AspergerForum

Om du orkar så ögna igenom den här långa artikeln med dess kommentarer.

https://minosa.wordpress.com/2008/02/10/176/

Den handlar om en kvinna som varit tillsammans med en man ett tag som har asperger. Hon förstod inte varför han inte "fungerade som alla andra" tills han fick diagnosen. Det här är hennes kamp. Stackars människa.
Det finns en och annan aspergare i kommentatorsfältet som ryter till. Tack för det.

Jag känner igen mig i lite men definitivt inte i allt som skrivs om Asperger i denna länk. Ofta när det skrivs om Asperger från en NT:s perspektiv så vinklas artikeln och får Nt:s att framställas som offer och att de har fått erfara så mycket skit.
På ett sätt känner jag mig lite träffad men jag strävar ständigt efter att utvecklas som människa och se saker ur andras perspektiv. Samtidigt känner jag att aspergare ständigt klumpas ihop i artiklar som denna och därför blir det en väldigt ensidig bild av syndromet som den stora allmänheten får ta del av! Jag blir orolig.
Just nu är jag alltför trött för att orka skriva ner mitt huvudsyfte i sin helhet med att starta den här tråden. Men jag förmodar att många av er förstår vad jag menar ändå. Skriver mer senare när jag har piggnat till.

Förstår nog vad du menar.

Ska fördjupa mig mer i detta när jag är lite piggare.

KrigarSjäl skrev:Förstår nog vad du menar.

Ska fördjupa mig mer i detta när jag är lite piggare.

Bra där!

Jag kände igen mig ganska mycket i "Nils". Visserligen har jag inga problem med att handla eller städa vilken dag som helst men annars stämde det mesta. Det är därför jag inte har någon partner, jag har insett att det inte fungerar och skulle kräva för mycket uppoffringar från båda sidor.

Jag skulle t.om våga påstå att beskrivningen i länken gränsar till nidbild. Aspergaren blir ett enda olösligt problem och att distansera sig från denne torde vara den bästa lösningen för alla "normala utan bokstavskombination". Långt ifrån alla aspisar är utomjordingar med dålig självinsikt. Nidbilden finns även i filmatiserat format: "I rymden finns inga känslor".

Alltså vad vill hon ha ut av att gråta ut om vad tråkig och initiativlös relation i en intervjuartikel?
Blir fruktansvärt upprörd av att läsa detta. Vill hon få medkänsla över vad synd det är om henne som helt plötsligt och ofrivilligt blev fast i ett förhållande med ett freak?
Usch för denna generalisering och smutskastning.

Ett stort problem är att många neurotyper inte vill vara explicit med vilka social spelregler som gäller. Eller ännu värre är omedveten om vilka regler de faktiskt följer och blir jätteirriterade på alla som inte kan dessa per automagi. Skall den intellektuella kapaciteten komma till sin rätt så måste man också förstå vad det är som gäller. Annars blir det som att bli teoretisk fysiker utan att få lov att läsa något.

Sedan kan många relationer faktiskt vara oerhört intetsägande. Där kan man ju åstadkomma en bättre lösning med annat sällskap.

Sedan kan man som person med asperger använda intellektuell kapacitet och ork till att göra något för andra så att relationer fungerar. Förutsatt att relationen faktiskt är givande, men på andra sätt.

Mm, människor kan bli väldigt irriterade och elaka om man inte är inom ett visst "mönster". Är ju natural selection på ett sätt. Fast vi har kommit så långt att det inte behövs, vår evolution är för slö för att hinna ikapp våra teknologiska advanceringar.

Blezza skrev:människor kan bli väldigt irriterade och elaka om man inte är inom ett visst "mönster"

Inte så smart för neurotyper att ge sig på personer med asperger som kanske har IQ långt utöver det vanliga osv.

Nu orkade jag inte läsa igenom alla kommentarer så noga, men jag har läst liknande historier förr och det är ofta samma visa. Kvinnan (för det är oftast kvinnor som klagar på sina aspiemän) är missnöjd för att mannen inte är som hon vill att han ska vara och känner sig fångad i ett äktenskap som inte funkar, men det går ju inte att skilja sig, nej nej. Hur skulle det se ut.

