AspergerForum

Jag menar att det är många som har aspergers i sverige, och som får bra hjälp och stöd, finns det något bättre land än just sverige för aspergare?

Aspekistan

Aspergare är ju olika men jag tror många hade mått bättre i ett land där familjer är mera tätt sammanhållna och där man lever i byar. Då skulle färre vara så ensamma som de är i Sverige. För vissa skulle det antagligen vara bra med arrangerade äktenskap till och med. Men ser man till bidrag och liknande finns det förmodligen inget land som är bättre än Sverige.

Huggorm skrev:Aspergare är ju olika men jag tror många hade mått bättre i ett land där familjer är mera tätt sammanhållna och där man lever i byar. Då skulle färre vara så ensamma som de är i Sverige. För vissa skulle det antagligen vara bra med arrangerade äktenskap till och med. Men ser man till bidrag och liknande finns det förmodligen inget land som är bättre än Sverige.

Det låter som att du längtar till Mellanöstern, kanske borde gifta dig med en kvinna därifrån? Får du det på köpet.

Huggorm skrev:Aspergare är ju olika men jag tror många hade mått bättre i ett land där familjer är mera tätt sammanhållna och där man lever i byar. Då skulle färre vara så ensamma som de är i Sverige. För vissa skulle det antagligen vara bra med arrangerade äktenskap till och med. Men ser man till bidrag och liknande finns det förmodligen inget land som är bättre än Sverige.

Med all respekt, jag känner tvärtom. Jag har vuxit upp i vanlig familj (låste dörren till mitt rum för att vara säker på att vara ifred), bott ihop i hus (funkade enbart för att det gick att vara i skilda delar av huset), och är faktiskt glad att det numera är så vanligt att bo i singelhushåll att jag i alla fall inte "sticker ut" för det.

Så det är, förutom bidrag och annat stöd, något som jag tycker gör Sverige till ett bra aspie-land.

Bortsett från bidrag, stöd osv.
Vi är ett individuellt folk. Vi har inte ens någon motsvarighet till "Hijo de Puta", sonofabitch eller nåt liknande. Ok, om morsan är en hora. Om din farsa är nobelpristagare och du är ett kukhuvud så är det ett kukhuvud du är. pretty much. I "bättre" familjer, som jag har en del erfarenheter av, har man en del av den här medelhavsvurmen för familjen. Naturlivis gör det det. Fulpengarna man får av pappa måste man ratificiera på något sätt. Men för oss vanliga så är det du, och du själv, som gäller, här uppe i norden. Passar bra för oss som inte är födda mingelsvamlare. Nånstans finns en respekt för individen. Känner att det är lätt att hålla sig på sin egen kant. Även om man bor i en familj. Visst, kanske de där nere som är lite aspie i viss mån bolstras in i någon slags by/familjgemenskap nere i medelhavsländerna, arabländerna och österut. Sverige passar mig fint. Och inte vill jag ha in fler folk där nerifrån, om de inte kan fatta att det du och inte din flock som räknas. Vissa av de nyanlända tycks ha vissa bekymmer med det.

antonius skrev:Aspekistan

Eja vore vi där!

Jag vet inte riktigt. Sett till att man kan ha ett någorlunda vettigt liv även utan sysselsättning, så är väl Sverige bra. Men jag trivdes mycket bättre de två åren jag bodde utomlands, och längtar tillbaka dit. Frågan är om jag skulle klara av att försörja mig själv där

Sverige är bra för oss med asperger. Som aspergare har jag två olika liv parallellt; dels det jag kallar "livet med diagnos" och dels det jag kallar "livet". Jag ska börja med att beskriva det sistnämnda och sen i slutet av inlägget tar jag "livet med diagnos"!

I vanliga livet trivs jag. Jag har inte svårt för sociala sammanhang och jag har alltid något vettigt att göra på dagarna. Igår sprang det fram en lös hund till mig och sen kom ägaren några hundra meter bort. Han ursäktade sig och jag försäkrade att det inte var någon fara (jag är inte rädd för hundar) och sen snackade vi en stund. Sånt tycker jag är jättetrevligt. Trivs med arbetsprövningen och jag har alltid nåt att göra på fritiden.

