Hej alla gamla bekanta! Och alla för mig nya bekantskaper. Den bloggen vill jag nog inte läsa men den har fått två för mig intressanta saker att dras fram.
Låt mig först citera boken "Schism" (du vet, Moggy): "
Intelligens
är jävligt överskattat."
Jag älskar det uttalandet. Och håller verkligen fullkomligt med. Men för den skull kan ju folk med extra intelligens - och i kombo med extra aspighet av olika slag - ha problem med mindre intelligent och mindre aspig omgivning.
Moggy skrev:Innebär det arbete en högpresterande person gör att andra måste ändra något i sitt sätt att arbeta, blir reaktionen ofta sur: "Så har vi aldrig gjort förut." Ofta ändrar man tillbaka till det gamla sättet att göra saker, hur dåligt det gamla sättet än var.
Den här attityden är det värsta jag vet. När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst. Dom som gör så vill ändra för alla utan att alla är med på det och ser fördelarna med det. Resultatet blir missnöje, stress och att nya problem introduceras. Ofta är det så att de gamla metoderna inte är perfekta men det funkar för att alla kan dem och problemen har lappats ihop. Så, nä, här håller jag inte med honom.
Nej folk som söker köra över andra väcker inga sympatier. Utom de sällsynta gånger när hela högen traskar på mot stupet som de alltid gjort och någon ensam stackars jeppare förtvivlat försöker få dem att vända, med alla medel. Ytterst sällsynt, som sagt.
Betydligt vanligare är det dock tyvärr att den som bara har nya idéer och är oförmögen att lika snabbt som andra lära sig de gamla vanliga, hyfsat välfungerande - den är det aldrig någon som lyssnar på. Den får aldrig någon respekt - och inget jobb, eller bara lågstatusjobb (jag vet).
Och status ja, det är den andra grejen jag finner särskilt intressant här. Jag skrev "lågstatusjobb" men hur vansinnigt är det inte att (nästan) alla jobb som man klarar med låg intelligens har låg status?
Och visst beter sig folk lustigt kring högstatusegenskaper. Ingen har nånsin ilsket sagt "Jaha, bara för att du är så jäkla LÅNG - högfärdiga skit, du är väl inte längre än nån annan" när nån sagt att "jag tar den, jag når till översta hyllan"
eller "...bara för att du är så jäkla VÄLBYGGD OCH STARK - jäkla..." när nån erbjudit sig att lyfta något tungt, "jag orkar det".
Men om nån erbjuder sig att tänka ut en lösning däremot, "jag tänker tillräckligt bra"...
Det får man verkligen inte säga.
Men populär på arbetsmarkanden blir man däremot, och belönas med bra betalt, ifall man medelst examen bevisat sig ha IQ nog för att just kunna att just kunna ta någon sån examen.
Och de jobben man då får har hög status och pengarna man tjänar likaså. Värre är det för snabbköpskassörskan med IQ 100 (eller lägre).
Och skönhet ska vi inte prata om. Inte i den här tråden i.a.f.. Vi skulle inte se trådens intelligens för all skönhet.
Visst är vi roliga vi mänskor. Jag önskar ibland att jag vore lika god komiker som jag är smart.
Och aspighet, som i min kropp känns som en begåvning - även om den förvisso ger kompatibilitetsproblem och har ett par baksidor till - har inte bara låg status utan rentav negativ sådan. Roligt.