Hur fungerar det för er att leva med Asperger?
Postat: 2015-01-05 4:54:59
Jag har Asperger och ADHD.
Det som jag känner är positivt med diagnosen Asperger är att jag är äkta och ärlig. Jag ljuger i princip aldrig och har alltid vart trogen mina partners. Tycker det är skönt att jag vet vem jag har och att jag står för mina åsikter. Har märkt att framförallt NT människor inte vet vilka de är och att de ofta agerar utefter hur andra vill att de ska vara. Jag är motsats detta. Jag känner ofta Wow känslor över småsaker på en nivå som NT människor generellt inte gör. Att bli uppslukad av mina intressen och då bara njuta är också väldigt positivt. När jag får göra det jag vill, när jag känner mig trygg och lugn så mår jag väldigt bra. Det som kan få mig negativ är alltid människor eller mitt PMS.
Jag känner starka känslor för den jag tycker om, mina intressen, min familj och mina djur.
Det som är negativt med diagnosen är att jag påverkas extremt mycket av andras energier. Jag har inget "filter" och kan därför lätt bli uttröttad och stressad över saker som händer runt om mig. Jag har svårt för kritik och klagomål. Föredrar människor som är accepterande och lättsamma. Jag har svårt med vän relationer speciellt med "vanliga" tjejer eftersom dessa oftast pratar om onödiga saker och kräver mer än vad killar gör.
Jag har svårt att förstå människor och kan misstolka om man inte pratar tydligt. Jag har svårt att förstå att tex min kille tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom om han visar det på ett annat sätt än vad jag själv gör. Lär mig dock mer och mer om hur människor fungerar. Jag har svårt för förändringar. Jag hatar att prata i mobilen och svarar inte om dolt nummer ringer eller om någon jag inte vet vem det är ringer på min dörr. Blir mycket uppstressad av oväntade besök. Om en person säger något riktigt puckat som inte är logiskt och som berör mig i hjärtat har jag svårt för att svälja det. Speciellt om jag inte får chansen att mot argumentera det. Om jag inte får det är det lätt att den dåliga energin som bildats stannar kvar i min kropp och kan då älta detta, tyvärr.
Jag har lättare för kärleks relationer än kompis relationer. Det som jag tycker är svårt är att anpassa sig och att jag tex "måste" acceptera någon jag inte gillar i min killes familj eller så.
Min kille har dock Asperger så vi tänker otroligt lika. Det enda som kan vara negativt är att vi är känsliga på mornarna båda 2 så om vi är stressade kan lätt missförstånd uppstå. Har också svår PMS så under dessa dagar mår jag riktigt dåligt och har svår ångest. Då finns inte alltid min kille där för mig så mycket som jag behöver. (Eftersom vi inte heller bor tillsammans) och han har svårt att veta vad han ska göra vilket jag förstår. Han bryr sig dock men fastnar extremt mycket i sina intressen, mer än mig tom. Vilket jag aldrig upplevt med någon annan. Tycker synd om han, att han får stå ut med mina besvär. Det är bara jobbigt att han inte alltid visar att han finns där när jag verkligen behöver det under dessa dagar. Vårat förhållande fungerar dock underbart när jag inte får denna ångest så jag ska försöka att bli av med den.
Det som jag känner är positivt med diagnosen Asperger är att jag är äkta och ärlig. Jag ljuger i princip aldrig och har alltid vart trogen mina partners. Tycker det är skönt att jag vet vem jag har och att jag står för mina åsikter. Har märkt att framförallt NT människor inte vet vilka de är och att de ofta agerar utefter hur andra vill att de ska vara. Jag är motsats detta. Jag känner ofta Wow känslor över småsaker på en nivå som NT människor generellt inte gör. Att bli uppslukad av mina intressen och då bara njuta är också väldigt positivt. När jag får göra det jag vill, när jag känner mig trygg och lugn så mår jag väldigt bra. Det som kan få mig negativ är alltid människor eller mitt PMS.
Jag känner starka känslor för den jag tycker om, mina intressen, min familj och mina djur.
Det som är negativt med diagnosen är att jag påverkas extremt mycket av andras energier. Jag har inget "filter" och kan därför lätt bli uttröttad och stressad över saker som händer runt om mig. Jag har svårt för kritik och klagomål. Föredrar människor som är accepterande och lättsamma. Jag har svårt med vän relationer speciellt med "vanliga" tjejer eftersom dessa oftast pratar om onödiga saker och kräver mer än vad killar gör.
Jag har svårt att förstå människor och kan misstolka om man inte pratar tydligt. Jag har svårt att förstå att tex min kille tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom om han visar det på ett annat sätt än vad jag själv gör. Lär mig dock mer och mer om hur människor fungerar. Jag har svårt för förändringar. Jag hatar att prata i mobilen och svarar inte om dolt nummer ringer eller om någon jag inte vet vem det är ringer på min dörr. Blir mycket uppstressad av oväntade besök. Om en person säger något riktigt puckat som inte är logiskt och som berör mig i hjärtat har jag svårt för att svälja det. Speciellt om jag inte får chansen att mot argumentera det. Om jag inte får det är det lätt att den dåliga energin som bildats stannar kvar i min kropp och kan då älta detta, tyvärr.
Jag har lättare för kärleks relationer än kompis relationer. Det som jag tycker är svårt är att anpassa sig och att jag tex "måste" acceptera någon jag inte gillar i min killes familj eller så.
Min kille har dock Asperger så vi tänker otroligt lika. Det enda som kan vara negativt är att vi är känsliga på mornarna båda 2 så om vi är stressade kan lätt missförstånd uppstå. Har också svår PMS så under dessa dagar mår jag riktigt dåligt och har svår ångest. Då finns inte alltid min kille där för mig så mycket som jag behöver. (Eftersom vi inte heller bor tillsammans) och han har svårt att veta vad han ska göra vilket jag förstår. Han bryr sig dock men fastnar extremt mycket i sina intressen, mer än mig tom. Vilket jag aldrig upplevt med någon annan. Tycker synd om han, att han får stå ut med mina besvär. Det är bara jobbigt att han inte alltid visar att han finns där när jag verkligen behöver det under dessa dagar. Vårat förhållande fungerar dock underbart när jag inte får denna ångest så jag ska försöka att bli av med den.