Nasse skrev:Ja, det är ju olika sociala situationer som jag har mest problem med. Många bråk inom relationer har vart just det att jag får för mig att "ingen tycker om mig, alla hatar mig" tyvärr, även fast jag vet innerst inne att det inte är så.
Det där är nog väldigt bra att jobba med. Jag har varit i flera kompisrelationer där jag varit på andra sidan. För mig har det varit supertriggande att få höra de två sakerna som faktiskt triggar mig mest, dels att jag ljuger, dels att jag inte känner vad jag säger mig känna.
Alla tycker inte om mig, rätt många tycker inte så bra om mig, men så länge det finns folk som gillar mig tycker jag det är OK. Det är ju helt omöjligt att göra alla till lags så det behöver man inte ens bekymra sig om. Är man väldigt konflikträdd kommer detta att kännas som en jobbig vetskap, men man får ändå inse att det inte finns en enda människa som alla tycker om. Och var man ligger på populärskalan spelar egentligen mindre roll.
Om man till mig som bryr mig om mina kompisar säger att "alla hatar mig" eller "ingen gillar mig" så säger man ju att jag ingår där. Då säger jag "men jag då?". Då kan jag få lite olika respons, säger de att de tror att jag tycker om dem är det OK för mig, då försöker jag bara förklara att man får tåla att inte vara älskad av alla och att flertalet människor på denna jord faktiskt inte bryr sig om dem. Att det är viktigast att man har sina närmaste. Men om personen säger att jag också hatar denne, så blir jag rätt triggad även om jag försöker förstå att detta är mina känslor som jag behöver jobba med. Men ibland funkar det ju inte att vara rationell. När de petat för mycket på mina känsliga områden och påstår att jag hatar dem eller inte bryr mig om dem, då blir jag lack. Då kan en vänskap få en redig törn eller t o m ta slut.
Inför andra så kan även en kuvad inställning, tron att alla tycker man är helt fel, aktivt få folk att tro att man är fel. Det är en rätt farlig inställning på så vis. Jag förstår hur man kan krascha efter avvisanden och generalisera till hela mänskligheten som om hela den avvisat en, så har jag oxo reagerat, men bara man kommer igen så brukar det ordna sig. Är farligare att hela tiden gå med den inställningen. Då måste man nog jobba med den.
KBT i all ära, men det är viktigt att förstå att man kan vara en helt OK människa fast folk avvisar, fast inte alla behandlar en som de verkar behandla andra, att man inte är den som är mest populär osv. KBT verkar tro att alla vi blir behandlade lika av folk, men så är det ju inte. Däremot så har KBT rätt i att man inte är hatad av alla. Det är helt omöjligt att det skulle förhålla sig så.