AspergerForum

Innan jag insåg hur jävla tragiskt livet egentligen är

Visst det har sina goda stunder men det är fan inte värt det

Döden kommer en dag och befriar oss alla

Hettan skrev:Döden kommer en dag och befriar oss alla

Ja, det är ju inte utan att man kan bli nyfiken iaf...

antonius skrev:

Hettan skrev:Döden kommer en dag och befriar oss alla

Ja, det är ju inte utan att man kan bli nyfiken iaf...

Nyfiken? Jag är inte särskilt nyfiken på döden.. Jag tror det blir svart helt enkelt. Vad som än händer så kan det inte vara värre än att ha ett minne som kan lära sig hur tragisk tillvaron är egentligen.

Hettan skrev:Nyfiken? Jag är inte särskilt nyfiken på döden.. Jag tror det blir svart helt enkelt. Vad som än händer så kan det inte vara värre än att ha ett minne som kan lära sig hur tragisk tillvaron är egentligen.

Vissa människor verkar reinkarneras, frågan är om man har aspegers nästa gång också eller hur det fungerar

Huggorm skrev:

Hettan skrev:Nyfiken? Jag är inte särskilt nyfiken på döden.. Jag tror det blir svart helt enkelt. Vad som än händer så kan det inte vara värre än att ha ett minne som kan lära sig hur tragisk tillvaron är egentligen.

Vissa människor verkar reinkarneras, frågan är om man har aspegers nästa gång också eller hur det fungerar

Jehovasvittnena har en mysig teori när vi 'tagit ner skylten', där vi skuttar omkring på soliga ängar med lamm och lejon i samförstånd och som jag förmodar parar sig hela dagarna, så vi kanske har den bästa tiden framför oss, men jag kan fattat fel...

antonius skrev:Jehovasvittnena har en mysig teori när vi 'tagit ner skylten', där vi skuttar omkring på soliga ängar med lamm och lejon i samförstånd och som jag förmodar parar sig hela dagarna, så vi kanske har den bästa tiden framför oss, men jag kan fattat fel...

De abrahamitiska religionerna är bara dumheter.

Finns det någon religion som är diskvalicerad från kategorin "dumheter"?

tahlia skrev:Finns det någon religion som är diskvalicerad från kategorin "dumheter"?

Hinduism och buddhism verkar åtminstone ha vissa ljusa sidor.

Egentligen skulle jag säga 17-20 år. Jobbade, festade och bodde hemma, det fanns inga andra bekymmer.

Men egentligen började mitt liv 2014.

Träffade en tjej som verkligen var en dröm och mer därtill. Det krasade mot slutet av året.
Jag har aldrig mått så totalt skit i hela mitt liv. Mår fortfarande bedrövligt..

Det som gör att det fortfarande är min bästa tid i livet. Är att jag insett var mina begränsningar går.

Man ska fan köra in i en vägg så jävla hårt innan man inser att utan broms så går det inte att hålla så hög hastighet i livet.

Hoppas bara att jag överlever denna krasch.
Man är sin egen värsta fiende

Skulle du låtit bli att älska överhuvudtaget istället?

plåtmonster skrev:Skulle du låtit bli att älska överhuvudtaget istället?

Nej verkligen inte. Var ju bästa som hänt mig

Fram tills ca 9års-åldern

Aldrig

tahlia skrev:Den tid jag, som barn, tillbringade för mig själv antingen i skogen byggandes kojor eller på golvet i färd med att skruva isär gamla radioapparater var härliga tider.

Fick en underbar association till tider där man gjorde saker som man mådde bra av och det var självklart. Nu förväntar sig omgivningen att man ska må dåligt, jobba som fan eller inte göra något alls...

Hettan skrev:Innan jag insåg hur jävla tragiskt livet egentligen är

...eller efter att du inser att du hade fel...? Jag säger inte att du har fel, pekar bara på möjligheten. Humor t ex brukar demonerna ha svårt att klara.

Hettan skrev:Döden kommer en dag och befriar oss alla

...som någon hade skrivit på en förfalskad valaffisch - Per Unckel var mycket upprörd - för Linje 1 (Energi för Sverige blev Avfall för Sverige) i folkomröstningen om kärnkraften:

VI SKOLA ALLA ÄNDÅ DÖ

Jag väntar på att den tiden ska komma! Men annars när jag var liten, fram till 10-årsåldern.

gadas skrev:

Hettan skrev:Innan jag insåg hur jävla tragiskt livet egentligen är

...eller efter att du inser att du hade fel...? Jag säger inte att du har fel, pekar bara på möjligheten. Humor t ex brukar demonerna ha svårt att klara.

Hettan skrev:Döden kommer en dag och befriar oss alla

...som någon hade skrivit på en förfalskad valaffisch - Per Unckel var mycket upprörd - för Linje 1 (Energi för Sverige blev Avfall för Sverige) i folkomröstningen om kärnkraften:

VI SKOLA ALLA ÄNDÅ DÖ

Skratta du när dina närmaste dör du.

Det är inte så enkelt. Men jag förstår hur du menar. Livet är inte så allvarligt som man gärna vill få det att bli. Men så länge man lever kommer lidande att finnas. Döden är total sinnesro. Såvidare du inte köper religiös bullshit som att du kommer till helvetet respektive himmelen. Det kräver dessutom enorma mängder energi och dedikation för att verkligen bli så frigjord man kan bli, men även då är du döden bunden i fysisk form.

Barndomen. 0-12 (speciellt 0-6 innan vi flyttade från Norra Fäladen i Lund och skolan började,) innan pubertetseländet började någon gång i tolvårsåldern.

Sedan vändes allt upp och ner.

De två senaste åren, 35 och framåt har också varit ganska OK, bättre än på väldigt, väldigt länge.

Sämsta tiden : Sista åren i högstadiet 14-15 år gammal.

Och från mellan 32-34.

5-12 år var den period då jag var som lyckligast, och 17-24 var värst då jag var väldigt deprimerad då. Dagsläget känns bra på många sätt och vis men jag har ett enormt sug efter partnerskap - vilket givetvis är ett problem om man har den här skitdiagnosen. Det känns som att det är det sista stora tomrummet i livet.

Svårt att säga, har inte levt klart än

Sämsta tiden för mig var helt klart hela skoltiden. Har inga bra minnen överhuvudtaget från skoltiden, bara elände man helst av allt vill förtränga.
Bästa tiden skulle jag nog vilja säga var när jag hoppade av skolan. Jag var runt 18 och några år därefter var det rätt så okej.

Det brukar vara runt 10-årsåldern som skillnaderna med jämnåriga blir allt mer tydlig.

18-19 årsåldern. Gymnasiet var över och jag trodde att jag skulle få det bättre i verkliga livet än i skolvärlden. Jag var förväntansfull. Vad fel jag hade om verkliga livet.