Alltså. Om man älskar en person på riktigt försöker man inte ändra på honom. Man accepterar honom som han är. Kan man inte acceptera någon med brister och allt, ja då har man ingen lycklig framtid tillsammans. Varför envisas med att hålla ihop något som man mår uppenbart dåligt av? Varför vara gift med en aspie om man inte klarar av aspigheten? Jag blir så trött.

Sjuckert skrev:Alltså. Om man älskar en person på riktigt försöker man inte ändra på honom. Man accepterar honom som han är. Kan man inte acceptera någon med brister och allt, ja då har man ingen lycklig framtid tillsammans.

Lättare segt än gjort. Man kan bli väldigt irriterad för saker som den andre gör trots att man gillar varann och trivs bra ihop för det mesta.

Moggy skrev:

Sjuckert skrev:Alltså. Om man älskar en person på riktigt försöker man inte ändra på honom. Man accepterar honom som han är. Kan man inte acceptera någon med brister och allt, ja då har man ingen lycklig framtid tillsammans.

Lättare segt än gjort. Man kan bli väldigt irriterad för saker som den andre gör trots att man gillar varann och trivs bra ihop för det mesta.

Självklart kan man bli irriterad (konstigt vore det väl annars!), men det är inte samma sak som att vilja ändra på någon. Visst, om man stör sig på att den andra t.ex. har äckliga ovanor kan man säga att det stör mig, vänligen sluta. Men om man stör sig på hur någon är som person, alltså något som inte går att ändra, är det värre.

Jag vet inte om jag förstår, blogginlägget är ju bara en oformaterad kopia av en av artiklarna i en serie om Aspergers syndrom som svenskan körde för ungefär 10 år sen. Inget nytt under solen direkt.

Artikelserien är för övrigt en stor del av att jag hittade hit till forument.

Nu har jag läst 1/3 av kommentarerna också... sen ledsnade jag totalt. Det är ju bara kärringar som gnäller om "känslor".

jag förstår inte hur man lyckas gifta sig med en aspeig och sen typ märka, oj personen är ju aspeig vad dåligt. Är det inte liksom det sociala och sånt som aspergare har svårt med? och det borde väl vara det första som man märker?

Det verkar handla en hel del om symbolhandlingar. Fejkat intresse med korrekt socialt kroppsspråk gentemot personer som varken är klyftiga eller vet något intressant. Ointresse att krångla till sanningen till ointressanta personer. Aversion mot kaotisk tillvaro.

Men man kan också ändra en del saker. Man kan gå på vissa fester och vara social med folk man finner ointressanta. Lära sig att dra vita lögner med den yttre bekantskapskretsen osv. Samtidigt som partnern kanske gör något annat istället. Lite ge och ta.

Nils kan inte hjälpa hur han beter sig. Samtidigt vägrar hon att anpassa sig till döds. Dessutom vet hon efter alla kontakter med andra anhöriga: Personer med Aspergers syndrom förändras inte.

Kunde lika gärna skrivas som:

Hon kan inte hjälpa hur han beter sig. Samtidigt vägrar han att anpassa sig till döds. Dessutom vet han efter alla kontakter med andra anhöriga: Personer med Neurotypiskt syndrom förändras inte.

På det stora hela skildras oftas asperger-neurotyp relationer som att bara den ena partnern får anpassa sig till döds.

Sjuckert skrev:Nu orkade jag inte läsa igenom alla kommentarer så noga, men jag har läst liknande historier förr och det är ofta samma visa. Kvinnan (för det är oftast kvinnor som klagar på sina aspiemän) är missnöjd för att mannen inte är som hon vill att han ska vara och känner sig fångad i ett äktenskap som inte funkar, men det går ju inte att skilja sig, nej nej. Hur skulle det se ut.

Alltså. Om man älskar en person på riktigt försöker man inte ändra på honom. Man accepterar honom som han är. Kan man inte acceptera någon med brister och allt, ja då har man ingen lycklig framtid tillsammans. Varför envisas med att hålla ihop något som man mår uppenbart dåligt av? Varför vara gift med en aspie om man inte klarar av aspigheten? Jag blir så trött.

Japp, jag håller helt med dig. Sedan är det ju mycket möjligt att en del personer - inte alla förstås - är ganska svåra att leva med. Det som en kvinna beskrev i kommentarerna, att hennes man ALDRIG ger henne någon tröst, omtanke, och att han bara skulle sticka till Afrika i flera månader och tyckte att det inte angick henne - det funkar ju inte för dem flesta människorna.

