Sida 1 av 6

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 10:51:13
av Kristofer
Det här inlägget blir kanske inte speciellt välformulerat. Jag är lite för trött för det.

Jag har helt slut på ork och motivation. Jag är inte utbränd, bara väldigt trött och omotiverad. Det som håller på att ta kål på mig är vardagslivet. Egentligen är det nog inte så mycket av själva aktiviteterna i vardagen som är det jobbiga, utan det är att en vardag består av att snabbt växla mellan olika aktiviteter. Det är resor till och från arbetet, arbetstiden och övertiden, specialintressena/fritidsaktiviteterna och sedan att sköta hushåll och ekonomi. Därtill ska ju allt planeras. Det som mest tröttar ut mig är de hastiga växlingarna mellan olika aktiviteter. Att fortsätta med samma aktivitet eller att gå från en aktivitet till inaktivitet skulle inte vara lika jobbigt. Därtill har jag svårt att planera för mig. Sedan ska jag ju också vara pass på så att jag inte gör några sociala fadäser och det kräver ju sitt tankearbete.

Nu i helgen tog orken slut. Jag har inte orkat ägna mig åt mina intressen. Det var inte träningens fysiska krav som var för stora utan det var att jag mentalt inte orkade. Jag känner det som om jag skulle ha fått någonslags mental härdsmälta om jag inte hade lugnat ner mig och varit inaktiv. Den här totalvilan känns som en nödlösning men inte speciellt hållbar i längden. Dessutom är det inte i ett längre perspektiv bra att vara för inaktiv.

Jag har otaliga gånger fått råd om diverse planeringsverktyg. Dessa hjälper mig inte alls, tyvärr. Att avbryta en aktivitet och snabbt sedan göra en annan blir inte mindre jobbigt för det. Dessutom är det så at jag finner det jobbigt att avbryta mig i det jag gör för att kolla i planeringen eller skriva upp något i planeringen. Därmed så blir verktyget oanvänt för jag finner att det mest tar energi att hålla på med. Det här tycks ingen riktigt förstå och det frustrerar mig.

Jag vet inte riktigt vad jag väntar mig att få svar på med den här tråden men jag känner att jag behöver få uttrycka det här någonstans där det förhoppningsvis finns en förståelse för hur jag fungerar. Det är inte aktiviteterna som tröttar ut mig utan de snabba växlingarna mellan som gör det. Kort sagt det som skapar vardagens tempo med snabba ryck mellan arbete, fritidssysslor och sedan att sköta hem och sin egen administration.

Det är sällan jag skriver trådar i publika delar av forumet men den här tråden vill jag maximera antalet visningar av.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:03:50
av Athena
Låter som livsleda, du saknar något i ditt liv.
Om du inte har djur att krama, eller någon form av fysisk kontakt, och inte haft det under en längre period, kan det leda till en form av depression.
Inventera ditt livsinnehåll :-)Hug

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:04:54
av KrigarSjäl
-Känner igen mig fullständigt.

Det är de här växlingarna, att hoppa från det ena till det andra som är jobbigt.
Att byta fokus.
Att ställa om.

Jag behöver en längre omställningstid än andra och trivs inte med att hoppa som en ekorre från gren till gren.

Detta har lett till många konflikter under uppväxten, när föräldrarna ville att man per omedelbart skulle hjälpa till med nån syssla eller passa småsyskon.

Idag vet jag att jag funkar på det här sättet och försöker anpassa tillvaron efter det - och det jag inte vill höra är att jag skulle vara lat, odisciplinerad, ogin, egoistisk
Det handlar inte om det.

Mina cirklar rubbas om jag blir avbruten i en syssla eller när folk kräver att jag ska hoppa från det ena till det andra, springa fram och tillbaka.
Sånt tröttar ut mig, bryter mitt fokus, ger mig huvudvärk.
Jag blir irritabel och tappar tråden.

