Empatibegreppets relevans vid beskrivning av asperger
Postat: 2017-09-13 12:50:08
Hej alla!
Jag gör här ett fortsatt försök att bredda diskussionen kring området "empati och asperger". Min uppfattning är att empati och asperger är ett känsligt ämne som jag anser bör avhandlas och diskuteras ur flera olika aspekter. Denna gång tar jag siktet på den praktiska tillämpningen av empatibegreppet då man beskriver asperger samt hur det kan relateras till asperger av exempelvis NT-personer.
Ur ett rent akademiskt perspektiv och i en diskussion med ens vårdgivare eller andra kunniga på området asperger så anser jag att det är fullt rimligt att empatibegreppet har relevans. Det kan dock uppstå problem har jag insett om icke-sakkunniga NT-personer börjar tala i termer av empati vid ett samtal om asperger eller när man själv ska berätta om diagnosen för någon annan. Enligt vad moderatorerna skrivit under avsnittet "vanliga frågor" så ska det tydligen finnas en myt om att aspergare saknar empati (om mytens existens ofta gör sig gällande är det ju förfärligt). Jag ifrågasätter med denna inlaga om ordet empati ens bör användas i vid en diskussion om asperger med eller mellan andra icke-sakkunniga NT-personer. För man vill ju samtidigt inte bli dömd för att man inte förmår att avläsa andras känslomässiga tillstånd korrekt, men att då insinuera det minsta på termen "något nedsatt empati" till vederbörande är ju inte heller bra. Jag misstänker nämligen att empatibegreppet i teorin kan användas på psykiskt skadligt sätt mot aspergare av vissa NT-personer. Om inte, så torde det åtminstone kunna användas som ett effektivt medel mot en själv i form av anklagelser.
Mina frågor som jag skulle vilja ha en diskussion kring är följande:
*Hur anser ni andra aspergare att empatibegreppet bör användas?
*Anser ni andra att ens möjliga svårigheter som aspergare att identifiera andras känslomässiga tillstånd gör oss till mindre omtänksamma och godhjärtade människor (denna fråga är nästan retorisk)?
Avslutningsvis så är det här med empati och asperger ett känsligt ämne för mig också och mitt nuvarande sätt att hantera detta känsliga ämne på är att försöka skapa en seriös diskussion med olika infallsvinklar på detta forum kring ämnet i fråga. I min föregående tråd på ämnet försökte jag att undersöka relationen mellan empatiförmåga och aspergares svårigheter att läsa av andra, i denna har det fokuserats på det rent socio-kommunikativa aspekterna av empati och asperger.
Jag gör här ett fortsatt försök att bredda diskussionen kring området "empati och asperger". Min uppfattning är att empati och asperger är ett känsligt ämne som jag anser bör avhandlas och diskuteras ur flera olika aspekter. Denna gång tar jag siktet på den praktiska tillämpningen av empatibegreppet då man beskriver asperger samt hur det kan relateras till asperger av exempelvis NT-personer.
Ur ett rent akademiskt perspektiv och i en diskussion med ens vårdgivare eller andra kunniga på området asperger så anser jag att det är fullt rimligt att empatibegreppet har relevans. Det kan dock uppstå problem har jag insett om icke-sakkunniga NT-personer börjar tala i termer av empati vid ett samtal om asperger eller när man själv ska berätta om diagnosen för någon annan. Enligt vad moderatorerna skrivit under avsnittet "vanliga frågor" så ska det tydligen finnas en myt om att aspergare saknar empati (om mytens existens ofta gör sig gällande är det ju förfärligt). Jag ifrågasätter med denna inlaga om ordet empati ens bör användas i vid en diskussion om asperger med eller mellan andra icke-sakkunniga NT-personer. För man vill ju samtidigt inte bli dömd för att man inte förmår att avläsa andras känslomässiga tillstånd korrekt, men att då insinuera det minsta på termen "något nedsatt empati" till vederbörande är ju inte heller bra. Jag misstänker nämligen att empatibegreppet i teorin kan användas på psykiskt skadligt sätt mot aspergare av vissa NT-personer. Om inte, så torde det åtminstone kunna användas som ett effektivt medel mot en själv i form av anklagelser.
Mina frågor som jag skulle vilja ha en diskussion kring är följande:
*Hur anser ni andra aspergare att empatibegreppet bör användas?
*Anser ni andra att ens möjliga svårigheter som aspergare att identifiera andras känslomässiga tillstånd gör oss till mindre omtänksamma och godhjärtade människor (denna fråga är nästan retorisk)?
Avslutningsvis så är det här med empati och asperger ett känsligt ämne för mig också och mitt nuvarande sätt att hantera detta känsliga ämne på är att försöka skapa en seriös diskussion med olika infallsvinklar på detta forum kring ämnet i fråga. I min föregående tråd på ämnet försökte jag att undersöka relationen mellan empatiförmåga och aspergares svårigheter att läsa av andra, i denna har det fokuserats på det rent socio-kommunikativa aspekterna av empati och asperger.