Kvinnor med asperger känner sig ofta annorlunda och utanför. De passar inte in i mallen och de var ofta mobbade pga.sin annorlundaskap. Folk tål ibland inte deras utseende.
"Hon har hela sitt liv känt sig annorlunda och utanför, men förstod länge inte vad som var galet. Först när Maria Paronen Eidenert var i fyrtioårsåldern fick hon diagnosen Aspergers syndrom."
"I tonåren hade hon fortfarande inga vänner. Hon upplevde sig själv som annorlunda och gjorde flera självmordsförsök.
– Jag kunde inte hitta min plats och kände att jag inte riktigt lyckades komma andra människor nära. Man blir lätt självanklagande – och det är svårt när man inte har föräldrar som hjälper en. Hemma krävde de att jag skulle studera, men jag klarade inte det. Jag fick inte in något i huvudet."
"Hon fick jobb på en resebyrå, men till slut brakade hon ihop. Hon var då i 24-årsåldern och blev inlagd på psykiatrisk avdelning. Hon åkte ut och in i drygt två år – det ansågs att Maria hade anorektiska drag och ett tag misstänkte man borderline.
Hon beskriver själv att hon fick bra hjälp av psykolog, men det handlade bara om att hantera den akuta kris hon då var i.
När Maria blev utskriven upplevde hon det som svårt.
– Jag var ensam. Jag hade inte några relationer."
"Det värsta med asperger är att inte orka med social kontakt. Det är väldigt svårt för folk att förstå – ”men du som är så social”, kan de säga. Ja, just i dag är jag det, men sedan måste jag vila i fem dagar. Jag blir oerhört trött av sociala sammanhang, fast när jag väl träffar folk är jag väldigt öppen. Många har blivit sårade och tagit det personligt när jag inte har orkat träffas, förklarar Maria."
"– Efter att jag medverkade i ett webb-tv-inslag sa ett av mina barn: ”Om någon trodde att människor med asperger inte har känslor så dog den myten nu.” Det tyckte jag var bra. Jag trodde själv att autistiska människor var kalla, men läkaren har sagt att det kan vara precis tvärtom."
https://www.allers.se/nu-vet-jag-varfor ... nnorlunda/