AspergerForum

Hur tror ni folk tänker när de får höra att man har AS? I största allmänhet, alltså, det finns säkert alla varianter.

Än så länge så tror jag att jag bara har upplevt att folk tänker/säger "Nämen du har väl inte AS".

Den här frågeställningen kan bli hur rolig som helst. Min upplevelse är att det varierar kraftigt mellan människor vad de tänker. Mina närmaste samt mitt ex tyckte mest att det måste vara skönt för mig att äntligen få en förklaring även om ingen av dem direkt tyckt att jag varit konstig innan. Ingen av dem har heller behandlat mig annorlunda efter diagnosen än de gjorde innan.
En f.d svägerska svarade med "jaha, du är en sådan som inte har empati". Detta från människan som tidigare ansåg mig vara en lämplig dagmamma åt hennes son (hon har bättrat sig avsevärt sedan dess). Bekanta, vänner och extended family drog åt "det kan inte stämma, du är ju normal"-hållet.
Vidare har jag haft läkare som börjat tala långsamt och högt(?) när de informerats samt chaufförer som känt ett behov att fråga om jag vet vad komplicerade begrepp som "skilsmässa" är men också chaufförer som utbrister "men det märks ju inget alls på dig".
Så vad folk tänker är nog VÄLDIGT individuellt.
Det bästa jag vet är de som frågar "vad är aspergers för något?". Där har man en chans att hinna före fördomarna.

Det är nog rätt svårt att få reda på vad folk tänker och att fråga brukar inte fungera heller dels för att människor har masker och filter men inte minst att de gärna berättar vad de tror att de tänker. Det lär vara lättare att undersöka hur folk reagerar.

tahlia skrev:idare har jag haft läkare som börjat tala långsamt och högt(?) när de informerats

Du får väl motfråga om denne brukar läsa på om diagnoser innan denne agerar på den?
(med andra ord påpeka att läkaren är inkompetent fast inlindat)

Det där måste jag lära mig mer om.

...och...

Vad underbart - äntligen får jag träffa någon med AS!

...är det som tänkts och berättats för mig i efterhand att det tänktes, utöver det vet jag inte mer än att det förmodligen hade varit en betydligt mer dyster statistik om jag vetat om att jag hade AS redan som liten när jag egentligen borde fått diagnosen då jag var ett helvete till ungjävel som förstod omvärlden lika lite som omvärlden förstog mig (och min lilla värld).

Då jag på grund av livskrongliga omvägar till slut vid 25 års ålder fick en väldigt uppenbar diagnosticering så hade även familjen och alla så kallade "vänner" jag haft ändå fasats ut med tiden då dom aldrig klarade av mig ändå (vilket var ömsesidigt, och det tydligare ju äldre jag blev). Vid tidpunkten av diagnosticeringen hade jag egentligen bara en vän kvar, en vän som har ett syskon med AS samt är gift med en person vars syskon även denne har AS. Det är knappast det roligaste som kunde förklarats för dom, men dom tog emot mig med öppna positiva armar och välkomnade mig trots min AS och tog genast fasta på mina fördelar än på mina brister, och då dom är vana sedan innan blev det mest svaren jag fetstilade, eftersom jag också är den ende aspergaren dom känner som har ett behov av att vara social och dessutom har/haft massor av märkliga specialintressen och gärna pratar om all teoretisk kunskap jag får tag i, även en del om AS, även om jag lånat ut all min litteratur till dom då jag kände att det till slut blev för mycket AS-prat för/om mig, tyckte till slut att det räckte med att "bara vara" (det var dessutom teamet som utredde mig som rekommenderade litteraturen, men blev som att sitta och läsa om sig själv, vilket jag ju iochmed just den färska diagnosticeringen inte längre behövde bekräftelse på, men min vän och dennes person denne är gift med tycker böckerna är jättehjälpsamma och tycker att jag i allt detta är en jätteintressant person, och inte minst en väldigt intressant aspergare).

plåtmonster skrev:

tahlia skrev:Vidare har jag haft läkare som börjat tala långsamt och högt(?) när de informerats

Du får väl motfråga om denne brukar läsa på om diagnoser innan denne agerar på den?
(med andra ord påpeka att läkaren är inkompetent fast inlindat)

Jag får köra på den nästa gång.

"Nämen asså du är ju normal"

"Det är väl bara å träna bort det då"

fått höra många "roliga"

"ja men du verkar ju så vältalig och intelligent, är du säker på att du är autistisk?"
o sen trott att dom gett en komplimang

eller en som jag fick höra för ett tag sen bara "jaha, men det verkar ju ha gått okey för dig endå" lols, svarade bara "verkar inte ha gått så illa för dig heller" o så stirrade jag på henne. vart helt tyst.

