Vad ska jag göra?? Inget funkar..
Postat: 2016-01-09 16:40:14
Har gått ner i arbetstid för att frigöra tid och minska stressen i vardagen men det funkar inte. Det känns bara som att jag ska hinna med lika mycket på mindre tid.
Den frigjorda tiden blir inget gjort på ändå för att jag är helt jävla hopplös på att ta tag i saker som inte MÅSTE göras.
Sambon säger att jag ska vara glad för det lilla jag faktiskt åstadkommer, men jag har haft prestationsångest så länge jag kan minnas och aldrig varit nöjd såvida jag inte känner att jag gjort mitt absolut bästa.
Och är man helt jävla kroniskt lat som jag nu är blir det sällan en känsla i form av "det har gjorde jag bra!" utan mer "det var fanimej på tiden din odugliga sopa, förvänta dig inte att du ska få må bra av det här, för det förtjänar du inte!"
Det är det som är det stora problemet för mig, även om jag gör något bra så vet jag att jag hade kunnat bättre.
Den upplevelsen kommer jag aldrig ifrån och har aldrig gjort. Belöningar kommer nästan alltid utifrån, aldrig inifrån.
Ska det behöva vara såhär? Jag är jävligt kompetent på det jag gör men inte fan är jag nöjd för det!
Varit helt medicinfri ett tag och enda skillnaden är att jag har svårare att finna mig i att må som jag gör. Mitt ökade missnöje aktiverar mig dock inte för fem öre.
Känner mig helt jävla felprogrammerad och kodningen är skrivskyddad.
Om nån skriver "tänk positivt" ska jag fanimej strypa personen i fråga. Jag lyckas inte göra annat än "måsten" även mina bra dagar.
Hade jag inte behövt ta hand om någon annan än mig själv hade jag skitit i vilket men jag har en familj.
Döda mig..
Den frigjorda tiden blir inget gjort på ändå för att jag är helt jävla hopplös på att ta tag i saker som inte MÅSTE göras.
Sambon säger att jag ska vara glad för det lilla jag faktiskt åstadkommer, men jag har haft prestationsångest så länge jag kan minnas och aldrig varit nöjd såvida jag inte känner att jag gjort mitt absolut bästa.
Och är man helt jävla kroniskt lat som jag nu är blir det sällan en känsla i form av "det har gjorde jag bra!" utan mer "det var fanimej på tiden din odugliga sopa, förvänta dig inte att du ska få må bra av det här, för det förtjänar du inte!"
Det är det som är det stora problemet för mig, även om jag gör något bra så vet jag att jag hade kunnat bättre.
Den upplevelsen kommer jag aldrig ifrån och har aldrig gjort. Belöningar kommer nästan alltid utifrån, aldrig inifrån.
Ska det behöva vara såhär? Jag är jävligt kompetent på det jag gör men inte fan är jag nöjd för det!
Varit helt medicinfri ett tag och enda skillnaden är att jag har svårare att finna mig i att må som jag gör. Mitt ökade missnöje aktiverar mig dock inte för fem öre.
Känner mig helt jävla felprogrammerad och kodningen är skrivskyddad.
Om nån skriver "tänk positivt" ska jag fanimej strypa personen i fråga. Jag lyckas inte göra annat än "måsten" även mina bra dagar.
Hade jag inte behövt ta hand om någon annan än mig själv hade jag skitit i vilket men jag har en familj.
Döda mig..