tahlia skrev:
Mjo.. men om problemet är att du inte är skapt på ett sådant sätt att du klarar ett jobb och samtidigt är skapt på ett sådant sätt att det kostar så enormt i energi att upprätthålla vänskapsrelationer att du hamnar på minus till slut så är det inte bara att "bygga upp livet så man kan ha dessa saker". Vilket är en stor del av min poäng.
Och de finns de som får dras med ångest större delen av livet med små, kortare upphåll där de fungerar lite bättre. Ska de människorna bara sluta längta efter umgänge, en ångstfri tillvaro eller partner så blir de lyckliga?
Mål har jag inte, det vore osedvanligt dumt att sätta upp som mål att exempelvis få ett arbete när jag redan blivit överbevisad om att jag inte klarar att arbeta. Saken är den att jag likt förbannat önskar att jag kunde och inte kan jag bara sluta önska och bli nöjd heller eftersom anledningen till att jag vill arbeta är för att jag önskar en bättre ekonomisk situation där inköp av ett par skor inte fäller hela månaden.
Det finns så många saker som jag vill, egentligen, men jävligt få saker jag kan. Att någon då kommer med "lösningen är att sluta vilja allt detta som skulle göra ditt liv bättre och nöja dig med något du vantrivs med" för att bli lycklig känns så... ogenomtänkt.
Det jag menar är, att det finns fler människor som inte klarar av att ha "normala" vänskapsrelationer. Mina närmsta vänner träffar jag några gånger per år, vi bor i olika städer. De har lärt sig att vi är lika bra vänner även fast att jag drar mig undan väldigt mycket. Det är det jag menar med att det går att hitta lösningar som fungerar för en. Sen kanske det inte blir exakt så som man önskar, men det kan ändå bli rätt bra.
Nu när jag börjat må bättre så kan jag ju träffas mer än vad jag klarat de senaste åren, men de var okej med att inte ses alls under ett par år också. De litade på att jag fanns kvar och skulle höra av mig när jag klarade det. Såna människor finns det, och sen finns det folk som fungerar som vi gör och kanske inte vill träffas så mycket. En sån vänskapsrelation är inte heller mindre värd, men jag kan förstå att det inte känns som drömmen...
Nej, jag tycker inte att man ska ge upp dem saker man vill. Det bästa man kan göra är att söka efter dem personer/saker som faktiskt kan passa in i ens liv som det är just nu. Jag funkar så att jag alltid tror att det finns nån slags lösning och att det går att få ut en hel del av det man vill, trots att man måste hitta något väldigt alternativt sätt.
Jag hade enbart kontakt med vänner över meddelanden en period när jag inte klarade av att ens prata i telefon - det tog för mycket energi. Kunde vara helt svimfärdig efter ett samtal, för att inte tala om svettig
Jag skaffade även nya kontakter genom forum, chatter, bloggar m.m. Sen när jag hade en bättre period, så kanske jag träffade någon av dem. Jag har även hittat vänner i gruppterapi eller liknande.
Det här kommer låta äckligt provocerande, men jag tror inte på att ge upp, även fast man kan få göra det periodvis ibland. Önskar dock att man kunde få hjälp med sånt här på nåt sätt när man själv är nere på botten
Kanske kan någon av dem saker du vill göra fungera framöver? Om du sparar ett tag, lyckas få en dag när du mår okej? Går det kanske att söka något stipendium för att få extra pengar?
Önskar jag kunde göra något mer än att sitta här och skriva en massa..