Jag ska först säga att jag inte har någon diagnos ännu, men den lär väl komma inom en inte så avlägsen framtid. Jag känner igen mig i det mesta jag läser och även i det jag diskuterar IRL med medlemmar här ifrån forumet.
Jag jobbar och är relativt social (det kan dock variera en del), men jag jobbar bara 75% (självvalt) och kommer nog aldrig jobba 100% igen. Om det inte är något eget.
Catrin skrev:jag är äkta och ärlig. Jag ljuger i princip aldrig och har alltid vart trogen mina partners.
Samma här på alla punkterna. Ärligheten leder till en del problem mest i arbetslivet. Jag har inte heller alltid varit så bra på att ..eh.. vara diplomatisk med kritik, men jag jobbar på problemet.
Catrin skrev: Tycker det är skönt att jag vet vem jag har och att jag står för mina åsikter.
Ja. Det blir bättre med åren också. Det är ju helt enkelt bra att kunna stå för sina åsikter.
Catrin skrev:Att bli uppslukad av mina intressen och då bara njuta är också väldigt positivt.
Javisst. Jag blir väldigt uppslukad och det är väldigt givande för det mesta. Jag blir så uppslukad att det lär vara i princip omöjligt för mig att ha någon relation öht. och det är inget jag (tyvärr?) hetsar upp mig över. Jag tycker det är skönt att slippa det bekymret (som det alltid blir förr eller senare, rent statistiskt) och fokusera på annat. Jag håller på med många kreativa hobbyprojekt, kan man väl säga.
Catrin skrev: med "vanliga" tjejer eftersom dessa oftast pratar om onödiga saker och kräver mer än vad killar gör.
Sk. "normala" och "vanliga" människor kan jag inte riktigt umgås med alls. Jag har inget att prata om direkt. Vad pratar man om? Bilen (har ingen, kommer nog aldrig ha)? Semestern? Vädret? Det enda som alltid funkar (i Stockholm) är bostadsmarknaden, men det avverkar man ju oftast på 45 minuter (men jag skulle väl kunna sitta och prata om det i dagar, i och för sig).
Catrin skrev: Jag har svårt att förstå människor och kan misstolka om man inte pratar tydligt.
Jag tror mig vara ganska bra på att tolka människor. Däremot är andra dåliga på att tolka mig. Med all rätt också. T.ex. hoppar jag över mycket information när jag förklarar saker. Framför allt sånt som jag tycker att "alla känner till", så att säga. Kanske en del sånt i det här inlägget? Vem vet? Inte jag i alla fall.
Catrin skrev:Jag hatar att prata i mobilen och svarar inte om dolt nummer ringer eller om någon jag inte vet vem det är ringer på min dörr.
Jag gillar att prata i telefon med vissa. Vissa funkar det inget vidare med. It takes two to tango... osv.
Catrin skrev:Speciellt om jag inte får chansen att mot argumentera det
Det där är ju ingen lek. Jag är ganska bra på att ta saklig kritik, men jag tycker det är ohyggligt jobbigt att få orättvis och kanske felaktig kritik mot mig (det händer ganska ofta) som jag inte får chansen att försvara mig mot.
Jag är väldigt lugn och sansad av mig, men det blir ju ofta(st) "Jag orkar inte prata om det". Det är ju enklast så eftersom jag ibland, eller kanske ofta tom., kan komma med ganska bra argument till varför dom har fel och det är orättvist.