Batte skrev:jesusiscool skrev:Batte skrev:Ok, da forstår jeg litt mer.
Er det snakk om et barn det her, eller kanskje noen på en slags instutisjon eller av en eller annen grunn er tvunget til å lære om musikk?
Beklager om jeg spør vanskelig, jeg forstår bare ikke hvorfor vedkommende skal lære musikk. Det er jo vesentlig for hvordan man kan jobbe med å motivere og oppmuntre og om man overhodet skal gjøre det.
Personen är ung vuxen med ett intresse för musik.
Han går på dv vilket förklarar att han kan höra andra sysslor. Det skulle ju inte gå om han gått till ex en lektion hos Sensus. Då hade han kanske bara stannat hemma. .
Aha, ok. Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler dersom han foretrekker det? I så fall skulle du kunne forsøke å motivere. Hva med å få ham til å vise noe han kan da, og trekke frem og snakke om de tingene du synes er bra ved det han gjør. Deretter kan du spørre om det er noe spesielt innen musikk han har lyst til at dere skal utforske sammen. Jeg ville nok droppet autoriteten og tenkt at jeg også kan lære noe. Ikke "ovenfra og ned" og belærende, det er ikke motiverende. Dere er likeverdige.
jesusiscool skrev:Btw, jag trodde jag var bättre på de nordiska språken men tydligen inte.
Det virker som du forstår meg godt, men er det med store anstrengelser?
Om jag förstår dig rätt skall man applicera på det som Stephen Shore (som du kanske känner till) talar om. Han nämner att han s föräldrar valde att först komma dit han befann sig istället för att försöka mötas halvvägs. Ibland tror jag att det hjälper men för mig skulle det inte fungera. Jag menar, om tex en utav mina musiklärare skulle göra så skulle det vara dumt. Man måste förstå att med mig är det inte ett halvsvägs-bemötande som funkar men jag är väl mer den som man låter vara spontan och får ställa frågor osv. Låter man mig vara utforskande så funkar det. Dock skall man inte överdriva och försöka gå för mycket till där jag befinner mig. Man måste ta upp mig till deras nivå lite grand. Vi aspergare är inte som vanliga elever men vi behöver ändå en blandning av "att ej mötas halvvägs" och "att mötas halvvägs". Vissa av oss har så pass stort musikintresse att vi klara att till viss nivå försöka nå lärarens nivå om vi får hjälp.
I det fall med den person vi talar om här tror jag inte att detta skulle funkar. Blanding skulle nog ej funka. Han har liksom inte musiken som ett redskap som jag har. Jag kan ju åtminstone ta mitt dragspel eller sångröst in i en konkret social situation. Läraren, jag (och ibland andra kursdeltagare) har ju ett gemensamt musikintresse som vi kan dela. Dessutom är jag ganska motiverad att arbeta hårt för att möta mina lärare. Ibland så funkar inte vissa lärare pga aspergerproblematik men får jag bara vara utforskande utan för mycket social utmaning så funkar det bra.
Är det vad du syftar på? Alltså, att enbart fokusera på "att ej mötas halvvägs" skulle fungera?
Har du något konkret exempel?
Det där med att vara auktoritet handlar inte om sträng gammal skollärare utan snarare en person som vågar vissa vem som är lärare och vem som är elev.
Titta på den här videon:
https://www.youtube.com/watch?v=zwQQz3v34OkDär möter Bosse Larsson del lille killen men låter honom visa den auktoritet han har. Man måste ju försöka se att läraren inte bara är en auktoritetsfigur utan man måste se vad eleven kan och är bra på. Ibland måste eleven få visa vad den befinner sig i sin auktoritet när det gäller muiksen i detta fall. Jag menar, ibland måste man som barn testa på rollen som kunnig. Det är en del utav träningen. Dock måste man se eleven som elev och läraren som lärare. Alltså, i detta fall är Bosse Larsson ingen lärare men han är den vuxne i detta fall (vilket läraren också kan säga vara även om han/hon kan vara yngre än eleven).
Detta kan vara jobbigt eftersom det ställs krav på att man skall uppföra sig professionellt när man tränar med en lärare. Man kan inte bara flamsa runt även om man skulle sjunga Thore Skogman-låtar. Det krävs en mer seriös spontanitet i musiken vilket gör att många ej orkar med musiken. Här tror jag vi har asperger-problematiken för person som jag skulle hjälpa.
Det där med norska är ju det att man ibland på norska skriver lite "konstigt".
Ett exempel är: "Så da er det akseptabelt å gjøre andre sysler..."
Du skriver exempelvis å när vi i Sverige skriver att. Å i Sverige är talspråk.
Goggle translate väljer "Så då är det acceptabelt att göra andra sysslor..."
Ni väljer da istället för då och sysler iställer för sysslor gör det lite jobbigt. Engelska hade varit lättare eftersom det är ett språk jag är ganska bra på. Jag kan tänka på engelska men ej norska. Fasen, vad jobbigt det är att generalisera sina språkkunskaper...kanske as-problematik men generaliserandet. Hade jag fått träna så...