Vad det handlar om är att jag är en en-sak-i-taget-människa.
Lite som Skalman med sin mat-och-sov-klocka.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:06:35
av KrigarSjäl
Athena skrev:Låter som livsleda, du saknar något i ditt liv.
Om du inte har djur att krama, eller någon form av fysisk kontakt, och inte haft det under en längre period, kan det leda till en form av depression.
Inventera ditt livsinnehåll :-)Hug

Nej, det handlar inte om livsleda och brist på gullegull utan om problem med aktivitetsväxlingar.

Finns ingen anledning att psykoanalysera när trådstartaren själv redogör för problemet på adekvat och tydligt vis.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:07:18
av johan88
Låter som att du är utsatt för för mycket stress, har du provat boendestöd som ska kunna hjälpa att minska stressen hemma?
På jobbet blir det lite svårare, men allmänna rådet är att på något sätt minska kraven man utsätts för.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:12:43
av plåtmonster
Kristofer skrev:Det är resor till och från arbetet, arbetstiden och övertiden, specialintressena/fritidsaktiviteterna och sedan att sköta hushåll och ekonomi. Därtill ska ju allt planeras. Det som mest tröttar ut mig är de hastiga växlingarna mellan olika aktiviteter.
Huvudtipset är att minska antalet aktiviteter, minska ner sociala kontexter och slimma saker (t.ex bil istället för kollektivt).

Rent konkret skulle jag ta bort övertiden, åka bil istället för kollektivt, ordna effektivt datorprogram för ekonomin. Avlasta sinnet till elektroniska hjälpmedel. Undvik också sociala interaktioner på t.ex jobbet sådant kan omedvetet tära på orken, iaf om du inte älskar att närvara med personerna.

Se även över ambitionsnivån. Varför göra mer på jobbet än att du får din lön? Kan du förenkla saker? Lämplig städnivå osv.

Unna dig rejäl avslappning på något spa eller liknande?

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:25:21
av Kristofer
Athena skrev:Låter som livsleda, du saknar något i ditt liv.
Om du inte har djur att krama, eller någon form av fysisk kontakt, och inte haft det under en längre period, kan det leda till en form av depression.
Inventera ditt livsinnehåll :-)Hug


Det är nog inte livsleda som jag ser det. Det är att vardagslivet består av för många olika saker. Ett vardagsliv som bestod av färre saker men ändå innebar sysselsättning under lika många timmar tror jag skulle vara betydligt lättare.

Fysisk kontakt med andra människor var det flera månader sedan jag hade och då var det inte heller någon form av ömhets- eller kärlekskontakt. Sådant blir det inget av med.

Under de omständigheter som nu råder i mitt liv, dvs. att jag knappt klarar att få det att gå ihop för mig själv, så vore det ytterst olämpligt av mig att skaffa djur. Dessutom så har jag ingen erfarenhet av att ha djur.

På sätt och vis har du rätt. Jag saknar något i mitt liv. Jag saknar lugn och ro. Med det menar jag inte att vara inaktiv utan att att ha färre olika saker att göra men att fortfarande vara aktiv större delen av dygnet. De perioder i mitt liv då jag har mått som bäst så har jag varit sysselsatt i stort sett all vaken tid men det har varit under förhållanden där jag inte har haft så mycket olika saker att göra.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:39:44
av Athena
Kanske du kan ge dig själv en semester från allt som inte är absolut nödvändigt?

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:47:46
av Kristofer
johan88 skrev:Låter som att du är utsatt för för mycket stress, har du provat boendestöd som ska kunna hjälpa att minska stressen hemma?


För ett år sedan inledde jag en kontakt med psykiatrin. Där var det megakö så allt de kunde erbjuda mig var en samtalskontakt med en person som inte hade helt adekvat utbildning för min problematik. Personen var tydlig med detta från början så vi hade i sig inget problem med kontakten. Vi kom snart underfund med att psykiatrin inte var rätt plats för mig. Där jobbar de tydligen mer med medicineringar och dyl. snarare än den vardagsproblematik jag har.

