AspergerForum

Varför en del saknar självinsikt kanske även har att göra med att de har en eller flera personlighetsstörningar, kanske handlar det om feldiagnostisering i vissa fall, inte förvånande med tanke på att en del neuropsykiatriska utredningar är så bristfälliga.

Flinta skrev:

supernova skrev:Han som utredde mig sa att han såg direkt att jag hade det men det är ingen annan som direkt har sett det på mitt utseende tror jag.

Hur du såg han det på dig direkt? Så nyfiken

Jo han sa att jag hade stel ansiktsmimik. Att jag satt väldigt stilla och ändrade inte sittställning under tiden vi pratade. Sen sa han att jag tittade med en intensiv blick när vi pratade för att kompensera. Jag har alltid trott och fått lära mig sen liten att man skulle titta någon i ögonen när man pratar för att vara artig. Han såg hur jobbigt det var för mig och sa att jag inte alls behövde göra det. Så det har jag tränat bort mycket nu och det är så skönt och jag har mycket lättare att koncentrera mig på det jag ska säga nu vilket minskar missförstånd markant.

supernova skrev:

Flinta skrev:

supernova skrev:Han som utredde mig sa att han såg direkt att jag hade det men det är ingen annan som direkt har sett det på mitt utseende tror jag.

Hur du såg han det på dig direkt? Så nyfiken

Jo han sa att jag hade stel ansiktsmimik. Att jag satt väldigt stilla och ändrade inte sittställning under tiden vi pratade. Sen sa han att jag tittade med en intensiv blick när vi pratade för att kompensera. Jag har alltid trott och fått lära mig sen liten att man skulle titta någon i ögonen när man pratar för att vara artig. Han såg hur jobbigt det var för mig och sa att jag inte alls behövde göra det. Så det har jag tränat bort mycket nu och det är så skönt och jag har mycket lättare att koncentrera mig på det jag ska säga nu vilket minskar missförstånd markant.

Intressant. Jag vill bara förtydliga att alla med AS inte fungerar på eller beter sig så som du beskriver. Kan tänka mig att "oerfarena" lätt avfärdar tankar på AS hos vänner, syskon, bekanta, klienter osv. om de går på just detta ovan beskrivna.

Jag själv känner dock igen mig i det du beskriver.

Han som sa detta är en erkänd psykolog som jag träffade vid ett tillfälle (några timmar) då han skulle göra en komplettering på den stora utredningen.
Jag fick inte As diagnosen efter en 5 minutare med honom som det lät som i ditt inlägg...
Men jag tror att vi gamlingar med As i grunden har utvecklat lite personlighetsavvikelser hit och dit eftersom omgivningen inte har förstått sig på vad autism var förnågot och vilket förhållningssätt vi borde blivit bemötta med.
Men det kan man ju justera nu i efterhand som tur är. Det finns alltid en möjlighet till förändring om man är öppen för det såklart. Och det är jag

supernova skrev:Han som sa detta är en erkänd psykolog som jag träffade vid ett tillfälle (några timmar) då han skulle göra en komplettering på den stora utredningen.
Jag fick inte As diagnosen efter en 5 minutare med honom som det lät som i ditt inlägg...
Men jag tror att vi gamlingar med As i grunden har utvecklat lite personlighetsavvikelser hit och dit eftersom omgivningen inte har förstått sig på vad autism var förnågot och vilket förhållningssätt vi borde blivit bemötta med.
Men det kan man ju justera nu i efterhand som tur är. Det finns alltid en möjlighet till förändring om man är öppen för det såklart. Och det är jag

Nej, jag tolkade det inte som du fått diagnos efter 5 minuter. Det är bra för alla att veta att det inte fungerar så. Mitt inlägg var mest riktat till alla som inte läser om AS så ofta och/eller bara har liten erfarenhet av vad AS kan innebära (inte till dig och inte till alla som skriver mycket här).

Menar du personlighetsavvikelser p g a överanpassning i t ex sociala sammanhang, arbetsplatser, "umgänge"?

Nej det är klart, det är ju bra att känna till.
Ja jag menar att vi har fått försöka anpassa oss efter hur Nt are fungerar överallt och det har ju inte gynnat oss direkt.

Kanske man skulle kalla det avvikande beteende istället för personlighetsavvikelser?

I NT-världen är det tyvärr lätt för aspergare att drabbas av anpassningssjuka Symptom på sjukdomen kan vara att man inte orkar leva och/eller symtom på utbrändhet (ibland för resten av livet) och psykiska sjukdomar som depression, ätstörningar, ångesttillstånd, tvång osv. osv.

