AspergerForum

Problem med småprat och att hänga med socialt .
Extremt känslig för lukter och beröring och att klippa naglar
Förstår inte muntliga instruktioner
Ångest när det inte fungerar
Känner mig ofta dumt i huvudet när jag pratar med folk
Social fobi
Tappar snabbt ork i sociala sammanhang
Har svårt med koncentration och uppmärksamhet .

Problem med att folk på stan är irriterande.

Frimodig skrev:

Maggi skrev:

Frimodig skrev:Sen ägnar jag en hel del av min arbetstid åt att visa att jag är en helt ofarlig jocke, en nästan trevlig person. Fast rätt obegriplig. Jag har tvingats lära mig vad normala människor behöver höra, och vad man skall lyssna noga efter när det gäller vårt typ och liknande.

Frimodig

vad menar du att man ska lyssna noga efter när det gäller vår typ?

Jag menade ungefär att normala människor har en hel del problem med min typ. Jag måste försöka förstå, bejaka dem, och verka lite dum.

De blir väldigt harmoniska om man ger sken av att vara lite dum. Det är en teknik-grej.

Hoppas det går att förstå.

Frimodig

:-) ja det går att förstå.

Jag har problem med alla oförstående och obegripliga människor omkring mig. Tyvärr har jag hamnat i situationer där jag behövt förhålla mig till riktiga idioter (av vilka samtliga varit NT) som funnit omkring mig i mitt arbetsliv. Men nu har jag bytt arbetsplats och allting har i och med detta blivit mycket lättare.

Jag har ibland också problem med att motivera mig att göra något annat än det som intresserar mig och som jag ser en mening och ett värde i. Detta gäller främst på fritiden. Blir också mycket utmattad av för stora portioner av sociala kontakter utanför jobbet. Har dock lyckats finna en ok balans för tillfället.

Frimodig skrev:[...] normala människor har en hel del problem med min typ. Jag måste försöka förstå, bejaka dem, och verka lite dum.

De blir väldigt harmoniska om man ger sken av att vara lite dum. Det är en teknik-grej.

Stor igenkänning på detta!

Det enda problem jag har är att jag inte klarar att ta kontakt med, prata och umgås med folk i verkligheten som jag inte känner sen tidigare, mest på grund av bristande erfarenhet av att umgås med andra vilket gör att jag lätt blir osäker + att jag är dålig på att veta vad andra tänker om de inte säger det tydligt, och jag har inga vänner/bekanta som jag kan träffa heller så jag har ingen möjlighet att träna eller bli bättre på den saken.

Sinneskänslighet, är känslig för höga ljud och kan inte plugga ifall det inte är tyst. Är känslig för ljus så att vara ute på sommaren utan solbrillor funkar inte för mig. Det här med beröring är jag också känslig för, petar någon på mig skriker jag till och får panik ifall vissa kläder sitter för obekvämt eller har en lapp som skaver. Och som grädden på moset är jag också känslig för starka lukter. Jag kvävs eller är otroligt nära på att spy när jag utsätts för lukter jag inte gillar.

Är väldigt kräsen när det gäller mat. Tycker det mesta är äckligt, så jag lever i princip bara på kyckling och kött i olika former. Ris, pasta och potatis är mycket äckligt i mina ögon och även fisk.

Klarar inte av att redovisa. Går i skolan, och att bara redovisa för en lärare hjälper inte ett dugg utan jag drabbas fortfarande av sjuklig ångest. Sitter och hyperventilerar och gråter i timmar före en redovisning.

Har en väldigt stel kroppshållning.

Sociala signaler. Har mycket svårt med ögonkontakt och tycker att det är riktigt obehagligt. Kan även ha svårt för att förstå ironi eller sarkasm ibland.

Har otroligt svårt för att visa intresse för sådant jag inte är intresserad av. Att sitta och kolla på en film i skolan som inte faller mig i smaken är rena rama lidandet, och ifall en vän berättar något som inte intresserar mig har jag svårt att visa intresse.

Är väldigt känslomässig, men har svårigheter med att sätta mig in i andras känner.

Intressant. Jag känner liksom igen allt och inget.

- Enorma sömnsvårigheter. 73 timmar vaken som rekord.
- Dåliga exekutiva funktioner. Jag är glömsk, osorterad och dålig på att planera.
- Stresskänslighet.
- Social trötthet.
- Återkommande svåra depressioner.

Men värst är nog, som andra har nämnt, den där förbannade brusgeneratorn i skallen som står på dygnet runt.

