Svårt att förstå mellanting?

[Neutrino]

Hej,

Jag har insett att jag har ganska svårt för att förstå mellanting. För mig är saker oftast bra eller dåliga, rätt eller fel, svart eller vitt, sant eller falskt, på eller av osv. Det kan ställa till problem ibland.

Nu under min utredning så skapas många olika frågor och funderingar (vilket antagligen är ganska naturligt) och en av dem är "hur kan jag har Asperger om jag fungerar ganska väl i vissa sociala situationer?" Nu låter det kanske som att jag tror att alla med någon form av autism är totalt socialt inkompetenta men så är inte fallet. Jag vet att det varierar. Det är det jag har så svårt att förstå. I mitt huvud är man antingen bra på att socialisera eller så är man inte bra på det. Så är det tydligen inte. Jag är (förhoppningsvis) inte särskilt korkad så jag förstår det på ett sätt när folk pekar ut det för mig, men jag har ändå svårt för att riktigt greppa det. Jag har själv observerat att det stämmer att folk fungerar olika men min hjärna har ändå svårt för att förstå det.

Någon mer som fungerar så här?

neutrino

[Hettan]

Är det inte så för alla? I alla fall med känslor? Det finns inget mellanting på acceptans. Det är antingen acceptera eller förneka.

[Toblerone]

Kanske inte för alla, inte i samma utsträckning i alla fall. Min första tanke var ju att det är folk med personlighetsstörningar, t.ex. Borderline, som det här är typiskt för. Att man ser saker svart eller vitt, ond eller god. Samtidigt kan det också stämma på Asperger, eftersom man ju är sämre på det sociala. Då kanske man kan en hel del sociala regler, men man är lite klumpig, kan inte avgöra att det man tänkte sig skulle passa där ändå inte passar riktigt, att man kanske måste modifiera det lite eller lägga sig på en mellannivå. Så där kan jag hålla med om folk med Aspgerger kan vara svart eller vit, för att de inte ser fler "mellansteg/-varianter".

[kiddie]

Jag har ett rätt svartvitt tänkande. Antagligen det som gör att man först misstänkte borderline. Men jag har alltid tänkt så. Dessutom har jag jobbat väldigt hårt på ett nyanserat tänkande. Anledningen till mitt svartvita tänkande är i grunden detaljseende. Jag ser så himla mycket detaljer, hos företeelser och personer. Jag tror att ser man mer helheten så är det lättare att bortse från de detaljer som kommer och stör och "smutsar ner". Man kräver inte samma perfektion för att det ska vara bra.

Jag har försökt tona ner mina krav på andra eftersom jag inte är så himla duktig själv alla gånger. Men det är svårt eftersom jag har svårt att få ihop folk som personer. Blir jag sårad eller triggad så tappar jag dessutom helhetstänkandet ännu mer och hamnar i ett slags nu. Då kan folk bli väldigt förvånade över att jag tror de menar illa eller att jag missuppfattat och tror de sagt en hemsk sak de inte sa. De tänker att är något tvetydigt så tänker man bakåt och tolkar uttalandet utifrån hur den personen brukar vara och är det en juste person kan man dra slutsatsen att man missuppfattat. Men eftersom jag då kämpar med att se den där helheten så kan jag mycket väl tro att det jag ser här och nu är det som finns.

Det jag kan göra är att handla som om jag tror de menar gott och se vad som händer. Brukar bli bra då. Eller att jag får tänka att det måste vara OK att de tycker annorlunda. Fast det är svårt...

Men som sagt det är de jädra detaljerna som ställer till det för mig. Att jag har lättare att få över saker till det negativa än det positiva tror jag är ren och skär aspielogik. Vi har inte samma skygglappar mot världen.

[earlydayminer]

Jag brukade fungera så, men det är en av sakerna jag arbetat mest på. Det är riktigt bekymmersamt och det kan bli sådana jävla missförstånd p g a det. Alla tror man är en komplett idiot med arrogansen i högsta hugg som alltid bara måste ha rätt.

I hopp om förbättring använder jag mig av språket som ett försök att vara nyanserad, men även det har ibland varit döfött. Man får inte lägga all skuld på sig själv, det är det som är det viktiga. Det är också andra som är precis likadana utan att för den delen ha några psykiska besvär, men normen bland "det offentliga" är att framstå som relativt fördomsfri - vare sig man är det eller inte. Nu låter jag givetvis väldigt cynisk, men efter många samtal och utvärderingar av individer har jag noterat ett pågående mönster när porten till det allmäna samhället är stängt.

---

Man kan ha autismspektrumtillstånd och "fungera väl" i sociala situationer, men kvinnor har ett evolutionärt försprång tack vare en tidigare utveckling i prefrontal cortex.

[Bjäbbmonstret]

Du kanske fungerar bra i vissa sociala situationer för att du antingen har lärt dig hur du kan hantera just dessa situationer, eller för att det finns människor där som du känner dig trygg med och är beredda att acceptera att du kanske inte agerar enligt normen?