Var senare på att möte med habiliteringen. Tyvärr var det inte heller något som gav speciellt mycket. De erbjöd mest kurser som var på dagtid då jag jobbade och jag fick med mig en pärm med information hem. Den typen av upplägg är nog bra om man är ung och relativt nydiagnosticerad. Nu har jag nog lärt mig mycket om mig själv genom livserfarenhet istället. Jag vet vad som fungerar och inte fungerar men jag vet inte hur jag ska göra verklighet av det som skulle fungera.

Den bästa hjälpinsatsen jag hade var under min studietid. Det var ett mentorskap med en student som läste samma utbildning som jag gjorde men ett år över mig. Vi träffades en gång i veckan och gick igenom hur jag skulle lägga upp studieplaneringen fram till nästa veckas träff. Där vägdes det in hur mycket tid som skulle läggas på olika kursmoment och planeringen avvägdes mot det jag skulle göra i övriga livet. Givetvis var det sedan jag själv som fick se till att plugga. Det tog 1-2h under en vardag och hjälpte mig enormt mycket. Jag skulle vilja hitta något motsvarande men för vardagslivet. Det är inte alltid den högsta medicinska kompetensen som ger den bästa hjälpen.

Det här kunde inte hab erbjuda

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:50:50
av Kristofer
plåtmonster skrev:Huvudtipset är att minska antalet aktiviteter, minska ner sociala kontexter och slimma saker (t.ex bil istället för kollektivt).


Det jag kan minska på är intressen och fritidsaktiviteter. I övrigt så är det mesta andra (tyvärr?) nödvändigt.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 11:57:13
av Ruffsetuss
Kristofer skrev:
plåtmonster skrev:Huvudtipset är att minska antalet aktiviteter, minska ner sociala kontexter och slimma saker (t.ex bil istället för kollektivt).


Det jag kan minska på är intressen och fritidsaktiviteter. I övrigt så är det mesta andra (tyvärr?) nödvändigt.
Svårt att minska på det man mår bra av men tyvärr nödvändigt , om man inte har möjlighet att få hushållsnära tjänster utförd av någon annan .

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:01:49
av Zirre
Kanske du får minska ner på arbetstiden så du har mer tid hemma? Vill minnas att du åker tidigt och kommer hem sent. (Kan minnas fel)

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:03:22
av johan88
Kristofer skrev:
johan88 skrev:Låter som att du är utsatt för för mycket stress, har du provat boendestöd som ska kunna hjälpa att minska stressen hemma?

...
Den bästa hjälpinsatsen jag hade var under min studietid. Det var ett mentorskap med en student som läste samma utbildning som jag gjorde men ett år över mig. Vi träffades en gång i veckan och gick igenom hur jag skulle lägga upp studieplaneringen fram till nästa veckas träff. Där vägdes det in hur mycket tid som skulle läggas på olika kursmoment och planeringen avvägdes mot det jag skulle göra i övriga livet. Givetvis var det sedan jag själv som fick se till att plugga. Det tog 1-2h under en vardag och hjälpte mig enormt mycket. Jag skulle vilja hitta något motsvarande men för vardagslivet. Det är inte alltid den högsta medicinska kompetensen som ger den bästa hjälpen.

Det här kunde inte hab erbjuda


Det är det boendestöd är till för, och det ska du kunna få om du kontaktar din kommuns enhet för funktionsnedsättningar.

Re: Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:13:12
av tahlia
Har du koll på hur lång tid mellan skiftningar i aktiviteter som är optimal? Hur lång tid behöver du för att ställa om i lugn och ro? Är vissa aktiviteter smidigare att växla mellan än andra? Behöver du inaktivitet mellan varje skifte eller snarare ett förberedande?

