kiddie skrev:Tycker mycket är väldigt intressant, grottar gärna ner mig i vissa ämnen. Sätter inte folk så mycket i fokus vad gäller intressen, dvs intresserar mig inte för kändisar och skvaller och även om jag är välmenande så är jag helt enkelt inte intresserad av de flesta människorna.
Har rätt usel affektiv empati, inte alls obefintlig men känner inte "med" så mycket.
Exekutiva problem, problem med tidsuppfattning, med att orka göra vissa saker pga dålig automatik, det gäller dock inte alla saker. Känner mig överväldigad av vardagssysslor som aldrig blir riktigt klara. Starka igångsättnigsproblem.
Detaljtänker, analyserar, ser samband och mönster starkt, kan dra slutsatser jag anser självklara och "ingen" annan gjorde det. Tänker ofta på framtiden och alternativa lösningar på saker, det mesta jag ser kan förbättras (dock inte praktiskt av mig...).
Hade ett välutvecklat språk tidigt. Språket är det främsta jag har för att kommunicera. Har ett kroppsspråk och förstår till viss del andras kroppsspråk men känns som vi talar olika kroppsspråk.
Har prosopagnosi vilket oftast inte finns hos AS, men finns hos AS oftare än NT.
Dygnsrytmstörningar. Samma som ovan. Vanligast hos icke-NT.
Stark moral efter egna regler.
Ansvarsfull.
Stresskänslig. Måste bearbeta intryck. Lätt att få ångest. Känns som jag gör massa på en vecka om jag gör samma den veckan som folk gör en vanlig eftermiddag. Känner aldrig att det blir "tid över".
Svårt för förändringar.
Ogillar vissa sinnesintryck som kramar, gillar intryck som att snurra (virvelvinden FTW!).
Kan ha vänner av alla kön och åldrar.
Humor som bygger på ords mening och det visuella.
Eftersom det verkar viktigt att fokusera på det negativa så tänker jag skriva om detta, så att min "grönsaksstatus" framgår bättre.
Folk tycker att jag klär mig konstigt. Jag tycker även om slitna kläder och oklippt hår så jag är inte så fin. Jag har jättesvårt att anpassa mig i sociala pyramider och hamnar i konflikt för att jag tror att jag är lika bra människa som den som är på toppen. Jag köper inte saker till hemmet för att andra tycker de är fina, det ser samma samma ut hemma år efter år istället för att köpa fina och moderiktiga saker. Jag har för mycket grejer. Dessutom råder alltid en del förvirring hemma där saker inte är på sin rätta plats. Jag äter inte tre ordentliga mål mat om dagen utan jag äter när jag är hungrig eller nån kompis vill äta. Jag har väldigt dåliga hungerkänslor i magen dock, det sitter mer i att jag blir trött och yr. Har dålig kontakt med min kropp och på dåliga dagar är jag superklumpig och går in i saker eller tappar saker.
Jag är lättkränkt och tar inte oförrätter med ro. Jag är för kaxig och tror att jag inte ska behöva bli överkörd. Jag kan ibland säga taskiga saker till folk för att de sagt ngt taskigt till mig som hämnd. Jag tycker det är jobbigt att empatisera om jag inte kan hjälpa till praktiskt, jag vet inte vad jag ska göra med folk som sitter och gråter. Om en kompis är sjuk så känner jag inte för henom, jag känner inte empati inuti för att hen är sjuk, utan jag gör bara saker för att underlätta tillfrisknandet.
Jag tycker inte om att bli avbruten när jag läser eller sitter vid datorn. Jag tycker att jag nästan alltid har rätt att göra klart istället för att direkt fokusera på det jag ombetts göra, vill göra det sedan när jag är klar. Jag blir skittrött av att göra flera saker på en dag, jag blir både uttröttad och jag får oprocessade tankar som jag måste tänka färdigt för att kunna må bra och gå vidare till nästa aktivitet. Jag har jättesvårt att börja saker. Jag kan oxo skjuta upp projekt (tråkiga och roliga) i veckor eller månader för att jag inte ids börja och för att jag känner att mina dagar redan är fulla med saker fast jag kanske bara gör några få saker per dag.
