Så-då-för-att-loopen
Postat: 2008-03-06 15:34:36
Är det någon mer än jag som har en tendens att i samtal gå vilse i så-då-för-att-loopen?
Med detta menar jag att jag har upptäckt följande tendens hos mig själv:
Jag anger orsak (skäl) och sedan effekt, varpå jag följer upp med vad som orsakar detta, vilket ger följande effekt, på grund av... etc in absurdum ad nauseam.
Jag kan bli så himla irriterad på mig själv. Det är som att fastna i vinkelvolten och jag vet inte hur jag skall komma ur. Värst är det när jag inte upptäcker det själv, utan när någon påtalar för mig att jag hållit på en bra stund utan att komma vidare och utan att släppa in någon annan i samtalet.
Detta händer nästan bara under tal/samtal (ej skrift) och oftare när jag är engagerad och ännu mer om resonemangen är långa eller invecklade.
Har någon annan liknande erfarenheter? *ynk*
Med detta menar jag att jag har upptäckt följande tendens hos mig själv:
Jag anger orsak (skäl) och sedan effekt, varpå jag följer upp med vad som orsakar detta, vilket ger följande effekt, på grund av... etc in absurdum ad nauseam.
Jag kan bli så himla irriterad på mig själv. Det är som att fastna i vinkelvolten och jag vet inte hur jag skall komma ur. Värst är det när jag inte upptäcker det själv, utan när någon påtalar för mig att jag hållit på en bra stund utan att komma vidare och utan att släppa in någon annan i samtalet.
Detta händer nästan bara under tal/samtal (ej skrift) och oftare när jag är engagerad och ännu mer om resonemangen är långa eller invecklade.
Har någon annan liknande erfarenheter? *ynk*