Är det någon mer som lyckats bryta sina begränsande föreställningar/mönster kring mat och gå till att äta så gott som allt i stället? Åt väldigt begränsat som barn, men när jag var runt 18 om jag minns rätt så kom jag till någon sorts insikt om hur onödigt det var att ogilla saker.
Just då åtminstone trodde jag att vad man tyckte om eller ej helt och hållet var saker man hittat på för sig själv utan någon egentlig grund (först senare jag förstod att till exempel saker som olika perception kan spela in). I vilket fall så bestämde jag mig tvärt att jag nu skulle börja tycka om allt, då det ju logiskt sett vore att föredra över att ogilla en massa saker.
Förvånande nog fungerade det och sen dess äter jag nästan allt. Det finns vissa saker jag kan ha lite svårt för konsistensen av, även om jag tycker om smaken, till exempel råa tomater. Men jag äter dem i alla fall av ren envishet. Den enda smak jag kan komma på på rak arm som jag fortfarande inte tycker om är lakrits. Sen finns det också fortfarande en del saker jag varken gillar eller ogillar, men kan äta dem utan problem oavsett.
Har fortfarande mönster för vad jag äter förvisso, då jag skiftade mot att hänga upp mig på kvaliteten på saker istället, men viss framgång var det ju i alla fall
(nu kanske allt detta är på gränsen till off topic, men skulle nog vilja påstå att det är lite udda med detta också
)
Edit: Hah, fin timing av kiddie. Stämmer ganska bra på mig med det mesta där. Brukar förvisso oftast försöka göra mer kompletta måltider, då det känns nyttigare att få in mer olika saker så. Men händer när jag är lat att jag exempelvis kan äta en rå broccoli till middag, eller om det finns något mer ork laga till nåt enskilt för sig självt.