Jag tycker att jag alltid har haft god självinsikt (kanske mest på grund av att jag analyserar och grubblat för mycket).
Men efter jag fick min diagnos och bemötandet därefter tycker jag att jag har tappat fotfästet, känns som om jag har minnesförlust. Jag kommer liksom inte ihåg hur jag har funkat innan, allt det som inte varit ett problem, och det jag har svårt för och behöver hjälp med. Känns som om jag behöver prata med någon för att hitta mig själv igen. Varför kan jag inte det nu helt plötsligt när jag var så bra på det förut?

Abazi skrev:Jag tycker att jag alltid har haft god självinsikt (kanske mest på grund av att jag analyserar och grubblat för mycket).
Men efter jag fick min diagnos och bemötandet därefter tycker jag att jag har tappat fotfästet, känns som om jag har minnesförlust. Jag kommer liksom inte ihåg hur jag har funkat innan, allt det som inte varit ett problem, och det jag har svårt för och behöver hjälp med. Känns som om jag behöver prata med någon för att hitta mig själv igen. Varför kan jag inte det nu helt plötsligt när jag var så bra på det förut?

Man kan bli mer uppmärksam på saker i livet när man inte längre är helt purung, iaf var det så för mig, man såg sig som stålmannen, men efter många sorger och de berömda bedrövelserna ser man på saker med ett annat filter, sånt som inte bekymrade vart mer allvarligt osv. Sen är det en annan sak som jag ofta nämnt, man kan få problem att vara lika kompenserande för det tar för mycket ork och energi, att hela tiden se hur NT:folket beter sig och försöka vara likadan själv...

Abazi skrev:Jag tycker att jag alltid har haft god självinsikt (kanske mest på grund av att jag analyserar och grubblat för mycket).
Men efter jag fick min diagnos och bemötandet därefter tycker jag att jag har tappat fotfästet, känns som om jag har minnesförlust. Jag kommer liksom inte ihåg hur jag har funkat innan, allt det som inte varit ett problem, och det jag har svårt för och behöver hjälp med. Känns som om jag behöver prata med någon för att hitta mig själv igen. Varför kan jag inte det nu helt plötsligt när jag var så bra på det förut?

Känner du att du i och med diagnosen har blivit påprackad en massa egenskaper och brister som du egentligen inte har/känner igen dig i, men att du börjar tvivla på dig själv och din självinsikt eftersom du ändå fått diagnosen, så att säga? Jag tror nämligen att det är lätt att det blir så (hände mig, i efterhand känner jag att jag blev manipulerad av alla personer inom vård och myndigheter som bara ville sätta in mig i ett bekvämt fack) och då kan det i så fall vara bra att spjärna emot lite, så att man inte helt förlorar sig själv...

malplacee skrev:Känner du att du i och med diagnosen har blivit påprackad en massa egenskaper och brister som du egentligen inte har/känner igen dig i, men att du börjar tvivla på dig själv och din självinsikt eftersom du ändå fått diagnosen, så att säga? Jag tror nämligen att det är lätt att det blir så (hände mig, i efterhand känner jag att jag blev manipulerad av alla personer inom vård och myndigheter som bara ville sätta in mig i ett bekvämt fack) och då kan det i så fall vara bra att spjärna emot lite, så att man inte helt förlorar sig själv...

Jo det känner man igen...tjänstemän och folk inom offentlig sektor, LSS och vård som tror att alla aspies är på ett visst sätt och placerar en i ett fack.

Sen när man inte stämmer in på eller uppför sig enligt deras fördomsbild blir de fundersamma.

Helst ska man som aspie vara osjälvständig, lydig, kuschad och lyssna andäktigt på vad dom säger.

Att ha gott självförtroende och behandla dom som mer som jämlikar än som Auktoriteter är det värsta de vet.

KrigarSjäl skrev:

malplacee skrev:Känner du att du i och med diagnosen har blivit påprackad en massa egenskaper och brister som du egentligen inte har/känner igen dig i, men att du börjar tvivla på dig själv och din självinsikt eftersom du ändå fått diagnosen, så att säga? Jag tror nämligen att det är lätt att det blir så (hände mig, i efterhand känner jag att jag blev manipulerad av alla personer inom vård och myndigheter som bara ville sätta in mig i ett bekvämt fack) och då kan det i så fall vara bra att spjärna emot lite, så att man inte helt förlorar sig själv...

Jo det känner man igen...tjänstemän och folk inom offentlig sektor, LSS och vård som tror att alla aspies är på ett visst sätt och placerar en i ett fack.

Sen när man inte stämmer in på eller uppför sig enligt deras fördomsbild blir de fundersamma.

Helst ska man som aspie vara osjälvständig, lydig, kuschad och lyssna andäktigt på vad dom säger.

Att ha gott självförtroende och behandla dom som mer som jämlikar än som Auktoriteter är det värsta de vet.

De kanske har valt sitt yrke och sökt tjänsterna för att de har lättväckta modersinstinkter.

