Väldigt överväldigad inför (bland annat) flytt.
Postat: 2018-04-06 15:24:28
Jag ska flytta om ca 2,5 vecka. Kommer fortfarande bo i samma stad men flyttar till en annan stadsdel och jag har väldigt mycket att göra fram till dess. Jag ser fram emot att flytta då lägenheten är ny och fräsch och jag slipper ha en inneboende, men jag är riktigt överväldigad. Så överväldigad att jag känner att jag har svårt att tänka ordentligt och det blir ganska blankt i huvudet. Det är så mycket som ska göras. Jag måste packa, höra av mig till relevanta ställen angående elavtal, internet, adressändring, besiktning av min nuvarande lägenhet, hemförsäkring och liknande. Behöver flyttstäda, hyra flyttsläp, fixa flytthjälp. En hel del av sakerna har jag redan tagit tag i men jag behöver fortfarande ringa till en del ställen. Är samtidigt mitt uppe i en ansökan om aktivitetsersättning och behöver därför även höra av mig till Försäkringskassan och jag har dessutom precis påbörjat daglig verksamhet (just nu endast någon timma i veckan) som även kräver lite energi.
Själva förändringen är överväldigande också. Lägenheten är ny, mina rutiner bryts och jag har inte koll på den nya stadsdelen även om jag varit i området där jag ska bo en gång tidigare. Vet inte var bästa mataffären är eller hur den ser ut eller var jag ska gå på mina dagliga promenader. Jag har dock ganska bra koll på bussförbindelserna, vilket är bra.
Sen är det annat i livet som är överväldigande också. Oroar mig för min ekonomi, försöker äta "rätt" men har svårt att ändra mina vanor, måste träffa folk i helgen och jag känner krav på att prestera.
Alla dessa saker är jobbiga saker som måste tas tag i för att nå bra slutmål. Som sagt, jag ser ju egentligen fram emot att flytta och så och jag vill hålla på med daglig verksamhet samt få aktivitetsersättning istället för att behöva leva på försörjningsstöd. Jag är tacksam (!), men ja, jag är även överväldigad. Det känns jobbigt och jag känner mig bara orolig och lättirriterad och som att jag vill gömma mig under mitt kedjetäcke och strunta i allt även om jag vet att det inte riktigt är ett alternativ.
Nu har jag klagat klart. Ursäkta. Jag behövde bara starta den här tråden för att "skriva av mig" lite då jag inte riktigt vet vem jag ska vända mig till annars. Att få ur mig det här och eventuellt få lite stöd här är nog det som är syftet med tråden. Har ingen fråga eller så.
Trevlig helg!
Själva förändringen är överväldigande också. Lägenheten är ny, mina rutiner bryts och jag har inte koll på den nya stadsdelen även om jag varit i området där jag ska bo en gång tidigare. Vet inte var bästa mataffären är eller hur den ser ut eller var jag ska gå på mina dagliga promenader. Jag har dock ganska bra koll på bussförbindelserna, vilket är bra.
Sen är det annat i livet som är överväldigande också. Oroar mig för min ekonomi, försöker äta "rätt" men har svårt att ändra mina vanor, måste träffa folk i helgen och jag känner krav på att prestera.
Alla dessa saker är jobbiga saker som måste tas tag i för att nå bra slutmål. Som sagt, jag ser ju egentligen fram emot att flytta och så och jag vill hålla på med daglig verksamhet samt få aktivitetsersättning istället för att behöva leva på försörjningsstöd. Jag är tacksam (!), men ja, jag är även överväldigad. Det känns jobbigt och jag känner mig bara orolig och lättirriterad och som att jag vill gömma mig under mitt kedjetäcke och strunta i allt även om jag vet att det inte riktigt är ett alternativ.
Nu har jag klagat klart. Ursäkta. Jag behövde bara starta den här tråden för att "skriva av mig" lite då jag inte riktigt vet vem jag ska vända mig till annars. Att få ur mig det här och eventuellt få lite stöd här är nog det som är syftet med tråden. Har ingen fråga eller så.
Trevlig helg!