Sen är den annan sak.

När jag gick i terapi sa terapeuten om att det handlar om olika steg. Det handlar dels om att förstå och läsa andra människor, dels förstå vad man borde göra i en konkret situation och sedan också vara förmögen att göra det då helst med rätt timing. Man kanske klarar nåt eller ett par av stegen men inte alla tre.

[Neutrino]

Är det inte så för alla? I alla fall med känslor? Det finns inget mellanting på acceptans. Det är antingen acceptera eller förneka.

Nej, det är inte riktigt så för alla.

Kanske inte för alla, inte i samma utsträckning i alla fall. Min första tanke var ju att det är folk med personlighetsstörningar, t.ex. Borderline, som det här är typiskt för. Att man ser saker svart eller vitt, ond eller god.

Jag har ett rätt svartvitt tänkande. Antagligen det som gör att man först misstänkte borderline. Men jag har alltid tänkt så. Dessutom har jag jobbat väldigt hårt på ett nyanserat tänkande. Anledningen till mitt svartvita tänkande är i grunden detaljseende. Jag ser så himla mycket detaljer, hos företeelser och personer. Jag tror att ser man mer helheten så är det lättare att bortse från de detaljer som kommer och stör och "smutsar ner". Man kräver inte samma perfektion för att det ska vara bra.

Ja, jag har hört att "svartvitt tänkande" kan vara ett tecken på borderline. Jag har dock inte några andra borderline-symptom/drag (vad jag vet) och ingen har någonsin nämnt det för mig så jag tror inte att det är något sådant som ligger bakom det hela. Jag vet inte vad det är som i grunden gör att jag tänker i så absoluta termer.

Det där med att se detaljer istället för helheten har jag faktiskt inte riktigt förstått om jag ska vara ärlig. Psykologen som utreder mig skickade med mig ett formulär jag skulle fylla i efter vår senaste session. Ett häfte med massor av påståenden där jag ska fylla i hur bra påståendena stämmer. Ett av påstående var just "jag koncentrerar mig oftast på helheten snarare än på de små detaljerna". Vet inte vad jag ska svara på det. Måste ha exempel. Konkreta exempel. Har du några?

Du kanske fungerar bra i vissa sociala situationer för att du antingen har lärt dig hur du kan hantera just dessa situationer, eller för att det finns människor där som du känner dig trygg med och är beredda att acceptera att du kanske inte agerar enligt normen?

Så är det definitivt. Majoriteten av de gånger jag känner att jag fungerar bra socialt är med folk som familjemedlemmar eller personer jag känt väldigt länge och är bekväm med. Det är sällan som jag känner att jag gör bra ifrån mig socialt när jag pratar med en främmande människa. Jag kan låtsas att småprata lite och det kan gå ok men i mitt huvud så måste jag tänka ut det mesta i förväg och att småprata kommer inte riktigt naturligt osv. Men det hela förvirrar mig ändå.

[kiddie]

Det där med detaljseendet fattade inte jag heller. Får man en sådan öppen fråga om man ser detaljer istf helheter så kan man ju inte svara vettigt dels för att man inte vet hur det är att se saker på ett annat sätt, dels att man saknar exempel.

Jag förstod litegranna när jag inser att jag ibland inte ser människor som helheter utan plockar ut en grej de säger som liksom får stå för dem. Jag har inga mer jättebra exempel, det är en sak jag också funderar på.

Vissa anser att i ett Myers-Briggstest är de med detaljseende S, och de med helhetsseende N. Jag är själv N men ett rätt svagt N. Jag vet inte om detta är representativt eftersom jag tror N mer sambanden. Och samband associerar jag med detaljseende.

Så vete fan helt enkelt.

Hoppas andra kan ge bra svar.

[Sjuckert]

Vad som menas med detaljseende har inte jag heller förstått riktigt, men jag har funderat över hur jag funkar med den biten. Det är tydligt att jag lätt fastnar i detaljer och hakar upp mig på småsaker, sånt som andra inte verkar tycka är viktigt. Om jag t.ex. skriver en text blir jag ofta sittande i en halv evighet och försöker få det exakt som jag vill in i minsta detalj. (Det är givetvis omöjligt.) Det är inte bara på grund av perfektionism, utan för att varje detalj räknas och känns lika viktig. Folk säger "Men spela roll, det är helheten som räknas! Det är ingen som tänker på exakta formuleringar!". Gör de verkligen inte det? Hur kan man läsa en text utan att tänka på detaljerna?

Jag har även svårt att greppa det väsentliga i en text, vad personen vill förmedla och om det finns någon huvudpoäng. Det kräver mycket möda. Det är också svårt att sammanfatta nåt i korthet, för vad är det viktigaste? Ingen aning! Då känns det som om helhetsbilden saknas.

