Intressant ämne. Känner igen mig i att folk inte vill prata om mer avancerade ämnen och lyssna på resonemang i flera steg. Många gör de lätt för sig och vill inte höra några detaljerade resonemang som bygger på en analys av problemet. När man ska bestämma sig över flera olika möjliga alternativ så blir det alternativ valt som någon populär person förespråkar.
Nu tycker jag att författaren blandar ihop att vara intelligent, smart, högpresterande och att vara duktig på det man gör. I ena meningen proatar han om hög IQ sen i nästa börjar han prata om högpresterande. Det verkar vara samma sak i hans värld och givetvis är han både och och gillar att göra en grej av det.
Har du sett filmen Dum och Dummare? Föreställ dig att du lever i en värld där 19 av 20 personer du möter är som huvudpersonerna i den filmen.
Det är inte kul att leva i en sådan värld! För många människor är hög intelligens en förbannelse, en plåga som gör att man aldrig kan passa in, inte skrattar åt samma saker som andra, inte är överens med andra, inte kan sitta och småsnacka med andra på partyn… Man blir obekväm därför att man gör sig besväret att förstå varför, när de flesta bara accepterar vad som är.
Går man omkring och tycker att alla andra är som i Dum och Dummare så har man enligt min mening en uppförstorad självbild om man ser på andra som så dumma.
En normal hjärna är designad för att spara energi. När de främre pannloberna aktiveras, aktiveras också hjärnans smärtcentrum. Det är därför många människor tycker det är obehagligt att lösa matteproblem. Det är också därför många människor tycker att det är obehagligt att tala med intelligenta personer. Det är svårt att följa logiken, att utvärdera fakta och se samband.
När han är så smart så borde han ha insett att ett sånt här påstående borde backas upp med fakta och källor om det nu så som han säger.
Innebär det arbete en högpresterande person gör att andra måste ändra något i sitt sätt att arbeta, blir reaktionen ofta sur: "Så har vi aldrig gjort förut." Ofta ändrar man tillbaka till det gamla sättet att göra saker, hur dåligt det gamla sättet än var.
Den här attityden är det värsta jag vet. När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst. Dom som gör så vill ändra för alla utan att alla är med på det och ser fördelarna med det. Resultatet blir missnöje, stress och att nya problem introduceras. Ofta är det så att de gamla metoderna inte är perfekta men det funkar för att alla kan dem och problemen har lappats ihop. Så, nä, här håller jag inte med honom.
Så jag vet inte om jag blev så impad av den här texten. Ser mest nån som har väldigt höga tankar om sig själv och sin förmåga och beklagar sig över hur dumma alla andra är. En person som troligtvis ständigt hamnar i konflikter för att han inte kan och vill ta hänsyn till andras sätt att arbeta. Kanske var därför han inte fick det där jobbet för att rekryteraren märkte att han skulle dryga sig på en arbetsplatsen.
Att skriva långa texter där man mal om ungefär samma sak är nåt som såna ofta gör. Som om att han tar för givet att alla gärna läser mycket av hans smarta ord.
Postat: 2014-11-10 13:35:07
Borde ha valt nån annan film att jämföra med.
Men nu har de vant sig. Och att jag spelar så bra efter noter (piano) anses tydligen mycket konstigt, särskilt p.g.a. min resterande utstrålning. Sedan är jag sämre på att spela snabbt efter ackordsanalys, och då tror de inte på det eftersom det är svårare att spela så komplicerat rakt av efter noter. Jasså? Inte för mig som fastnar i alla möjliga sätt att ta ett ackord och vad ska man nu hitta på med ackordet 
f****** douchebag. Hver gang jeg møter noen som påstår at de er smarte, så ender det opp med at de irriterer vettet av meg. "jag är så smart, bla bla bla". Dra åt helvete med ditt skitsnakk. Når noen klarer å si at de 