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:15:20
av Kristofer
Zirre skrev:Kanske du får minska ner på arbetstiden så du har mer tid hemma? Vill minnas att du åker tidigt och kommer hem sent. (Kan minnas fel)


Stämmer bra.

Jag kan tyvärr inte minska ner, inte inom ramarna för den anställning jag har. Jag har haft svårt att etablera mig på arbetsmarknaden så jag är mycket rädd om min anställning.

Ruffsetuss skrev:Svårt att minska på det man mår bra av men tyvärr nödvändigt , om man inte har möjlighet att få hushållsnära tjänster utförd av någon annan .


Jo. Fast det sitter långt inne. Det är svårt att inte se hur andra klarar av mycket mer i sina liv än vad jag gör. Att ha starka intressen har för mig varit ett sätt att finna en alternativ personlig utveckling för att ha något som jag känner mig relativt bra på, som ett substitut för att livet i övrigt inte går så bra. Minskad tid skulle innebär att jag även här blev lite sämre. Jag har inte för avsikt att bli bäst på något, men att känna sig lite bra på något är viktigt för mig när livet i örvigt inte går så bra. Minskad tid på fritidsaktiviteter skulle innebära att jag i princip är lite sämre än de övriga på i princip alla saker i livet. Jag vet att livet inte är en tävling men det skulle bli svårt att hantera för mig. Det erkänner jag.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:30:47
av plåtmonster
Kanske du kan jobba hemifrån? Eller driva eget? Konsult?

En aspekt som är oklar är hur studierna som också är "mycket" kunde gå bra men inte jobbet?
Det är ju definitivt 8 timmar per dag och rejäl koncentration. Inlämningar, projekt och folk.

Kanske det inte är utanför jobbet som belastning kommer utan i jobbets innehåll med en massa planering, växlingar och sociala krav? och att det är i det som en optimering kan behövas? (vad är det för bransch förresten?)

Kan det vara så att du aldrig får en rejäl stress- och spänningsfrigörelse så att allt lägger sig på hög tills alltmer mentalt slutar att fungera?

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:42:41
av Ruffsetuss
Kristofer skrev:
Zirre skrev:Kanske du får minska ner på arbetstiden så du har mer tid hemma? Vill minnas att du åker tidigt och kommer hem sent. (Kan minnas fel)


Stämmer bra.

Jag kan tyvärr inte minska ner, inte inom ramarna för den anställning jag har. Jag har haft svårt att etablera mig på arbetsmarknaden så jag är mycket rädd om min anställning.

Ruffsetuss skrev:Svårt att minska på det man mår bra av men tyvärr nödvändigt , om man inte har möjlighet att få hushållsnära tjänster utförd av någon annan .


Jo. Fast det sitter långt inne. Det är svårt att inte se hur andra klarar av mycket mer i sina liv än vad jag gör. Att ha starka intressen har för mig varit ett sätt att finna en alternativ personlig utveckling för att ha något som jag känner mig relativt bra på, som ett substitut för att livet i övrigt inte går så bra. Minskad tid skulle innebär att jag även här blev lite sämre. Jag har inte för avsikt att bli bäst på något, men att känna sig lite bra på något är viktigt för mig när livet i örvigt inte går så bra. Minskad tid på fritidsaktiviteter skulle innebära att jag i princip är lite sämre än de övriga på i princip alla saker i livet. Jag vet att livet inte är en tävling men det skulle bli svårt att hantera för mig. Det erkänner jag.
det är jättesvårt men det går för kroppen säger stopp till slut . Låt det inte gå så långt , det är ett rent skit att inte kunna / orka göra det man är intresserad av. Så ta emot all hjälp du kan få .

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 12:51:59
av plåtmonster
Om du kan få boendestöd eller fixa RUT-avdrag så gör det för att minska belastningen.

