AspergerForum

Hur kan en person med en asperger-diagnos veta när det är ok att krama någon? Hur fungerar det för er aspergare? Eller vill ni bara hoppa över att kramas på grund av den sociala delen är för svår och jobbig? Eller kanske det är icke-aspergers person som har problem med det och inte ni?

Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

Eftersom jag själv avskyr kramar från andra än de allra närmaste så initierar jag vanligtvis inget kramande. Det känns för mig som något väldigt individuellt när en kram är ok. Fråga kan man alltid, man kan inte få mer än ett nej.

Enklast är att låta bli. Ok om nån annan initierar.

Kramar ska göras pga. varma känslor du har och så länge du inte fått en klar indikation på att det inte är välkommet kan det därför inte vara fel. Finns alltså ingen anledning att analysera sönder situationen och känslorna utan låt andra stå för sin del bara istället och följ dina känslor. Förvarna möjligen om det är plötsligt.

Skulle säga att det handlar om omedvetna och medvetna kroppsspråkssignaler. Samt att man helt enkelt får chansa. Välj om du vill må dåligt i ensamhet eller acceptera en örfil då och då helt enkelt

Man vill ju inte våldta någon liksom så det vete fan, enklast att invänta initiativ från andra.

Inte för att jag vill komplicera saker (bara lite) - självklart ter det sig sunt att gå på känsla, att ge en kram helt enkelt för att man känner för det och vill men när man är personen på andra sidan som inte alls vill bli spontant kramad av vem fasen som helst önskar man onekligen att folk inte bara agerade på sina känslor utan tänkte lite också.

Problemet är att hela interaktionen är full av rekursiva motsägelser så det går i stort sett inte att göra rätt.

...så då kan man lika gärna chansa. Jo, jag ser onekligen en poäng där.

sugrövmanövern skrev:Man vill ju inte våldta någon liksom så det vete fan, enklast att invänta initiativ från andra.

Ja. Det funkar så länge man själv kan ha kramar eller vara utan.

Som hörselskadad kräver jag inte att folk ska gå runt och tala högt hela tiden i privata sammanhang utifall att de kanske träffar på en hörselskadad så som mig. Hade hörselskadade varit i majoritet hade det däremot varit önskvärt att de gjorde det för minsta möjliga friktion i det sociala umgänget. Nu riskerar de istället att stöta på en annan minoritet i form av människor som lätt får migrän m.m. och på det sättet gör situationen mycket obekväm för dem istället. Som liten minoritet får du antingen göra folk medvetna på hur du fungerar på förhand så som blinda med vita käppen eller stå upp för dig själv mer direkt och aktivt när saker faktiskt händer - sätta en hand i bröstet på den som vill kramas - eller undvika platser där det är omöjligt att vara du, så som att vara allergiker i rökrutan.

Tycker människor sedan att du förstör stämningen för att du inte accepterar en kram har de totalt missat människors rätt till sin egen kropp. Tyvärr händer det ofta så som när våldtäktsoffer får behandlingen av att vara den som för fram dåliga nyheter och de runt omkring vill sopa det under mattan. Detta betéende bekämpas bäst genom att allmänheten får kännedom om att de som kraftigt ogillar kramar existerar och allt som det nu innebär.

För majoriteten fortsätter att gälla att våga kramas när det känns rätt och för de som ogillar det att ta plats och informera. Ibland är ens lott i livet bara den mindre roliga. Man kan inte förstöra den effektivaste miljön för det. Det kommer många gånger vara en avvägning så som att ha undertexter på bion så att hörselskadade kan ta del även om många vanliga människor ogillar dem men i regel kan man inte som hörselskadad, kramobekväm eller annan minoritet förvänta sig att alltid få det lätt.

För mig hör kramar ihop med förhållanden, så därför så ogillar jag dem i andra sammanhang, men jag blir inte hysterisk om någon annan vill kramas. Tar dock inga egna sådana initiativ.

plåtmonster skrev:Skulle säga att det handlar om omedvetna och medvetna kroppsspråkssignaler. Samt att man helt enkelt får chansa. Välj om du vill må dåligt i ensamhet eller acceptera en örfil då och då helt enkelt

denna tanke är mycket intressant.

Apropå att säga "nej" så blir det dessvärre så med spelteori att de som säger nej men agerar som ett ja förstör för de som säger nej och menar nej. De som tar varje nej som nej kommer aldrig att komma till skott. Därför kommer varje nej istället värderas utifrån andra signaler som kan visa på om det är nej eller ja på riktigt. Det är denna logik som oftast inte tas upp offentligt.

Det som blir frustrerande i det sammanhanget (men kanske kan ge TS lite ro) är att människor överlag inte är helt skickliga på att läsa nämnda signaler. Min misstanke är att deras egna känslor och önskningar bakas in i tolkningen vilket kan ställa till det emellanåt.

Jag kramas nästan bara när annan tar initiativ. Kompisar individuellt kramar jag jämnt. Barnen är svårast, så dem undviker jag oftast krama.

Barnen vill nog krama sin mamma.

plåtmonster skrev:Barnen vill nog krama sin mamma.

Sin mamma ja, men kanske inte andra mer avlägsna släktingar och föräldrarnas vänner.

Några tidigare trådar:
vad-ar-ok-pa-jobbet-far-man-krama-t7642.html
kramar-och-annan-narkontakt-t9321.html
beroring-narhet-t30351.html

Jag har väl också lite svårt för kramar men det är väl som med mycket annat socialt att man har svårt att tolka när det går bra eller inte samt att jag har lite svårt för beröring så det är väldigt få som jag "uppskattar" att ha kroppskontakt med.

Men jag tror ju att det inte är något som bara aspergare har problem med "kramkulturen"..

SvD skrev:Det kramas för mycket i Sverige, tycker många av de läsare som mejlat apropå Idagsidans serie om hälsningar. ”Påtvingad intimitet”, ”väldigt obekvämt”, ”smörigt” och ”hycklad närhet” är några omdömen.

Puzzle skrev:Men jag tror ju att det inte är något som bara aspergare har problem med "kramkulturen"..

SvD skrev:Det kramas för mycket i Sverige, tycker många av de läsare som mejlat apropå Idagsidans serie om hälsningar. ”Påtvingad intimitet”, ”väldigt obekvämt”, ”smörigt” och ”hycklad närhet” är några omdömen.

Varför skulle kramkulturen vara ett problem? Att kramas är väl bra!

Moderator Puzzle: Fixade till ett trasigt citat.

Endast närmsta vänner/familj vid träff och hejdå. Man märker ju på kroppsspråk om kram är aktuellt. Leende, ögonkontakt och öppen kroppshållning.

jesusiscool skrev:Varför skulle kramkulturen vara ett problem? Att kramas är väl bra!

Det är väl bra om man gillar det men är man som jag och ogillar att bli kramad så blir jag nog hellre obekväm och stel än att det gör något gott.

Jag hatar och avskyr kram, förutom av föräldrar, syskon, släkt och den som man är tillsammans med, allt annat känns onödigt, undantag, om det är någon jag inte träffat på år.