Sen har jag "livet med diagnos" också. Försäkringskassan tror jag mår dåligt trots att jag inte haft ångest på många år (däremot har jag varit orolig när det dykt upp problem. Men ångest utan en yttre, tydligt definierad orsak har jag inte haft på flera år).

ingenmansland.

Hjälp och stöd vet jag inte men tycker det är skönt att vi svenskar inte så ofta pratar med främlingar som kan vara vanligt, och att det respekteras att man vill vara ifred. Skönt också att alla inte ska vara överemotionella och kramas precis hela tiden. OK att vi kramas mer i Sverige än innan, men vissa kramas och pussas mest hela tiden. Urk.

Jag har faktiskt ingen aning. Jag har läst och hört att vi i Sverige har en liten övertro på vår egen förträfflighet när det gäller välfärden idag.

När det gäller allmänhetens attityder (NT:s) blir man accepterad om man presterar och uppför sig som en NT, så är det kring mig,med en uppväxt i en övre medelklassmiljö där prestationen är det man bedömer sig själv och andra efter. EQ, förståelse, värme är väl inga framträdande drag hos dessa människor. Det skrämmer mig, de grandiosa dragen hyllas idag, en del av Trumps personlighetstyp, en del av extremhögerns ideologi.

Jag har dock mött värme och förståelse, där jag minst räknat med det, och jag har mött människor som inte alls vet något, förstår något, kring en asperger, men som verkligen stöttat.

Jag tror att Sverige är som många andra länder. Det gäller att ha tur och hamna rätt, rätt familj, rätt område, rätt skolklass osv

Vatikanstaten? nä, men det handlar väl mer om hur man själv handskas med livet och inte var man bor

vofff skrev:ingenmansland.

Lappland menar du...där bor det inte många

Finns det något land som inte är bättre

Charlie72 skrev:Finns det något land som inte är bättre

Saudiarabien?

Tyskland är bättre på så sätt att det är tillåtet att tjäna upp till existensminimum utan att betala skatt. Det underlättar att man kan leva på sin hobby utan att vara beroende av myndigheter för att få bidrag. För dem som är mer åt ADHD-hållet än AS är det också positivt att man inte behöver läsa på ett teoretiskt gymnasium utan att tillgången på praktiska utbildningar är god.

Har man såpass svår NPF att det inte funkar att jobba tror jag Norge är bäst.

slackern skrev:

Huggorm skrev:Aspergare är ju olika men jag tror många hade mått bättre i ett land där familjer är mera tätt sammanhållna och där man lever i byar. Då skulle färre vara så ensamma som de är i Sverige. För vissa skulle det antagligen vara bra med arrangerade äktenskap till och med. Men ser man till bidrag och liknande finns det förmodligen inget land som är bättre än Sverige.

Det låter som att du längtar till Mellanöstern, kanske borde gifta dig med en kvinna därifrån? Får du det på köpet.

Jag håller med dig. Där är det också tydligare vad ens sociala roll är och vilka förväntningar man har på sig, så att man slipper göra misslyckade försök att läsa av det på hopplock av subtila signaler som ska bedömas utifrån sammanhang.

Vildsvin skrev:Tyskland är bättre på så sätt att det är tillåtet att tjäna upp till existensminimum utan att betala skatt. Det underlättar att man kan leva på sin hobby utan att vara beroende av myndigheter för att få bidrag. För dem som är mer åt ADHD-hållet än AS är det också positivt att man inte behöver läsa på ett teoretiskt gymnasium utan att tillgången på praktiska utbildningar är god.

Har man såpass svår NPF att det inte funkar att jobba tror jag Norge är bäst.

Är du säker på det? Jag har för mig att gränsen är så pass låg att man inte skulle kunna leva på det. Ska se om jag hittar nåt.

Har kollat upp lite. Det tyska skattesystemet är komplicerat. Det stämmer att man får tjäna upp till 8652 Euro i månaden utan att betala skatt. Men, det man slipper betala är bara inkomstskatten, inte sjukförsäkringsavgift, a-kassa och diverse andra avgifter.

Jag tänkte just kolla upp det där närmare - dvs. hur mycket man betalar då, men det är hopplöst komplicerat. Det beror inte bara på hur mycket man tjänar, det beror på en massa andra saker - om man är gift, om man har barn, vilken sjukförsäkring, osv, osv... Tyvärr...