Re: Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 14:14:35
av kullan
Vad skulle boendestöd kunna hjälpa? Tror inte på den lösningen. Hade det gott hade nog 1 - 2 timmar mindre på jobbet varit bättre. Nu går inte det enligt TS.

Jag har nog tyvärr inga kloka käcka råd att komma med.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 14:27:42
av Hadraniel
kullan skrev:Vad skulle boendestöd kunna hjälpa? Tror inte på den lösningen. Hade det gott hade nog 1 - 2 timmar mindre på jobbet varit bättre. Nu går inte det enligt TS.

Jag har nog tyvärr inga kloka käcka råd att komma med.

Håller med om att boendestöd inte känns som en trolig lösning. Problemet verkar ju snarare vara brist på energi att göra saker och då hjälper det väl inte att ha någon som försöker pusha en att göra saker man egentligen inte orkar med? Är väl troligare att det tar mer energi då man dessutom får extra sociala interaktioner utöver aktiviteten man saknar energi för? :-)063

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 19:00:14
av plåtmonster
Hadraniel skrev:då hjälper det väl inte att ha någon som försöker pusha en att göra saker man egentligen inte orkar med?
Tanken var att boendestödet kunde städa så att det blir mer utrymme för återhämtning eller att engagera sig i annat.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 19:07:14
av kullan
plåtmonster skrev:
Hadraniel skrev:då hjälper det väl inte att ha någon som försöker pusha en att göra saker man egentligen inte orkar med?
Tanken var att boendestödet kunde städa så att det blir mer utrymme för återhämtning eller att engagera sig i annat.


Boendestöd är ingen som städar åt dig. Då är det hemtjänst man ska ha och det vill nog ingen på detta forum ha.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-13 19:14:38
av Hadraniel
kullan skrev:
plåtmonster skrev:
Hadraniel skrev:då hjälper det väl inte att ha någon som försöker pusha en att göra saker man egentligen inte orkar med?
Tanken var att boendestödet kunde städa så att det blir mer utrymme för återhämtning eller att engagera sig i annat.


Boendestöd är ingen som städar åt dig. Då är det hemtjänst man ska ha och det vill nog ingen på detta forum ha.

Som jag har förstått det är boendestödets roll att stödja personen ifråga att "själv göra" det som behövs. Sedan i praktiken varierar det väl lite där vissa boendestödjare "hjälper till" samtidigt medan andra bara tjatar och försöker få personen som har insatsen att ta tag i det hela. Men jag tror att det är extremt sällsynt att man slipper göra något själv och att de tar hand om sysslan istället för att man själv behöver göra detta.

Känner mig helt slutkörd av vardagslivet

InläggPostat: 2015-09-19 13:41:53
av Kristofer
@Plåtmonster m.fl:

Tack för er input. Jag vet att jag låter omöjlig men de flesta av era tips kan jag inte tillämpa av anledningar som jag inte känner det vara lämpligt att precisera på ett offentligt öppet forum.

Jag jobbar över varenda dag och ändå får jag höra att jag inte gör tillräckligt - jag känner mig inte önskvärd. Jag har i princip slutat med mina intressen (det var två veckor sedan jag tränade). Jag tror att jag inte kommer klara mig kvar på lång sikt och jag tvivlar på att jag kommer vara kvar på arbetsmarknaden tills jag blir gammal nog för ålderspension. Ändå försöker jag hålla mig kvar så länge som möjligt för utan arbete skulle jag bli fullkomligt sammanhangslös och överflödig. Att tappa sammanhang och att inte vara behövd är välkända faktorer som bidrar till att drabbas av större ohälsa.

Egentligen så vill jag mest av allt bara försvinna. Inte av livsleda utan för att mitt liv ständigt är att jobba mot eländen i en värld jag inte finner begriplig. Jag ser ingen ljusning. Nej! Jag tänker inte försöka ta livet av mig så bli inte oroliga. Föräldrar i 70-årsåldern ska inte behöva begrava sina vuxna barn.