Ja, i utredningspappren stod det att jag hade problem med socialt samspel, vilket jag ju inte alls har, tvärtom har jag fått bekräftat från flera källor att jag har stor empati och förståelse. Att en ny gubbjävel på jobbet klagade på precis allt jag gjorde i en veckas tid är ju inte Mitt fel. (för jag hade rätt, var tvungen att kolla med chefen varenda gång ändå). Dåligt självförtroende, ja, och blyg, ja. Men mest vill jag helst vara själv för att jag är introvert, inte för att jag inte klarar av människor. Självklart är jag inte felfri, men det är ju inte heller NT.

Men sedan är det ju det där tvivlet som ändå säger mig att jag har vissa problem när jag samtalar med folk. Jag måste analysera varenda mening, för jag vill inte begå misstag. Och det blir jag helt slut i huvudet av.

Abazi skrev:Ja, i utredningspappren stod det att jag hade problem med socialt samspel, vilket jag ju inte alls har, tvärtom har jag fått bekräftat från flera källor att jag har stor empati och förståelse. Att en ny gubbjävel på jobbet klagade på precis allt jag gjorde i en veckas tid är ju inte Mitt fel. (för jag hade rätt, var tvungen att kolla med chefen varenda gång ändå). Dåligt självförtroende, ja, och blyg, ja. Men mest vill jag helst vara själv för att jag är introvert, inte för att jag inte klarar av människor. Självklart är jag inte felfri, men det är ju inte heller NT.

Men sedan är det ju det där tvivlet som ändå säger mig att jag har vissa problem när jag samtalar med folk. Jag måste analysera varenda mening, för jag vill inte begå misstag. Och det blir jag helt slut i huvudet av.

Då är du antigen helt fel diagnosticerat eller har dålig självinsikt. För en Aspergerdiagnos krävs absolut att man har problem med socialt samspel. Och det kan yttra sig på många sätt. Att man har stor empati och förståelse (för dem sakerna som man kan relatera till) behöver inte alls utesluta att man kan ha problem med socialt samspel. Det är ju så mycket mer som hör till det.

Många aspergare tycks sakna självinsikt, en enda stor freakshow med allsköns smågudar. Aspergare har alltid rätt, är helt klanderfri i sin moral och världsbäst.

Pikachu skrev:Många aspergare tycks sakna självinsikt, en enda stor freakshow med allsköns smågudar. Aspergare har alltid rätt, är helt klanderfri i sin moral och världsbäst.

Att vara stoisk och/eller ha en grandios självuppfattning är väl en del av många NPF tillstånd, många gången kanske för att hålla tillbaka sina tillkortakommanden, likaväl som ett slags projektion...

Pikachu skrev:Många aspergare tycks sakna självinsikt, en enda stor freakshow med allsköns smågudar. Aspergare har alltid rätt, är helt klanderfri i sin moral och världsbäst.

Hur många aspergare baserar du det på?

tahlia skrev:

Pikachu skrev:Många aspergare tycks sakna självinsikt, en enda stor freakshow med allsköns smågudar. Aspergare har alltid rätt, är helt klanderfri i sin moral och världsbäst.

Hur många aspergare baserar du det på?

Alltså jag måste nog hålla med honom lite grann jag tycker att vissa här på forumet verkar uppvisa det beteendet.

slackern skrev:

tahlia skrev:

Pikachu skrev:Många aspergare tycks sakna självinsikt, en enda stor freakshow med allsköns smågudar. Aspergare har alltid rätt, är helt klanderfri i sin moral och världsbäst.

Hur många aspergare baserar du det på?

Alltså jag måste nog hålla med honom lite grann jag tycker att vissa här på forumet verkar uppvisa det beteendet.

Vissa här på forumet motsvarar knappast "många" då aspergare bara i Sverige torde vara tiotusentals.

tahlia skrev:

slackern skrev:

tahlia skrev:Hur många aspergare baserar du det på?

Alltså jag måste nog hålla med honom lite grann jag tycker att vissa här på forumet verkar uppvisa det beteendet.

Vissa här på forumet motsvarar knappast "många" då aspergare bara i Sverige torde vara tiotusentals.

Haha det har du ju givetvis alldeles rätt i, jag har en känsla utav att jag läste hans inlägg alldeles för snabbt eller skummade igenom det och missade ordet "många" då stämmer ju det påståendet inte alls.

Vad löjliga ni är.
Tycker ni det är kul att det är så tråkigt här.
Mer kärlek

@tahlia

Hur kunde jag veta att just du skulle svara? Tänker du hänga efter mig länge till?

Pikachu skrev:@tahlia

Hur kunde jag veta att just du skulle svara? Tänker du hänga efter mig länge till?

Nu är du OT.
Jag föreslår att du håller dig till ämnet och/eller svara på frågan.