AspergerForum

Jag e snart 30 år o folk tror jag e ett barn som man ska tala om för vad jag ska äta osv. Va e de för fel på mig o hur visar jag att jag e vuxen???

Vuxenhet är en illusion.

Karamell skrev:Vuxenhet är en illusion.

va menas me de?

När man är vuxen kan man (försöka..) säga nej och göra sina egna val.

Kathrine87 skrev:Jag e snart 30 år o folk tror jag e ett barn som man ska tala om för vad jag ska äta osv. Va e de för fel på mig o hur visar jag att jag e vuxen???

Hvilken type relasjon har du med disse personene?
Gir de en begrunnelse når de sier hva du skal spise?

Kathrine87 skrev:Va e de för fel på mig o hur visar jag att jag e vuxen???

Att skriva "Va e de???" med 3 frågetecken och liknande ser tonårsaktigt ut för mig.
Skriv "Vad är det?" istället.

Går inte att svara på utan att känna till bakgrund och sammanhang.

Att vara vuxen innebär för de flesta att klara sig själv ekonomiskt och att ha en egen bostad.

Självständighet.

För mig innebar det utbildning, jobb, eget boende och lön. För någon annan kan det innebära något annat tänker jag.

Kathrine87 skrev:

Karamell skrev:Vuxenhet är en illusion.

va menas me de?

Att vuxna människor beter sig på ett sätt som dom vet att man ska, men innerst inne är dom barnsliga i alla fall, dom vågar inte visa eller erkänna det bara.

Kathrine87 skrev:Jag e snart 30 år o folk tror jag e ett barn som man ska tala om för vad jag ska äta osv. Va e de för fel på mig o hur visar jag att jag e vuxen???

Undras på samma

Enligt mamma man måste göra meriter till räknas vuxen.. å tydligen inte jag gör

KrigarSjäl skrev:Går inte att svara på utan att känna till bakgrund och sammanhang.

@Kathrine87: Jag skulle vilja veta mer.

Kan du ta hand om dig själv? Försöker andra tala om för dig hur du ska göra det? Hur i sådana fall?

Det är lite svårt med så lite bakgrundsinformation att svara på din fråga, även om det kanske finns områden som du behöver hjälp med eller som gör att du inte kan leva som det förväntas av vuxna, så ska du inte bli tilltalad som ett barn.

Ibland gör folk så trots att de menar väl, kanske de jobbar som lärare i lågstadiet och fortsätter att prata så utanför deras arbete (yrkesskadad).

Enklast är väl bara att fråga, du pratar med mig som om jag vore ett litet barn? varför gör du så?

En del av att vara vuxen är att kunna reagera moget på ett otrevligt bemötande.

Att verka vuxen är icke önskvärt.

Vissa vuxna med funktionshinder behöver ju hjälp. Så man kan visst vara vuxen och inte vara självförsörjande och ha ett hjälpbehov. Det är väl mer hur den hjälpen man får yttrar sig, om den verkar rikta sig mer till ett barn än en vuxen, eller om de vill ge en hjälp med saker man klarar själv. Då får man väl sätta sig ner och tala med dem som hjälper en vilka saker man absolut inte vill ha hjälp med.

Förmodligen när man älskar att prata om att renovera kök, har egen snöskoter och berättar hur många barnbarn man har...

Som andra har sagt, svårt att veta utan mer bakgrund.

Generellt så brukar självständighet och förmågan att ta ansvar ligga högt upp på vuxenlistan.

Om folk säger åt dig vad du ska äta o.s.v, säg till dom att du kan bestämma det själv och att du skulle uppskatta om dom slutade dalta med dig.

Själv är jag halvvuxen

Jag har i vuxen ålder fått höra saker som; "du är ju snart vuxen" och liknande. Det är väldigt kränkande, nedvärderande och nedlåtande att säga sådana saker till vuxna människor.

Jag försöker behandla den som kränker mig med respekt och vänlighet. Jag tror inte att man ska "ge igen", eller sätta hårt mot hårt. Jag lärde mig detta av en vän från mellanöstern. Vi hade bråkat rätt rejält dagen innan och jag sa en del kränkande ord och det bröt ut i totalt bråk. Dagen efter kom han och inbjöd till vänskap och sedan dess har vi varit bästa vänner.

Han visade, och jag lärde mig, att man vinner på att vara vänlig mot sina ovänner. Det kan sluta i oväntad vänskap

Corvus Corone skrev:Ibland gör folk så trots att de menar väl, kanske de jobbar som lärare i lågstadiet och fortsätter att prata så utanför deras arbete (yrkesskadad).

Det gör min mamma ju.. d som grunden då

alixha skrev:Generellt så brukar självständighet och förmågan att ta ansvar ligga högt upp på vuxenlistan.

Precis, när man tar mogna beslut och visar ansvar blir man betraktad som vuxen. Men det kan också bero på hur man pratar, ens kroppsspråk och liknande saker.

Kathrine87 skrev:Jag e snart 30 år o folk tror jag e ett barn som man ska tala om för vad jag ska äta osv. Va e de för fel på mig o hur visar jag att jag e vuxen???

Vilka är "folk"? Dina föräldrar? Dina vänner?

När det gäller föräldrar så brukar de se en som ett barn, hur gammal man än är. Som inte vet sitt eget bästa, som måste ledas och skyddas. Så de kommer att bli oroliga om

- du äter för litet/fel mat och riskerar att bli undernärd
- du äter för mycket/fel mat och riskerat att bli kraftigt överviktig

Är det kritik du får?

Konstruktiv kritik brukar avse kritik som är till för att förbättra det kritiserade, till exempel genom att ge förslag till förändring.

Destruktiv kritik (alternativt okonstruktiv kritik) är raka motsatsen. Man erbjuder inga tips eller alternativ, man ENBART FÖRSTÖR.

Skaffa en knodd så blir du vuxen tämligen snabbt.

slackern skrev:Skaffa en knodd så blir du vuxen tämligen snabbt.

Bättre att låna en så man kan lämna tillbaka den när man tröttnar

Huggorm skrev:

slackern skrev:Skaffa en knodd så blir du vuxen tämligen snabbt.

Bättre att låna en så man kan lämna tillbaka den när man tröttnar

Det kallas att sitta barnvakt