För egen del så blir reaktionen oftast antingen ett slags ifrågasättande/förnekande, eller så märker man liksom att personen i fråga sakta men säkert distanserar sig ifrån en. Ytterst sällan har jag varit med om att folk jag pratar med (undantaget är faktiskt vården) har fortsatt att behandla mig väl efter att jag har berättat om min AS. Det är väldigt tråkigt tycker jag, och därför så berättar jag inte om min AS om jag inte är väldigt säker på att personen jag pratar med kommer att ta till sig det på ett bra sätt, eller om jag på något sätt kan ha nytta av att berätta det. De scenariona är ju dock väldigt få.

Neurofunk skrev:jag lånat ut all min litteratur till dom då jag kände att det till slut blev för mycket AS-prat för/om mig, tyckte till slut att det räckte med att "bara vara" (det var dessutom teamet som utredde mig som rekommenderade litteraturen

Har du någon lista med författare och titel? ISBN nummer?


Fler spydiga repliker till serverade dumheter ifall någon skulle behöva:

tahlia skrev:En f.d svägerska svarade med "jaha, du är en sådan som inte har empati". Detta från människan som tidigare ansåg mig vara en lämplig dagmamma åt hennes son

"Jaha du är en sådan där aningslös person med förutfattade meningar som bygger på okunskap?"

tahlia skrev:chaufförer som känt ett behov att fråga om jag vet vad komplicerade begrepp som "skilsmässa"

"Intressant fråga det där, säg känner du till högerregeln?"

tahlia skrev:men också chaufförer som utbrister "men det märks ju inget alls på dig".

"Det är lungt, det märks inte på dig heller att du är taxichafför."

Jag röstade på det första alternativet. "Det märks ju inte" säger folk ofta när jag berättar om min HFA. Dock framkommer det ofta att de inte känner eller aldrig har träffat någon som har det.

plåtmonster skrev:

Neurofunk skrev:jag lånat ut all min litteratur till dom då jag kände att det till slut blev för mycket AS-prat för/om mig, tyckte till slut att det räckte med att "bara vara" (det var dessutom teamet som utredde mig som rekommenderade litteraturen

Har du någon lista med författare och titel? ISBN nummer?

Ingen fara, plåtmonster! Här kommer den två böcker långa listan:

1) "Den kompletta guiden till Aspergers syndrom", av Tony Atwood. ISBN: 9789144075556
2) "Sex, kärlek och Aspergers syndrom", av Inger Jalakas. ISBN: 9789150111620

1) var en ~300 sidor tjock bibel full av (för mig) igenkänningsfaktorer och är mera psykologivetenskap än direkt självhjälp som var otroligt självbekräftande (med förutsättningen att man just har ett bredare vokabulär än medel), och 2) var en mindre och tunnare bok med berättelser ur några Aspergares sexliv med en tillhörande självhjälpdguide med bland annat exempel på hur/när/vad man kan göra när man har sex (vilket är långt ifrån självklart för alla Aspergare).

Ska finnas trådar om båda böckerna så gå inte allt för off-topic nu den som måhända är intresserad och vill veta mera om dessa böcker.

Atwoods bok har jag blädrat i men antalet sidor avskräckte lite Jalakas bok verkar intressant fast känns som det absolut inte är något problem om man säger så. Tackar för listan iaf. Kanske får ta en kik igen på Atwoods alster.

När jag träffar på någon med asperger så blir jag bara automatiskt mer tydlig med vad jag vill/menar o s v. Jag varken upprepar eller beteer mig annorlunda mer än att jag blir mer tydlig.

- Sådär är det för alla, låter det de två första timmarna. Sedan blir det tyst...

Puzzle skrev:Än så länge så tror jag att jag bara har upplevt att folk tänker/säger "Nämen du har väl inte AS".

Samma här!
Verkar som man är någorlunda duktig på att låtsas vara "normal"...
Även om det dränerar en hel del energi...

CrystalHeart skrev:Även om det dränerar en hel del energi...

Du får säga så här till folk: "Åhå, du är en sådan där normalis? Givetvis umgås jag gärna med dig men det kostar 900 kr per timme i förskott. Ok? Behöver nämligen täcka mina omkostnader."

Folk har väl inte reagerat nå märkvärdigt precis, men visst har folk blivit förvånad när man har sagt att man har AS.

plåtmonster skrev:

CrystalHeart skrev:Även om det dränerar en hel del energi...

Du får säga så här till folk: "Åhå, du är en sådan där normalis? Givetvis umgås jag gärna med dig men det kostar 900 kr per timme i förskott. Ok? Behöver nämligen täcka mina omkostnader."

Haha! Så himla bra idé!
Sen om någon ens vill umgås med en är en annan femma