AspergerForum

När jag fick diagnosen brydde jag mej ej. Under flera år kändes det OK - men mådde ganska dåligt ändå.

Nu på sistone börjar jag må sämre över att ha AS. Inser alla mina brister i främst funktionsförmåga. Då jag dessutom verkar rejält HÖGFUNGERANDE verkar omgivningen ej heller fatta att jag kan va usel inom vissa områden.

Sen har det hänt att nya bekanta frågat andra rakt ut om jag har AS. Ja säger dom då och får till svar "det märks". Inte så kul.

Jag känner mig klantig och stirrar väldigt mycket. Vad tänker du nu på frågar folk men jag tänker inte alls är svaret!

Jag börjar genomgå en diagnoskris efter så många års tid nu jag!

Hur var det för er? Mådde ni dåligt när ni fick diagnos? Eller har det bara inneburit positivt för er?

Har haft den så länge jag kan minnas. Märktes tydligen mycke tidigt antar jag. Känner ibland att vissa grejer jag brukade göra är väldigt asp-esque men nu för tiden så är det ingen som märker att jag har det tydligen, och folk blir förvånade när dom får reda på det.

Det var ju sorgligt att du ska känna som du gör. Men försök att komma ihåg att du är lika mycket värd som alla andra, även om du är lite annorlunda.

Jag känner igen det där. Jag hade också en sån fas - eller snarare, det kommer tillbaka då och då också. Det är mest känslan att många saker som jag tidigare har trott var ren slump eller att andra har klantat sig - numera tänker jag att det är säkert jag som har gjort fel där, men förstod inte det då. Och det är ganska destruktivt att tänka så, för då vågar jag knappt knyta nya kontakter, prova nya saker. Jag har inte heller hittat någon bra lösning för det.

Jamesqueen skrev:Jag börjar genomgå en diagnoskris efter så många års tid nu jag!

När jag var yngre hade jag ganska lätt för dölja mina tillkortakommanden, men nu orkar jag inte det längre på samma sätt och det är klart att man är inget "socialt geni" då, men det kan ändå på något sätt kännas lugnare, än att gå omkring och låtsas hela dagarna, även om det blir mer ensamt...

Brydde mig inte värst mycket när jag fick diagnosen som nioåring. Asperger lät då som ett engelskt ord och jag var en aning stolt då.
Nu hatar jag den och ser mig själv som en belastning för samhället och världen.

Yukina skrev:Brydde mig inte värst mycket när jag fick diagnosen som nioåring. Asperger lät då som ett engelskt ord och jag var en aning stolt då.
Nu hatar jag den och ser mig själv som en belastning för samhället och världen.

Så ska du inte se det. Alla är lika mycket värda och har samma rätt till att få finnas.

Jamesqueen skrev:Då jag dessutom verkar rejält HÖGFUNGERANDE verkar omgivningen ej heller fatta att jag kan va usel inom vissa områden.

Det kallas för ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt bland de ned aspergers syndrom.
Detta kan medföra problem då man kan se så välfungerande ut för andra.

Zirre skrev:Det kallas för ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt bland de ned aspergers syndrom. Detta kan medföra problem då man kan se så välfungerande ut för andra.

Jo tack, det vet man av egen erfarenhet.

Vad 17 menas egentligen med att vara högfungerande?

Jag har högskoleutbildning och barn/familj. Hus i villaområde i Göteborg, (men jag ärvde pengar till det). Men jag kan inte jobba just nu, så jag känner mig allt annat än högfungerande

Furienna skrev:

Zirre skrev:Det kallas för ojämn begåvningsprofil vilket är vanligt bland de ned aspergers syndrom. Detta kan medföra problem då man kan se så välfungerande ut för andra.

Jo tack, det vet man av egen erfarenhet.

Ja, då kan man väl kanske verka mer högfungerande än man är. Själv har jag också kämpat och haft en hög stress inuti. Försökte hänga med utan att riktigt klara det. Slutade med stresskollaps.

Fleure123 skrev:Vad 17 menas egentligen med att vara högfungerande?

Jag har högskoleutbildning och barn/familj. Hus i villaområde i Göteborg, (men jag ärvde pengar till det). Men jag kan inte jobba just nu, så jag känner mig allt annat än högfungerande

Högfungerande betyder att du har ett IQ över 70, folk verkar blanda ihop högfungerande med hög funktionsnivå.

Fleure123 skrev:Ja, då kan man väl kanske verka mer högfungerande än man är. Själv har jag också kämpat och haft en hög stress inuti. Försökte hänga med utan att riktigt klara det. Slutade med stresskollaps.

Det händer att taxichaufförer och busschaufförer skäller ut mig efter nota, efter att jag har lyckats irritera dem. Och då blir min känsla att om jag hade haft t ex Downs syndrom, så skulle samma personer ha haft större tålamod med mig.

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Vad 17 menas egentligen med att vara högfungerande?

Jag har högskoleutbildning och barn/familj. Hus i villaområde i Göteborg, (men jag ärvde pengar till det). Men jag kan inte jobba just nu, så jag känner mig allt annat än högfungerande

Högfungerande betyder att du har ett IQ över 70, folk verkar blanda ihop högfungerande med hög funktionsnivå.

Men man måste väl ha över 70 i IQ för att alls få en Aspergerdiagnos?

Aha, vad menas med hög funktionsnivå då?

Fleure123 skrev:

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Vad 17 menas egentligen med att vara högfungerande?

Jag har högskoleutbildning och barn/familj. Hus i villaområde i Göteborg, (men jag ärvde pengar till det). Men jag kan inte jobba just nu, så jag känner mig allt annat än högfungerande

Högfungerande betyder att du har ett IQ över 70, folk verkar blanda ihop högfungerande med hög funktionsnivå.

Men man måste väl ha över 70 i IQ för att alls få en Aspergerdiagnos?

Aha, vad menas med hög funktionsnivå då?

Jo exakt samma krav som att få högfungerande autism alltså ett IQ över 70.

Hög funktionsnivå är väl att man är relativt självgående, här finns en kort beskrivning.

http://www.psykologiguiden.se/psykologi ... sniv%c3%a5

slackern skrev:

Fleure123 skrev:

slackern skrev:
Högfungerande betyder att du har ett IQ över 70, folk verkar blanda ihop högfungerande med hög funktionsnivå.

Men man måste väl ha över 70 i IQ för att alls få en Aspergerdiagnos?

Aha, vad menas med hög funktionsnivå då?

Jo exakt samma krav som att få högfungerande autism alltså ett IQ över 70.

Hög funktionsnivå är väl att man är relativt självgående, här finns en kort beskrivning.

http://www.psykologiguiden.se/psykologi ... sniv%c3%a5

Ok, tack.