Alltid krångel med jobb
Postat: 2016-05-28 12:42:37
Trots att jag ändå har jobbat i 20 år, kommer jag aldrig dit att jag kan ha god samvete, att jag känner att jag gör ett bra jobb, utan jag bara går och känner mig misslyckad. Jag känner att andra tycker att jag inte gör tillräckligt, mest för att jag inte brukar ta för mig. Dvs. andra tar på sig uppgifter och det ser kanske ut som om jag är lat och undviker det. Grejen är dock att jag oftast är lite osäker vad uppgiften innebär. Och jag har i regel inte så bra överblick när det gäller hela verksamheten. Dyker det upp saker, där jag är säker hur man ska göra så tar jag gärna på mig såna.
Igår var jag, igen, helt förkrossad, för att en kollega som har sagt upp sig, har sagt till en annan kollega att jobbet blev för mycket och att kollegorna inte hjälpt till tillräckligt. Jag försökte säga till henne efteråt att jag är ledsen om jag har missat att hjälpa henne tillräckligt. Samtidigt har jag ju sagt till henne många gånger att hon ska säga till eftersom jag inte är så bra på att se själv vad som behövs. Och då sa hon: "visst... men man ska inte behöva säga till till en vuxen människa." Det där uttalendet sårade mig enormt. Jag säger att jag fungerar så och att hon ska säga till och så kommer hon efteråt och säger att det inte duger, att hon inte ville göra så!!
Min man säger att jag inte ska ta åt mig, att det är helt uppenbart att det är hon som gjort fel. Mer tydligt hade jag ju inte kunnat säga det. Dessutom kom jag ihåg då att jag ju hade frågat henne många gånger om jag ska hjälpa henne med eller ta över vissa uppgifter som hon höll på med. Och hon hade alltid sagt nej och hade ibland t.o.m. bra förklaringar - att hon nu var insatt i det, att hon tyckte det var ganska trevligt att göra det här i lugn och ro själv. Och min man sa att hon helt enkelt är en "martyr", att det finns såna människor på alla jobb. Och jag sa, just det. Hon höll ju också med saker på framtiden då hon också tog på sig allting och sedan klagade på alla andra.
Men även om hon är en "martyr" - jag känner fortfarande att jag snart kommer till samma punkt som med andra jobb förut, och att jag måste byta jobb. Det brukar alltid bli så efter några år. Jag försökte också få jobba deltid där, men det vill inte chefen att jag gör nu framöver. Nej, ingen vet att jag har Asperger. Men jag tänker inte heller tala om det.
Igår var jag, igen, helt förkrossad, för att en kollega som har sagt upp sig, har sagt till en annan kollega att jobbet blev för mycket och att kollegorna inte hjälpt till tillräckligt. Jag försökte säga till henne efteråt att jag är ledsen om jag har missat att hjälpa henne tillräckligt. Samtidigt har jag ju sagt till henne många gånger att hon ska säga till eftersom jag inte är så bra på att se själv vad som behövs. Och då sa hon: "visst... men man ska inte behöva säga till till en vuxen människa." Det där uttalendet sårade mig enormt. Jag säger att jag fungerar så och att hon ska säga till och så kommer hon efteråt och säger att det inte duger, att hon inte ville göra så!!
Min man säger att jag inte ska ta åt mig, att det är helt uppenbart att det är hon som gjort fel. Mer tydligt hade jag ju inte kunnat säga det. Dessutom kom jag ihåg då att jag ju hade frågat henne många gånger om jag ska hjälpa henne med eller ta över vissa uppgifter som hon höll på med. Och hon hade alltid sagt nej och hade ibland t.o.m. bra förklaringar - att hon nu var insatt i det, att hon tyckte det var ganska trevligt att göra det här i lugn och ro själv. Och min man sa att hon helt enkelt är en "martyr", att det finns såna människor på alla jobb. Och jag sa, just det. Hon höll ju också med saker på framtiden då hon också tog på sig allting och sedan klagade på alla andra.
Men även om hon är en "martyr" - jag känner fortfarande att jag snart kommer till samma punkt som med andra jobb förut, och att jag måste byta jobb. Det brukar alltid bli så efter några år. Jag försökte också få jobba deltid där, men det vill inte chefen att jag gör nu framöver. Nej, ingen vet att jag har Asperger. Men jag tänker inte heller tala om det.