Att inte kunna kontrollera sin ilska
Postat: 2016-01-02 16:01:14
Man brukar ju tala om att en del har svårt att kontrollera sina känslor. Jag undrar om någon här på forumet upplevt att det ibland är helt omöjligt att kontrollera känslor av ilska och frustration.
Jag gissar att de flesta varit med om (både människor med och utan NPF) att man blivit frustrerad och arg och haft lust att skrika och göra både det ena och det andra, utan en tanke på vilka konsekvenser det kan få för en själv och ens omgivning, och man kanske "släpper tyglarna" lite grand, skriker till eller kastar ett glas i golvet, men sedan biter man ihop och kontrollerar sig själv.
Vad jag undrar är alltså om ni varit med om - kanske flera gånger - att ni struntat i alla konsekvenser och bara handlat helt enligt era impulser, så att ni varit våldsamma eller sagt hemska saker till er familj eller er omgivning, typ att ni vill att de ska dö eller liknande. Och att det då i det läget inte har gått att resonera med er alls och att det inte hade spelat roll om någon ni vanligtvis brydde er om panikslaget grät och bad er sluta.
Det finns en människa jag bryr mig om som har Asperger och som beter sig på det sättet ibland, och jag undrar om det är vanligt bland andra med Asperger eller om det är något annat som får honom att göra på det sättet. Det är ofta känslor av frustration som utlöser det för honom, men det kan vara allt ifrån att någon inte hör vad han säger till att någon har en annan åsikt än honom angående något trivialt. I det läget spelar det ingen större roll om man argumenterar emot eller om man lämnar personen ifred. Visst, lämnar man honom ifred så ångrar han sig efter ett tag och lugnar ner sig, men tills han lugnat sig så kommer han efter en och säger elaka saker, ger order (gör si, gör så, gråt inte) och hotar att t.ex. förstöra ens saker om man inte gör som han säger.
Jag har själv AS, men upplever ändå att jag i slutändan kan kontrollera eventuell ilska innan den går allt för långt.
Jag gissar att de flesta varit med om (både människor med och utan NPF) att man blivit frustrerad och arg och haft lust att skrika och göra både det ena och det andra, utan en tanke på vilka konsekvenser det kan få för en själv och ens omgivning, och man kanske "släpper tyglarna" lite grand, skriker till eller kastar ett glas i golvet, men sedan biter man ihop och kontrollerar sig själv.
Vad jag undrar är alltså om ni varit med om - kanske flera gånger - att ni struntat i alla konsekvenser och bara handlat helt enligt era impulser, så att ni varit våldsamma eller sagt hemska saker till er familj eller er omgivning, typ att ni vill att de ska dö eller liknande. Och att det då i det läget inte har gått att resonera med er alls och att det inte hade spelat roll om någon ni vanligtvis brydde er om panikslaget grät och bad er sluta.
Det finns en människa jag bryr mig om som har Asperger och som beter sig på det sättet ibland, och jag undrar om det är vanligt bland andra med Asperger eller om det är något annat som får honom att göra på det sättet. Det är ofta känslor av frustration som utlöser det för honom, men det kan vara allt ifrån att någon inte hör vad han säger till att någon har en annan åsikt än honom angående något trivialt. I det läget spelar det ingen större roll om man argumenterar emot eller om man lämnar personen ifred. Visst, lämnar man honom ifred så ångrar han sig efter ett tag och lugnar ner sig, men tills han lugnat sig så kommer han efter en och säger elaka saker, ger order (gör si, gör så, gråt inte) och hotar att t.ex. förstöra ens saker om man inte gör som han säger.
Jag har själv AS, men upplever ändå att jag i slutändan kan kontrollera eventuell ilska innan den går allt för långt.