Antarktis

Toblerone skrev:

Vildsvin skrev:Tyskland är bättre på så sätt att det är tillåtet att tjäna upp till existensminimum utan att betala skatt. Det underlättar att man kan leva på sin hobby utan att vara beroende av myndigheter för att få bidrag. För dem som är mer åt ADHD-hållet än AS är det också positivt att man inte behöver läsa på ett teoretiskt gymnasium utan att tillgången på praktiska utbildningar är god.

Har man såpass svår NPF att det inte funkar att jobba tror jag Norge är bäst.

Är du säker på det? Jag har för mig att gränsen är så pass låg att man inte skulle kunna leva på det. Ska se om jag hittar nåt.

Har kollat upp lite. Det tyska skattesystemet är komplicerat. Det stämmer att man får tjäna upp till 8652 Euro i månaden utan att betala skatt. Men, det man slipper betala är bara inkomstskatten, inte sjukförsäkringsavgift, a-kassa och diverse andra avgifter.

Jag tänkte just kolla upp det där närmare - dvs. hur mycket man betalar då, men det är hopplöst komplicerat. Det beror inte bara på hur mycket man tjänar, det beror på en massa andra saker - om man är gift, om man har barn, vilken sjukförsäkring, osv, osv... Tyvärr...

Stämde den summan verkligen eller blev det en siffra för mycket?

Huggorm skrev:

Toblerone skrev:

Vildsvin skrev:Tyskland är bättre på så sätt att det är tillåtet att tjäna upp till existensminimum utan att betala skatt. Det underlättar att man kan leva på sin hobby utan att vara beroende av myndigheter för att få bidrag. För dem som är mer åt ADHD-hållet än AS är det också positivt att man inte behöver läsa på ett teoretiskt gymnasium utan att tillgången på praktiska utbildningar är god.

Har man såpass svår NPF att det inte funkar att jobba tror jag Norge är bäst.

Är du säker på det? Jag har för mig att gränsen är så pass låg att man inte skulle kunna leva på det. Ska se om jag hittar nåt.

Har kollat upp lite. Det tyska skattesystemet är komplicerat. Det stämmer att man får tjäna upp till 8652 Euro i månaden utan att betala skatt. Men, det man slipper betala är bara inkomstskatten, inte sjukförsäkringsavgift, a-kassa och diverse andra avgifter.

Jag tänkte just kolla upp det där närmare - dvs. hur mycket man betalar då, men det är hopplöst komplicerat. Det beror inte bara på hur mycket man tjänar, det beror på en massa andra saker - om man är gift, om man har barn, vilken sjukförsäkring, osv, osv... Tyvärr...

Stämde den summan verkligen eller blev det en siffra för mycket?

Du har alldeles rätt, det måste vara en siffra för mycket. Det var nog 865 Euro.

Toblerone skrev:

Huggorm skrev:

Toblerone skrev:
Är du säker på det? Jag har för mig att gränsen är så pass låg att man inte skulle kunna leva på det. Ska se om jag hittar nåt.

Har kollat upp lite. Det tyska skattesystemet är komplicerat. Det stämmer att man får tjäna upp till 8652 Euro i månaden utan att betala skatt. Men, det man slipper betala är bara inkomstskatten, inte sjukförsäkringsavgift, a-kassa och diverse andra avgifter.

Jag tänkte just kolla upp det där närmare - dvs. hur mycket man betalar då, men det är hopplöst komplicerat. Det beror inte bara på hur mycket man tjänar, det beror på en massa andra saker - om man är gift, om man har barn, vilken sjukförsäkring, osv, osv... Tyvärr...

Stämde den summan verkligen eller blev det en siffra för mycket?

Du har alldeles rätt, det måste vara en siffra för mycket. Det var nog 865 Euro.

Nej, det var 8652 € ensamstående utan barn med mindre än 25% funktionshinder fick tjäna skattefritt under 2016. Därefter stiger skatten progressivt från 14% upp till 45%.
http://www.bundesfinanzministerium.de/C ... ungen.html
https://www.arbeitsgemeinschaft-finanze ... teuern.php

Sjukförsäkring och andra avgifter måste man betala, men de är nedsatta vid 20% funktionshinder eller mer.

Per år alltså, och inte per månad då?