Autism och intelligens
Postat: 2021-05-10 10:34:59
Kentarou skrev:Kidzi skrev:Behöver man inte jobba på allvar om man har IQ på under 70? En fd kompis hade definitivt under. Och autism på det. Hon hade dock ingen svensk diagnos, en läkare hade sagt när hon var barn att hon hade autism.
Men hon gick igenom sållningen till olika SFI och hon ansågs efter att bara träffat AF i 5 minuter vara kompetent för SFI på normaltakt. Inte på långsam takt. Inte på Sär-SFI. När det fanns jobb fick hon jobba precis som alla andra trots att det bara blev kaos och sparken hela tiden.
Det var aldrig någon som fångade upp henne och sa att hon kanske inte skulle jobba. Men det kanske är andra regler för invandrare?
Vet flera på vårt språkcafé dit väldigt olika kommer, dumma som smarta, sådana med tidigare utbildning och inte, unga och gamla. Vissa av dem var redan klara med SFI/SAS på någon termin och började på motsvarande gymnasieprogram. Vissa var definitivt inte normalbegåvade, fast de var inte jättemånga. De hade samma krav som andra. Vi hjälpte en att söka ett städjobb och hon hade blivit själaglad om hon fått det. Hon hade drillats att funka trots låg IQ, så hon hade nog grejat detta jobb. För hon var van vid att städa. Det hade hon gjort massor.
Men min fd kompis var inte alls så. Hon hade väldigt lite talanger. Visst hade hon några men inget som kunde användas till ett jobb. Så jag antar att man måste vara svensk för att man ska få hjälp om man är förståndshandikappad.
Det är väl bara att översätta journalerna, dock så har många autister lägre verbal än performance som mig. Så hon kan ha över 70 men ha lägre i verbal.
Flyktingar har inga journaler med sig. Hon hade ett uttalande från en läkare från när hon var liten att hon var utvecklingsstörd, men föräldrarna visste inte riktigt vad detta var och det fanns ingen särundervisning. Hon gick i vanlig skola. Det gick inte bra, hon gick om massor, blev slagen av lärarna för att hon inte kunde. Hennes mor tillbringade all sin lediga tid till att traggla skola med dottern, ca 7 timmar om dagen, med att lära sig utantill eftersom det fanns brister i förståelsen.
Men vad gör man när man antingen gör så, eller gömmer barnet inomhus för all framtid. Det finns ingen extrahjälp där och skamkulturen är hemsk. Jag har träffat hennes familj och alla tror hon är normalbegåvad och bara upprorisk. De vet inget om barnets utveckling, de tror på allvar att man själv bestämmer sin egen intelligensnivå genom att... ja, man bara bestämmer det så blir det så. De tror att hon hamnat efter för att hon inte beslutat sig för att bli normal.
Till detta hör att hon föddes nästan fyra måndader för tidigt utan att de hade utrustning för för tidigt födda barn. Med en kroppsvikt på kanske 400 gram. Mamman har en aning om att det kan ha spelat in, men förstår ändå inte fullt ut.
Tjejen har bara dignostiserats en gång och inte på papper eftersom föräldrarna inte ville ha det i journalen, och såklart att läkaren gick med på det eftersom han också vuxit upp i skamkulturen.
Tjejen tror fortfarande att hon kan bli duktig i skolan och frågar alla hur hon ska göra och hur de gjorde för att bli normala.
Men förstår inte riktigt att vi i Sverige som borde vara bra på att plocka upp sådant inte gjorde det. Trots att jag sa till henne att hon skulle säga till sin bedömare på AF att hon hade studiesvårigheter. Men de tog inga hänsyn och såg heller inga fel på henne. De ville väl inte individanpassa helt enkelt.