AspergerForum

Som rubriken, hur många vänner har ni och är ni nöjda med det? Och hur ofta träffar ni vänner eller kontaktar dom?

- själv kan jag tycka att antalet spelar ingen roll och att de sociala svårigheterna för mig visar sig inte med mina vänner utan att förstå och bli förståd av ytliga kontakter. Alltså inte att socialisera sig med nära vänner.

Jag själv har 3 nära vänner och några stycken ytliga.. Jag träffar de inte så ofta men har kontakt med någon varje dag..

Hahaa, det vore bättre att fråga att "hur många vänner du tänker du hade? Och hur många egentligen är fortfarande vänner för dig efter 5 år?"

Min definition av vän var alldeles för naiv i förflutna.

Jag har 1-2 vänner och umgåsar någon gång per månad/år.
Därefter e ca 8..10 kolleger hos vem jag byter tankar runt mina hobby och livet,
Hos de e också att vi hör av sig någon gång per år.

... men om jag tänker att hur många e dessa vem tar kontakt med mig, då kan jag räkna att det finns 1 vän.

1..2 vänner (-- tror att e 2, men egentligen kan vara 1 pga min alldeles naiv definition om vänskap).
En ser jag någon gång per vecka eller per månad, beror på var befinner jag sig.

4-5 stycken. Några till om jag räknar såna jag träffar då och då men som mest är kompisars kompisar.

Har väl just nu tre bra vänner. Har sorterat bort många av egen vilja. Träffar vissa oftare än andra. Har knappt ytliga kontakter....har svårt att acceptera folk generellt.Kan få för mig att nån är typ psykopat, nån är hycklare, nån opålitlig.Känner jag dessa vibbar tar jag avstånd direkt.Så är ingen öppen person direkt. Ingen socialbutterfly alls.

3 tror ja

Har meg selv jo.

Forresten hadde jeg katten også, men at den er borte nå.

0. Nej, är inte speciellt nöjd.

Jag har kanske en nära vän, och några vänner som jag inte står lika nära, i något fall beroende på avstånd och i något fall beroende på att det bara råkar gå tid mellan vi träffas. Men riktigt ytliga bekantskaper det har jag inte såvida de inte råkar svansa på ngn jag redan känner. Det har aldrig legat för mig att träffa bekanta. Sedan har jag kanske sju nära internetvänner, sådana som "alltid" funnits där.

Jag kan tycka att jag saknar mitt kompisgäng som jag hade som bröts upp (inte pga mig), därför att då kunde de som ville umgås mera och de som ville vara ifred ibland kunde få det. Med färre vänner så måste man vara mycket bättre på att anpassa sig till vännens behov för man har ingen annan som kan rycka in.

Det är det enda jag har att klaga på egentligen. Det och det rent praktiska att det är bra att ha fler som man kan hjälpa och få hjälp av ifall det skulle vara något.

Men rent mentalt så är jag nöjd. Jag har haft tur. Jag har sådana enorma krav på vänner att få uppfyller dem.

3 nära vänner, träffar dem sällan men under lång tid.
sedan har jag 2 lite ner kompisar.

Som ung säkert ett tiotal, men numer ingen egentligen, fast jag har arbetskollegor, träningskompisar, släktingar osv. Tor att det är så för många. inte bara aspisar...

Hur definierar ni vänner?

Har ingen aning om hur jag ska räkna. Minst en. Max tjugo.

Jag anser mig ha för lite kontakt med dem för mitt eget bästa.

Ska vi begränsa oss till människor man träffar och umgås med så har inga vänner. Det dyker upp potentiella vänner nu och då men jag har ingen som helst energi över så jag plockar inte upp bollen.
Om jag var "som andra", ni vet de där människorna som känner att de får energi av att umgås, hade läget varit ett annat.

tahlia skrev:Om jag var "som andra", ni vet de där människorna som känner att de får energi av att umgås, hade läget varit ett annat.

Precis, och det är som att man ska helst skämmas för att man inte är supersocial, det är ens eget fel, osv. Det är helt omöjlig för dem, att fatta att det gör mig utmattad...

antonius skrev:

tahlia skrev:Om jag var "som andra", ni vet de där människorna som känner att de får energi av att umgås, hade läget varit ett annat.

Precis, och det är som att man ska helst skämmas för att man inte är supersocial, det är ens eget fel, osv. Det är helt omöjlig för dem, att fatta att det gör mig utmattad...

Ja, precis.
Och själv skämms jag faktiskt för mina bristande sociala kontaktnät och har alltid skämts för jag inte är som dom andra så har alltid försökt så himla mycket att bara social så andra tror att jag är jättesocial men det är ju bara en plåga att va med och bland människor..

Två vänner + massa tjattriga skvallerkärringar till grannar.
Det räcker gott och väl för mig, tycker det blir lite för mycket ibland.

det jag känner att jag bli ledsen över är födelsedagar och när jag tänker typ på framtiden om jag får barn.Kommer nån anordna sån här babyshower för mig? nej , skulle inte tro det.På födelsedagarna när man var liten ordnade ju mamma och pappa kalas och då kom folk.Som vuxen är det inte samma sak.Jag har inga fester mer.

xxxxx skrev:Som rubriken, hur många vänner har ni och är ni nöjda med det?

Jag har inga vänner.

noll i min närhet känns det som.

Beror på hur man definierar vänner. Om man använder den vanliga definitionen av någon som man kan diskutera allt med och möter ofta IRL, så har jag inga. Det finns ingen jag kan diskutera allt med som jag hänger med jämt och ständigt. Har inte heller något behov av en sådan person.

Däremot så har jag några dansvänner som jag gärna dansar med, och pratar dans med. Jag har två tjejer på WP som jag diskuterar relationer med via PM. Sedan har jag en norsk professor (tjej det med) som jag diskuterar forskning och npf med, och som hjälper mig med att få tillgång till publicerat material. Jag har en kille som jag brukat diskutera operativsystem med. Finns några till personer som jag diskuterar mer kontroversiella saker med.

Så även om jag har noll traditionella vänner så har jag någon jag kan diskutera det mesta med, men beroende på ämne så använder jag olika personer. Detta känns ganska optimalt för mig.

snuggelhund skrev:0. Nej, är inte speciellt nöjd.

Ovanstående stämmer för mig också. Tyvärr.

Jag har 1 vännina, äldre . Har aldrig haft jämnåriga vänner.
Den andra vännen som också var äldre, dog i augusti.

Hoppades i början på vänner här på forumet men gav snabbt upp när jag såg alla personangrepp och otrevligheter .

elle skrev:Jag har 1 vännina, äldre . Har aldrig haft jämnåriga vänner.

Inte jag heller. Alla mina vänner är omkring en generation yngre. Förrutom en dansvän som är något äldre.

Jag har egentligen bara en vanlig vän kvar, och vi träffas ganska sällan. Däremot har jag gott om ytligare vänner så som arbetskamrater, grannar, folk man känner över internet och så vidare