Jag har svårt för saker som ska hända men jag vet inte när. Vet jag att nån ska ringa på dörren eller på telefonen inom en vecka blir jag spänd och bara väntar tills det är klart. Jag tycker att det man gör delar sig i massa detaljer och jag blir överväldigad av detaljerna. Jag måste göra en syssla en miljon gånger innan det blir lite automatik och slutar jag med det så tappar jag fort automatiken.
Jag har knäppa intressen och kan titta på dokumentärer om saker som katastrofer och sjukdomar utan att bli ledsen över lidandet utan mer fascinerad av hur det händer. Jag är jättetråkig att tala film med eftersom jag inte kan några kändisars namn och vet inte hur de ser ut. Är också tråkig att tala musik med eftersom jag inte kan den moderna musiken och aldrig gjort det. Dessutom så tittar jag ofta bort när jag pratar med folk vilket är oartigt. Dessutom försöker jag låta bli kramas och gör bara det om den andre vill och initierar.
Kräver för mycket av andra, att de ska ge tillbaka som vänner, att de som jobbar ska kunna sitt jobb. Suckar över att de gör fel på jobbet istället för att förstå att det är normalt att inte ta det på stort allvar. Är dessutom fantastiskt snål och gnäller som en annan pensionär över hur dyrt allt blivit. Unnar mig inte som man ska. Utan snålar hellre för att jag är för kontrollmanisk för att leva utan ekonomisk buffert.
Höjer mina katter till skyarna och satsar på dem emotionellt och monetärt och anser att deras liv är värda mer än de flesta människoliv. Känner inget speciellt för mitt fadderbarn som jag haft i tio år snart, en sådan som bor på barnhem och behöver pengar för sin överlevnad. Tar över huvudtaget lång tid innan jag formar band med människor. Det kan ta ett decennium säkert. Innan dess så kan jag tycka om dem men jag känner inte att jag "bondat". Det ska man kunna göra inom några månader. Dessutom om folk försvinner av någon anledning tycker jag synd om mig själv pga min egen förlust av denna personens personlighet.
Jag är värdelös på att jobba pga fysisk och psykisk sjukdom samt AS och ADD. Jag har jättesvårt att ta mig samman och bara tvinga mig. Jättedålig självdisciplin. Särskilt är jag dålig på praktiskt arbete, sådant som de mindre begåvade klarar utan problem. Glömmer rutiner på jobbet och de måste säga till mig vad som kommer näst eller jag skriver ner det.
Tror att det är OK att ha bara få nära vänner, bo ensam och inte vara i en relation när det är uppenbart att människan är ett flockdjur. Jag har alltid tyckt att det är OK att vara annorlunda på nästan alla plan, fast det faktiskt retar folk att man inte anpassar sig. Hade jag anpassat mig kanske jag sluppit mobbas i skolan. Och mina föräldrar hade säkert blivit gladare eftersom de ville ha ett normalt barn. Det är synd om dem att de fick mig.
Jag har svårt för förändringar. Jag känner stress när de ändrar en så enkel sak som möbleringen i en matbutik. Det tar lång tid innan jag vänjer mig. Jag är pinsamt långsam att handla i affärer med väldig många val eftersom jag måste vara fokuserad på vara efter vara, kan inte bara ta något, vill att det ska vara det bästa för mig, processar dessutom väldigt långsamt. Är på det rätt velig vad gäller val. Det är jobbigt att handla mat tillsammans med mig för det tar extra tid.
Har tråkig humor och känner mig illa berörd av skämt som bygger på sex och rasism, sådant som förenar människor. Har svårt att dela in folk i grupper utan detaljser folk, ser varje människa som individ och glömmer bort att man bör tänka på ras, religion, kön och ålder med. När jag umgås med folk kan jag efter att vara pratsam dra mig undan och gå in i mig själva så att de måste vara ensamma en stund i mitt sällskap, ohyfsat. Dessutom detaljser jag själva människan ibland med. Särskilt när jag är trött. Då kan jag tappa helhetsbilden. Och tycka att personen är dum för att hen gör en dum grej istället för att ha en välintegrerad bild av en människa som är mestadels god.
Jag kräver att andra ska ge mig intellektuell stimulans fast jag själv inte är så smart, jag förstår inte ens högstadiematte och glömmer detaljer vad gäller fakta.
Finns säkert flera saker. Men det är vad jag kommer på nu. T o m den gule kan vara nöjd med detta inlägg.