten och aktiv inlärning. Ibland kan jag nog till och med bli lite som en papegoja, men det står jag för. Är dock ganska dålig på att komma ihåg källor då allt bara är som ett stort hav för mig där jag själv är en vattendroppe som oundvikligen upplöses och blir del av havet.
Jag hade i yngre år "semi dyslexi" och både skrev och stavade som en kråka och hade även delvis svårt att formulera mig i tal på ett vis som jag kände var bra nog för att få fram mina poänger, så den "mekaniska" biten har hjälpt mig mycket, tror jag.
Även min tid som "politiskt aktiv" samt intresset för retorik har varit till god hjälp framförallt när det kommer till verbal kommunikation. Och mitt poker intresse har lärt mig läsa kroppsspråk och tyda röst och tonlägen till i mitt eget tycke en väldigt hög nivå.
Att läsa lite om retorik rekommenderar jag alla inom spektrumet, det ger en bra inblick i framförallt neurotypisk kommunikation.
Jag försöker framhålla att oavsett vad folk påstår och säger om oss inom spektrumet så är det bara deras åsikter och ibland möjligen statistik eller så kallat faktaunderlag eller åsikter från så kallade "professionella", men en av mina viktigaste poänger är att vi kan lära oss och göra precis vad vi vill i livet. Det kanske tar längre tid att lära sig vissa saker som inte är naturligt för oss, och vi kanske blir lättare stressade och dränerade psykiskt, men jag motsätter mig trots det allt som har som syfte att nedvärdera eller förminska eller cementera in i betong vad det skulle innebära att vara inom autism spektrumet eller vilka begränsningar det nödvändigtvis skulle medföra.
NTs tenderar också att "apa efter" eller vara en "papegoja" men i min mening gör dom det mer omedvetet till skillnad från de flesta inom spektrumet som lär sig mer medvetet.
Därav är NTs generellt sätt lättmanipulerade och lättindoktrinerade till skillnad från folk inom autism spektrumet som tenderar att inte lika villigt foga sig för andras tankar, åsikter, normer osv.
Sen har jag även länge funnit autism fenomenet väldigt intressant och jag kände tidigt att det var mycket som inte stämde med diagnoskriterier och hur autism spektrumet beskrevs av Psykiatriker, Media mfl, och även att många inom spektrumet for illa på flertal vis till följd av det hela.
Jag glömmer aldrig när en överläkare försökte påtala att jag inte alls egentligen kan ha en aspie diagnos (var på den tiden då asperger fortf fanns)
Och hans stora argument var att jag själv beskrev mig som empatisk samt att jag hade ett fast handslag. Försökte förklara att en sak som fast handslag är inlärt beteende och att han borde uppdatera sina kunskaper om autism och empati istället för o komma dragandes med massa påstådd data från 80-talet för att sedan narcissistiskt projicera det på sina patienter.
Vilket ledde till att han tvingade mig att gå på "daglig verksamhet" inom kommunen i 6 månader, annars skulle han allt dra in min sjukskrivning och diagnos. lol
Jag hade länge och har kanske delvis fortfarande uppfattningen att det pågår ett "krig" i den mänskliga organismen, och att autism är en respons till följd av det. Och skulle kunna prata om det länge, men min psykiatriker har avfärdat det som en "vanföreställning" till följd av min schizotypi.
Så har legat lite lågt med sådana hypoteser i det "publika". Inte för att jag egentligen bryr mig om vad min psykiatriker tycker eller andra heller för den delen men ibland känns det som jag kanske snöar till det lite väl mycket i mina funderingar så man vill ju inte kläcka ur sig allt för mycket "semi-psykotiska" tankar som kanske tolkas fel eller har negativ inverkan för folk inom spektrumet.
Negativ inverkan finns det i överflöd ändå, så vill ju inte bidra till det av misstag, så på senare tid har jag mer funderat på hur man skulle kunna göra en väsentlig förbättring för folk inom spektrumet på ett vis som går att omsätta i praktiken på ett mer konkret vis.
Men är du intresserad så kan jag givetvis försöka hitta lite matnyttig läsning inom ämnet åt dig.
Håller även själv på o skriver en bok som jag tror ska heta "Kriget mot Autism" men har inte kommit så väldigt långt på den än och jag blir mest irriterad på mig själv att jag inte kan formulera mig på ett vis som inte går att motstå, där orden och meningarna når fram och tar sig in bakom folks rustningar. Men jag gillar ordens magi även om jag inte behärskar dom speciellt bra, men som jag ser det är det en konstform som tar tid att bemästra.
Det är lättare att diskutera och skriva om politik och dylikt vilket jag finner både intressant och kul, men även där brister jag när det kommer till att nå fram.
Och som någon sa till mig vid nått tillfälle och som alltid stannat kvar är "Om motparten inte kan förstå vad du menar så är det inte dom som är korkade, utan det är din pedagogiska förmåga som inte är tillräckligt utvecklad".
Något som även NTs borde ta till sig av när dom kommunicerar med någon som inte fungerar neurotypiskt. Men det är såklart lättare att beskylla andra eller påstå saker om dom.
Sry för Wall of text, avslutar med i citera Einstein även om jag inte nödvändigtvis håller med om citatet, men kanske kan ligga något i det. "If you can't explain it simply, you don't understand it well enough"