ankhh skrev:Du har rätt, Alien, här blev det betydelseglidning av. Jag borde sagt att jag envisas med att jag har funktionshinder till följd av funktionsnedsättningen, inte att de problem jag har = funktionsnedsättningen.
Letade också efter ursprunget till ordet "funktionsvarierad", och det verkar i alla fall föras fram av "funkisrörelsen", se
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/ ... ofobi.htmlPersonligen är jag ändå skeptisk till om professionella använder ord som förminskar problemen. Men, visst, det kan vara i all välmening, för att inte såra.
Tror Mountain_lion har rätt, det finns knappast enighet om detta, och det ska väl inte heller behövas.
Undrar när produktion av nyord står för halva Sveriges GNP?
Och som språkintresserad måste jag verkligen berömma dem på sätt och vis för att de misshandlar språket för sina kortsiktiga intressens skull. Man behöver inte resa långt ut i svenska förorter för att se monument över hur fel de har. Nämligen
funkiskåkarna.
Det har alltid funnits byggnader som varit just funktionalistiska, så det är lite av en provokation i det namnet. Men vad funkiskåkarna har gemensamt är att just funktionen står över de högre skönhetsvärdena.
Just ordet "handikapp" (och alla dess mer eller mindre misslyckade ersättare) har problemet att det är generaliserande. För "blind" eller "halt" säger exakt vad som är problemet och ingenting mer. Och varken blindhet eller hälta behöver i sig vara anledning till oro. Men om du får reda på att någon har utsett en blind man som badvakt, skulle du inte bli rädd då? Att vara rädd över att någon uppenbart kommer att ha svårt att klara sin uppgift är en sorts rädsla.
Sedan så finns den andra sortens rädsla som typ är att handikapp är olika straff från Gud eller så.
Vad som är funktionellt är relativt. En osthyvel fungerar dåligt som en visp och en visp fungerar dåligt som en osthyvel. Och en blind kommer att fungera dåligt som en människa.
Ingen skulle säga att ett hus med ett stort hål i taket fungerar bra som ett hus. Funkiskåken är då ingen funkiskåk längre. Så om vi har människor som är blinda/döva/förlamade så kan de inte vara "funkisar".
Jag skulle säga att de som främst tjänar på detta är de som redan är aktivister. Och de normala människor som kan slumturista lite. De svarar dock aldrig på frågan hur det kommer sig att om de här människorna nu är så fantastiska, varför måste de ha massa extrainsatser? Utan den tjattrande klassen drar vidare mot något nytt och spännande.
Ett historiskt perspektiv är att förr så kunde man faktiskt hitta arbeten åt handikappade. Jag säger inte att allt var bra förr. Bara att i Japan var akupunktör och massör ett traditionellt yrke för blinda. I väst var det borstbindare. Och i tysktalande länder satte man de som var lite eljest att väva.
kiddie skrev:Om man är funktionshindrad ska man sluta upp med de områden inom vilka man glänser och klippa bort dessa från sin identitet? Funktionshindrad låter ju som att man inte kan något inom något område.
Förstår förövrigt inte varför man inte säger handikapp mera. I ordets rätta bemärkelse är det ett mycket bra ord!
Antar att det är dags att vara tjatig och säga vad det är för fel på en, även om det kan vara jobbigt. Personligen har jag inget intresse av att ingå i ett enda stort handikappcommunity. Än mindre sitta och hitta likheter mellan mig och någon som har epilepsi. Dels för att jag har nog med egna problem. Dels för att jag inte står ut med akademiker som leker med orden. I jobbet var jag en gång på en slags sådan kongress där just olika handikapp var en liten del av det hela.