AspergerForum

Det verkar som att många nt:s retar sig på vårat beteende. Men vilka saker exakt retar de sig på?

Att visa kanske är värsta Messerschmittarna utan ödmjukheten och rätt buffliga?

Oss och oss... Jag skulle säga att det beror på vilken NT och vilken Aspie i vilken situation. Kort sagt - alla är individer.

slackern skrev:Att visa kanske är värsta Messerschmittarna utan ödmjukheten och rätt buffliga?

Man kan ju se det positivt att vara besserwisser också. Att man inte slappt vidarebefordrar el köper gamla myter och felaktigheter utan har respekt för fakta. besserwisser-t24986.html

Sedan kan andra (NT och aspies) bli irriterade över att bli rättade. Eller för att man kommer med tråkiga fakta när det ska flamsas och tramsas.

Tror det också är att iaf jag, inte bryr mig om saker som man "borde" bry sig om, smink, märkeskläder, kändisar osv

lhollo skrev:Tror det också är att iaf jag, inte bryr mig om saker som man "borde" bry sig om, smink, märkeskläder, kändisar osv

Samma här, nt:s bryr sig oftast om såna skitsaker. Fast det tycker nog nt:s att vi gör med med våra specialintressen som att plugga in tågtidtabellen m.m. (Stereotypar lite med flit)

Msmacke skrev:

lhollo skrev:Tror det också är att iaf jag, inte bryr mig om saker som man "borde" bry sig om, smink, märkeskläder, kändisar osv

Samma här, nt:s bryr sig oftast om såna skitsaker. Fast det tycker nog nt:s att vi gör med med våra specialintressen som att plugga in tågtidtabellen m.m. (Stereotypar lite med flit)

Fast det finns ju även folk med AS som gillar dom sakerna som ihollo ogillar. Vi med AS är ju lika mycket inviduella som dom som inte har AS, hatar att bli ihopklumpad och generaliserad pga mitt kön, sexualitet, etnicitet och funktionsnedsättningar, jag är i första hand en människa tack och vill bli värderad utefter mina egna handlingar.

Jag har också funderat en hel del över det där. Och jag tror att det är ganska små detaljer ibland som folk kan tolka helt fel. Sedan har man ingen som helst kontroll vad det blir av det hela. Jag har råkat ut för det på ett typiskt NT-forum. Nästan bara kvinnor och alla skulle psykologisera och kom fram till saker som inte hade med verkligheten att göra.

Håller med om att det blir fel att generalisera till "oss (med AS)" och "de (NTs)" eftersom människor som bekant skiljer sig åt individuellt, oavsett eventuella diagnoser.

Med det sagt vet jag att ett av mina typiska aspergerdrag har retat folk ibland: att jag struntar i informella sociala hierarkier. (Och det gjorde jag även före diagnos...)

Det är inte det att jag inte ser hierarkierna. Tvärtom, jag ser mycket väl när (exempelvis) vissa regler för jämlikar på en arbetsplats inte gäller för de som är/anser sig vara mer jämlika än andra. Men jag vägrar att spela med, och är för all del inte säker på att jag skulle vara bra på det om jag försökte. Jag ser hur de andra placerar sig i hierarkin, men ser ingen annan plats för mig än liberons. Det kan göra övriga upprörda, oavsett deras hierakiska platser, och de har väldigt svårt att göra något åt det, för man talar inte om de här sakerna.

När det gäller formella hierarkier har jag inga problem med, exempelvis, att chefen är den som fattar vissa beslut, som sedan ska följas. Jag känner ingen vördnad för att någon är chef, och tycker i all tysthet ibland att de inte är så bra på sina jobb, men accepterar vad som ingår i respektive roller.

ankhat skrev:Håller med om att det blir fel att generalisera till "oss (med AS)" och "de (NTs)" eftersom människor som bekant skiljer sig åt individuellt, oavsett eventuella diagnoser.

Med det sagt vet jag att ett av mina typiska aspergerdrag har retat folk ibland: att jag struntar i informella sociala hierarkier. (Och det gjorde jag även före diagnos...)

Det är inte det att jag inte ser hierarkierna. Tvärtom, jag ser mycket väl när (exempelvis) vissa regler för jämlikar på en arbetsplats inte gäller för de som är/anser sig vara mer jämlika än andra. Men jag vägrar att spela med, och är för all del inte säker på att jag skulle vara bra på det om jag försökte. Jag ser hur de andra placerar sig i hierarkin, men ser ingen annan plats för mig än liberons. Det kan göra övriga upprörda, oavsett deras hierakiska platser, och de har väldigt svårt att göra något åt det, för man talar inte om de här sakerna.

När det gäller formella hierarkier har jag inga problem med, exempelvis, att chefen är den som fattar vissa beslut, som sedan ska följas. Jag känner ingen vördnad för att någon är chef, och tycker i all tysthet ibland att de inte är så bra på sina jobb, men accepterar vad som ingår i respektive roller.

Ja, godt skrevet. Er veldig enig i dette!

tahlia skrev:Oss och oss... Jag skulle säga att det beror på vilken NT och vilken Aspie i vilken situation. Kort sagt - alla är individer.

Klokt skrivet av dig tycker jag.

ankhat skrev:Håller med om att det blir fel att generalisera till "oss (med AS)" och "de (NTs)" eftersom människor som bekant skiljer sig åt individuellt, oavsett eventuella diagnoser.

Med det sagt vet jag att ett av mina typiska aspergerdrag har retat folk ibland: att jag struntar i informella sociala hierarkier. (Och det gjorde jag även före diagnos...)

