AspergerForum

Huggorm skrev:Man måste ju inte städa med dammsugare heller, förr använde man vanliga kvastar. För att jaga dammråttor fungerar det utmärkt.

Seden med dammsugare uppstod genom glödlampans införande i våra hem för då såg man hur skitigt och dammigt det var överallt och då uppfann Daniel Hess dammsugaren, som då vart ett måste i varje hem med tillgång till el...

Liljan skrev:Jag levde utan dammsugare ett år, det är inget man måste ha då man städar. Mattor kan skaka ur och piska (som man gjorde förr i tiden) Sopar man golvet och våttorkar efter det blir det dammfritt.

Om man våttorkar blir det nog renare än om man bara dammsuger

Min mormor dammsuger inte vad jag vet utan sopar och våttorkar. Men då är ju hon en gammal hemmafru så hon städar säkert lite varje dag.

Annars är torrmoppar super, iallafall om man använder den regelbundet
Men mot tex grus är den inte bra.

Jag bodde där det inte gick att dammsuga. Dels var golvet ovänligt mot dammsugare, dels fanns ingen el heller, ha ha. Då var det bästa en häxkvast. Väldigt effektiv om man råkar vara en sån (hrrm) som ofta kliver in med skor och drar in grus.

Dammsugare behöver jag egentligen bara för att det är lite enklare att komma åt när det står saker överallt som det gör hos mig. Hade jag mer fria ytor, aldrig att jag skulle dammsuga, då skulle jag sopa.



Finns små också ifall man vill ta mindre ytor.

Skura gör jag alltid. Dels skitar jag och katterna ner en massa, dels får jag dammkvalsterallergi om jag inte skurar efter dammsugning.

Jag tror jag fick den allergin för jag har ingen annan, just för att mina föräldrar ständigt dammsög så att det for dammpartiklar överallt. Däremot skurade de aldrig. Inte ens en gång om året. Jag fattar inte hur det inte kunde bli fläckar på golvet. Antar att man torkade upp bara det man spillde. För jag spiller och dräller hela tiden, speciellt om jag lagar mat. Men sen måste jag erkänna att jag är mer drällig än vad de är. När jag gör saker hemma har jag fått kommentarer som att det ser ut som den gamla pippiTV-serien.

När jag är hypomanisk, som nu, älskar jag att städa. Hjälpte en vän att flyttstäda idag och ska tillbaka imorgon. Inte för att hon bad mig, utan för att jag vill. Det roligaste är att städa köket och vardagsrummet, för där ser man mest skillnad.

När jag är depressiv dammsuger jag bara, resten får sambon ta hand om ifall han mot förmodan tycker att det är för skitigt.

Önskar att jag kunde städa. Att inte bli helt slut av att städa. Även fast jag får hjälp känner måndag mig extremt trött efteråt. Suck, inte kul.