Det finns säkert tusen exempel till som jag inte kommer på just nu...

Och ja, mellanting är svårt för mig också. Har jobbat mycket på att nyansera mitt svartvita tänkande, men det finns fortfarande där, och det stör.

[Hadraniel]

Vad som menas med detaljseende har inte jag heller förstått riktigt, men jag har funderat över hur jag funkar med den biten. Det är tydligt att jag lätt fastnar i detaljer och hakar upp mig på småsaker, sånt som andra inte verkar tycka är viktigt. Om jag t.ex. skriver en text blir jag ofta sittande i en halv evighet och försöker få det exakt som jag vill in i minsta detalj. (Det är givetvis omöjligt.) Det är inte bara på grund av perfektionism, utan för att varje detalj räknas och känns lika viktig. Folk säger "Men spela roll, det är helheten som räknas! Det är ingen som tänker på exakta formuleringar!". Gör de verkligen inte det? Hur kan man läsa en text utan att tänka på detaljerna?

Jag har även svårt att greppa det väsentliga i en text, vad personen vill förmedla och om det finns någon huvudpoäng. Det kräver mycket möda. Det är också svårt att sammanfatta nåt i korthet, för vad är det viktigaste? Ingen aning! Då känns det som om helhetsbilden saknas.

Det finns säkert tusen exempel till som jag inte kommer på just nu...

Och ja, mellanting är svårt för mig också. Har jobbat mycket på att nyansera mitt svartvita tänkande, men det finns fortfarande där, och det stör.

Som jag har fattat det är skillnaden att vanliga personer uppfattar en helhet först och börjar sedan granska detaljerna i efterhand om de vill gräva ner sig i något ordentligt. Personer med asperger tenderar väl till att ta in alla detaljer och ska de få en helhet måste de pussla ihop alla detaljer till något som känns som ett hyfsat rimligt helhetsintryck.

Är väl på grund av detta som många med aspergers har svårt med att läsa kroppspråk och dylikt. Där är det ju en himla massa smådetaljer. Där är det ju en stor fördel att bara kunna uppfatta en helhet direkt då man har så kort tid på sig att uppfatta alla skiftningar.

Det är min bild av det hela och jag kan ju självklart ha fel.

[Sjuckert]

Som jag har fattat det är skillnaden att vanliga personer uppfattar en helhet först och börjar sedan granska detaljerna i efterhand om de vill gräva ner sig i något ordentligt. Personer med asperger tenderar väl till att ta in alla detaljer och ska de få en helhet måste de pussla ihop alla detaljer till något som känns som ett hyfsat rimligt helhetsintryck.

Ja, det har jag också tänkt på. Förstår bara inte hur en sån helhetsbild ser ut, och hur man kan se en helhet utan att samtidigt se detaljerna. Detaljerna utgör ju helheten! Där kommer aspietänkandet in igen...

[kiddie]

Top down och bottom up-perception, vet inte om det finns svenska begrepp. Alla har nog båda men kanske olika mycket.

Vem bestämmer vad som är en helhet? Jag menar ett träd är ju en helhet liksom en skog och ett löv.

[Sjuckert]

Precis, vad är en helhet?

När jag ser ett träd ser jag det som en helhet, men uppfattar samtidigt detaljerna: stammens form, löven, hur grenarna breder ut sig osv. Det blir som att jag tar in onödigt mycket information på en gång, men en helhet är det ju.

Det är svårare med abstrakta saker, att t.ex. få ett helhetsintryck av någon eller att bedöma saker som en helhet. Då fastnar jag på detaljnivå.

Har svårt att pussla ihop en sammanhängande text också, det blir alltid så spretigt... ah well.

[Hadraniel]

Precis, vad är en helhet?

När jag ser ett träd ser jag det som en helhet, men uppfattar samtidigt detaljerna: stammens form, löven, hur grenarna breder ut sig osv. Det blir som att jag tar in onödigt mycket information på en gång, men en helhet är det ju.

Det är svårare med abstrakta saker, att t.ex. få ett helhetsintryck av någon eller att bedöma saker som en helhet. Då fastnar jag på detaljnivå.

Har svårt att pussla ihop en sammanhängande text också, det blir alltid så spretigt... ah well.

Tror att även om du upplever till exempel ett träd som en helhet så bygger du ju fortfarande upp den helheten av all detaljer som löv och liknande för att komma fram till att du faktiskt ser ett träd. Vanliga människor upplever ju trädet först och börjar sedan att kolla på detaljer som löv och dylikt om de är intresserade av dessa. Fördelen med att kolla på detaljerna först är ju att man många gånger får en mer korrekt bild av helheten då man vet hur den hänger samman. Däremot är ju nackdelen att det tar mycket mer energi och koncentration att göra på detta viset.

[kiddie]

Antagligen därför jag inte ville ha glasögon som ung, man såg hela världen då!