Det är inte det att jag inte ser hierarkierna. Tvärtom, jag ser mycket väl när (exempelvis) vissa regler för jämlikar på en arbetsplats inte gäller för de som är/anser sig vara mer jämlika än andra. Men jag vägrar att spela med, och är för all del inte säker på att jag skulle vara bra på det om jag försökte. Jag ser hur de andra placerar sig i hierarkin, men ser ingen annan plats för mig än liberons. Det kan göra övriga upprörda, oavsett deras hierakiska platser, och de har väldigt svårt att göra något åt det, för man talar inte om de här sakerna.

När det gäller formella hierarkier har jag inga problem med, exempelvis, att chefen är den som fattar vissa beslut, som sedan ska följas. Jag känner ingen vördnad för att någon är chef, och tycker i all tysthet ibland att de inte är så bra på sina jobb, men accepterar vad som ingår i respektive roller.

Ja sånt där känner man igen, det handlar väl om revirpinkeri, att man inkräktar på deras revir tycker de.

Undermedveten avundsjuka.

Dom känner att vi "smiter undan" allt som dom omedvetet tvingas delta i.

triggerhappyD skrev:Undermedveten avundsjuka.

Dom känner att vi "smiter undan" allt som dom omedvetet tvingas delta i.

Ja det upplever jag också.

Någon avund, undermedveten eller inte, har jag inte noterat. En frustration över komunikationssvårigheter till följd av skilda sätt att behandla information dock. Det kan, i vissa fall, yttra sig som irritation eller ilska.

Genom åren så är det nog mest icke Nt personer som har retat sig mest på mig.

Pinghis Khan skrev:Genom åren så är det nog mest icke Nt personer som har retat sig mest på mig.

Du har varit såväl konfrontativ som avståndstagande aggressiv på forumet, eller kunde åtminstone uppfattas så förr, vilket möjligen kan förklara irritation härifrån. Huruvida du framstått på samma sätt IRL är en annan sak. Kanske de aspies du träffat på generellt är mer känslomässigt sårbara eller har närmare till att ta saker mer personligt än de NT du träffat?

slackern skrev:Att visa kanske är värsta Messerschmittarna utan ödmjukheten och rätt buffliga?

Många verkar ha en grandios självbild ja.

tahlia skrev:

Pinghis Khan skrev:Genom åren så är det nog mest icke Nt personer som har retat sig mest på mig.

Du har varit såväl konfrontativ som avståndstagande aggressiv på forumet, eller kunde åtminstone uppfattas så förr, vilket möjligen kan förklara irritation härifrån. Huruvida du framstått på samma sätt IRL är en annan sak. Kanske de aspies du träffat på generellt är mer känslomässigt sårbara eller har närmare till att ta saker mer personligt än de NT du träffat?

Förmodligen för att de mer meningsfulla relationer jag har haft har varit med icke Nt personer.
De man har närmast brukar vara mest irriterande.

Ah, det var i de termerna du tänkte. Där är vi överens då det är fullt möjligt att de som har retat sig mest på mig genom åren har varit mina respektive.

Jag har fått höra att jag inte har någon humor. Det låter väll hårt men jag vet att jag har en speciell humor och har svårt att förstå ironi eller överdrifter, som inte är text.

Annat som människor kan störa sig på när det gäller mig är att jag har svårt att ändra på planer o att vara så kallat Flexibel. Något jag har lärt mig mer och mer i och med att ha barn...
Men jag håller med en del andra här också i det att många jag stör mig på är andra AS:are! T ex om någon är mycket intresserad av sportresultat vilket inte jag är och bara pratar om det och jag vill helre prata om musikaler eller Kristin Lavransdotter

Övrigt: Jag har aldrig varit särskilt okänslig så jag stör mig på folk med AS som är just det, t ex finns det ju dem som är väldigt rakt på utan att förstå att man inte säger precis allt det man tänker på, för att människor kan ta illa upp. Min bror sa till exempel till vår ena syrra, hon inte var "överdrivet intelligent" och hon blev så klart väldigt ledsen. (samt: hon är intelligent!)

Msmacke skrev:Det verkar som att många nt:s retar sig på vårat beteende. Men vilka saker exakt retar de sig på?

NT kan reta sig på våra svårigheter. De skärper sig och gör DET ("allt det jobbiga i livet") och vissa fattar inte varför vi inte bara GÖR.

Oj. Jättebra fråga. Jag tror att när jag var tonåring, vilket är den tid då hjärnans program för gruppens känsla sätts igång och finslipas, blev jag retad därför att dels tonåringar är mer känsliga för om någon sticker ut pga den träning som sker i deras hjärnor, dels för att jag var konstig.

Man kan ju tycka att en elev som inte är ivägen för andra, som inte är påträngande, som bara är där av plikt, som inte är elak osv borde få vara ifred. Men nej då.

Jag tror att i ett sådant fall kan de känna att man inte är som dem, det kan vara något de verkligen retar sig på med en, men det kan vara något de inte kan sätta fingret på. Tror de kan komma att avsky en för alla "småsaker" där man är annorlunda. De förstår instinktivt att man inte ska ingå i gruppen. Därför blir man behandlad illa.

Det brukar vara värst under tonåren därför att tonåringens hjärna är i en viss utvecklingsfas. Barn som inte nått tonåren samt vuxna, har lägre känslighet för gruppen och högre empati vad jag förstår.

Jag tror att det som NT:maffian hakar upp sig på mest är att vi kan vara så oförutsägbara, för i deras värld ska man vara sociala genier. Och kan man inte stoppas in i ett fack får dom problem, för deras sinnebild för hur sakernas art rör sig hos de mänskliga mekanismerna får sig en törn...