Sida 1 av 1

Typiskt Asperger (eller är jag bara knäpp)?

InläggPostat: 2018-08-05 17:30:39
av Kahlokatt
Även om jag självklart helt logiskt förstår att människor finns, pratar, agerar och går omkring även när jag inte ser dem, tycker jag att det känns konstigt att tänka mig. Jag tycker också att det känns märkligt att platser finns även när jag inte är där, fastän jag självklart helt logiskt förstår att de gör det. När jag inte är i min lägenhet, tycker jag det är konstigt att tänka mig att den faktiskt finns där ändå.

Är det här en vanlig "aspergertanke", eller är jag ovanligt omogen i mitt tänkande?

Typiskt Asperger (eller är jag bara knäpp)?

InläggPostat: 2018-08-05 17:36:59
av Selma
Kahlokatt skrev:Är det här en vanlig "aspergertanke", eller är jag ovanligt omogen i mitt tänkande?

Inte hos mig. Kanske det beror på värmen? Tror inte du är omogen.

Typiskt Asperger (eller är jag bara knäpp)?

InläggPostat: 2018-08-05 18:59:23
av Siggelina
Enligt kvantfysiken är vi bara energiformer. Lägenheten kanske återuppstår när du sätter nyckeln i dörren.

Typiskt Asperger (eller är jag bara knäpp)?

InläggPostat: 2018-08-05 19:15:03
av antonius
Känner mig aldrig hemma någonstans, känns som om jag bara är en konstig gäst, är något obekväm med det mesta, eller är på resa med ett längre uppehåll, ibland letar jag efter receptionen så jag kan fråga portieren vem som egentligen bor här... :?

Typiskt Asperger (eller är jag bara knäpp)?

InläggPostat: 2018-08-06 9:35:06
av Diogenes
Kahlokatt skrev:Är det här en vanlig "aspergertanke", eller är jag ovanligt omogen i mitt tänkande?


Jag vet inte om det är en typisk aspergertanke men jag brukar iaf också ofta tänka på det. Jag finner det vara en väldigt fascinerande tanke framförallt. Det låter ju lite trivialt vid en första anblick men vid närmare eftertanke finns det en hel del substans i den, en hel metafysisk undran liksom.

Jag brukade, inte fullt lika ofta nu längre, ha samma tanke när det gäller historiska händelser. När jag tänker efter så kan jag nog också relatera det till att jag ofta känner att situationer/platser/människor känns bekanta, som ur drömmar, fast att jag förr aldrig upplevt dem. Minns att jag pratade om detta med något gammal ragg som läste psykolog och försökte diagnostisera mig med psykotiska vanföreställningar xD.

Det är ju ganska mänskligt att andra människor finns framförallt. Det känns som sådana tankar rent logiskt borde kunna vara mer frekventa hos folk med tydliga autiska drag då det ofta kan finnas en svårighet med Theory of mind. https://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism är en intressant ide!