Dock måste jag säga: Mitt ex var lite sån och han har definitivt inte Asperger. Jag trodde det en gång i tiden, men han är alldeles för duktig på det sociala när han vill. Han är bara ointresserad. Och då är man inte Aspie utan snarare har man en schizoid personlighet (eller drag av det).

Men det som stör mig här, är att det folk beskriver beteenden, som är ganska hemska, men som jag inte tycker är speciellt typiska för Asperger. Allt ifrån vredesutbrott, att kasta saker, att bli fysiskt våldsam, att vara kontrollerande, och även att manipulera ain partner. Varför ska de skylla alla negativa egenskaper på Asperger???

En person skrev där till en annan att hennes man snarare kunde vara psykopat och att hon kan vara lite medberoende. Precis!!! Men det ville hon inte höra!

Det är meningslöst att resonera AS kontra NT i fråga om relationer då relationsaspekten inte finns med i diagnoskriterier för AS. Dessutom så är AS-kollektivet ett urval av folk som misslyckats att anpassa sig till samhället. De är på intet sätt representativa för det mycket större kollektivet neurodiversa personer. Det här måste man ta utifrån en neurodivers synvinkel som inkluderar relationsaspekten annars blir det meningslöst.

plåtmonster skrev:
Sedan kan man som person med asperger använda intellektuell kapacitet och ork till att göra något för andra så att relationer fungerar. Förutsatt att relationen faktiskt är givande, men på andra sätt.

Jo, man kan göra ganska mycket där. Och om en person med Asperger vill få relationen att fungera, så kommer hen att jobba på det. De där kvinnorna som skriver kommentarer - de verkar på något sätt trivas i offerrollen. De verkar inte vara ute efter verkliga lösningar.

Andra sidan är att NTs kan tycka att "intellektuella lösningar" inte duger. Har någon sett Star Trek Avsnittet (Next Generation) där Data ska vara den perfekta partnern? Han är ju också - delvis - som en Aspie (precis som Spock i originalserien). Och han ÄR ju den perfekta partnern då, han gör allt rätt. Men just det stör kvinnan. Det är för perfekt.

Det är mycket spekulation om att aspies föredrar intellektuella lösningar, liksom att man ska lära sig dejting. Dessvärre inget som är användbart (eller ens typiskt). Om man hanterar relationer på samma sätt som socialt samspel så hamnar man helt fel. Syftet med en relation är något helt annat än att kunna småprata med folk man inte känner.

Det vet ju "alla", att vi är känslolösa styckmördare!.>/ djup ironi</

Noe som forundrer meg, det står at de har vært gift i 28 år. Så de har vært gift i 28 år og har fortsatt problemer? Jeg tror de enten bør skille seg fortest mulig eller slutte å syte og være glad for det de har.

Dette er jo problemer de bør snakke om i løpet av de første 30 dagene av forholdet. Men 28 år senere så klager hun fortsatt! Det høres ut som et 28 år langt mareritt.

rdos skrev:Det är mycket spekulation om att aspies föredrar intellektuella lösningar, liksom att man ska lära sig dejting. Dessvärre inget som är användbart (eller ens typiskt). Om man hanterar relationer på samma sätt som socialt samspel så hamnar man helt fel. Syftet med en relation är något helt annat än att kunna småprata med folk man inte känner.

Precis. Det försökte jag just säga i ett annat tråd, att det är enklare när det gäller relationer. Om du prata med EN person och lär känna den personen och kanske ha en relation så småningom, så är det inte så mycket idé att låtsas nåt annat. Det är bättre att vara sig själv och se om man är kompatibla. Däremot kan man bli missförstått för att folk med Asperger har ett helt annat kroppsspråk och sätt att visa känslor. Där kan man behöva förklara lite. Om man nu lyckas förstå var missförståndet ligger.

Toblerone skrev:om en person med Asperger vill få relationen att fungera, så kommer hen att jobba på det.

Där får man dock se upp så att det inte blir ett kroniskt energidränage. För ytligt och därmed sällan exponerade kan det fungera. Men i en relation får man nog ge och ta om det inte skall leda till utmattning eller stukad själ.