Ångest
Stresskänslig
Har en förmåga att säga saker som är olämpliga (detta var dock ett större problem när jag var yngre)
Svårt att koncentrera mig på saker som jag inte tycker är intressanta (har kommit mer på äldre dagar)
Ljudkänslig
Doftkänslig
Blyg
Klarar inte av att hantera för mycket känslor på en gång, överempatisk
Fysisk och psykisk trötthet när jag varit bland mycket folk för länge
Nästan ingen sömndisciplin + ibland sömnsvårigheter
Dåliga matrutiner när jag är ledig
Humörsvängningar (vet dock ej om det har med min HFA att göra, blir värre vid PMS)
Har en tendens att stirra eller förlora mig bort i tankarna när jag blir hjärntrött
Extremt svårt att göra flera saker samtidigt

Jag har både AS, bipolär sjukdom och fibromyalgi och vad som beror på vad är väl svårt att helt reda ut. har även växt upp i en dysfunktionell familj vilket också gör att man utvecklar drag som inte är helt normala.

- jag har sömnproblem (pga ångest, värk mm..har dock blivit bättre med saroten)
- lider av social fobi.att hålla mig social i flera timmar gör mig mentalt utmattad, man ska titta folk i ögonen, hålla uppe tråden, komma ihåg alla sociala koder osv. jag tappar ofta ord och när jag mår dåligt vill jag helst isolera mig.
- känner ofta in vad människor känner. jag vet att en person kan vara ledsen fastän personen ser glad ut osv vilket får tankarna att spinna vidare om man borde säga något o man börjar fundera varför personen är ledsen. det har med min bipolära sjukdom att göra o det är inte alltid lätt att stänga av känslovibbarna.
- jag har svår värk pga fibron
- återkommande depressioner
- ljud -och ljuskänslig (AS + fibro)
- väderkänslig (fibro)
- STRESSKÄNSLIG! utlöser skov med både bipolär o fibro vilket gör att mina aspiedrag blir mycket mer tydliga under skov då jag inte orkar med alla mina strategier för att verka vara så normal jag kan.
- jag är fixerad vid tider. vilket såklart är en arbetsgivares dröm. men jag själv skulle vilja vara mer impulsiv så att säga .
- dåligt minne o koncentrationsförmåga. mitt arbetsminne är lika dåligt som en dement person så om någon ger mig mer än en instruktion så glömmer jag av det. måste skriva upp ALLT.
-högpresterande vilket gör att jag bränner ut mig hur enkelt som helst. svårt att förstå ordet "lagom"

Kan lägga till att jag har svårt för verbala instruktioner, särskilt när jag har massa annat runtomkring mig.

JCSweden skrev:Kan lägga till att jag har svårt för verbala instruktioner, särskilt när jag har massa annat runtomkring mig.

Svårt med arbetsminnet?

Zirre skrev:

JCSweden skrev:Kan lägga till att jag har svårt för verbala instruktioner, särskilt när jag har massa annat runtomkring mig.

Svårt med arbetsminnet?

Ja det kan man säga.

Sjuckert skrev:

Sampa skrev:ADHD'n gör att man är helt vansinnig om man inte gör nåt mellanåt och AS gör att man har svårt att komma igång och göra det, då sitter man där sen frustrerad och irriterad över att man inte kommer på något intressant som man har lust att göra hehe

Så här blir det ofta för mig också! Har visserligen ADD utan H, men har en rastlöshet som är väldigt svår att åtgärda. Rastlös inombords och men förblir passiv. Det är ingen drömkombo direkt...

hehe näe det känns helt sjukt, har ett förslag till namn på det inverterad panikångest.

JCSweden skrev:Kan lägga till att jag har svårt för verbala instruktioner, särskilt när jag har massa annat runtomkring mig.

Det där har jag med, två kortare instruktioner för vad som ska göras är max, sen måste jag skriva upp allt annars minns jag inget av vad jag skulle göra.
Men det känns som det finns både bra och dåliga dagar för det med, ibland går det lättare.
Kanske hänger ihop med humör och sömn med mera?

Kolla-en-gång-till-på servrarna o mailen om det har 'vatt nå't - när jag jobbade för 12 år sedan så fick jag samma problem. Naturligtvis så är det en sund vana att dra ner på dosen, under sådana förhållanden!

Skall försöka fixa detta.

elle skrev:beröring och att klippa naglar

Kan du utveckla det där?
Jag hatar också att klippa naglarna, speciellt tånaglarna då (de på tassarna biter jag ner så är inget att klippa precis ) och undviker oftast detta så länge jag kan.
Moder min förstår inte alls hur jag kan tycka att det gör ont att klippa naglarna eller är obehagligt att en måste röra vid foten/tårna när en ska klippa naglarna. Hon skrattar mest

Sampa skrev:

JCSweden skrev:Kan lägga till att jag har svårt för verbala instruktioner, särskilt när jag har massa annat runtomkring mig.

Det där har jag med, två kortare instruktioner för vad som ska göras är max, sen måste jag skriva upp allt annars minns jag inget av vad jag skulle göra.
Men det känns som det finns både bra och dåliga dagar för det med, ibland går det lättare. Kanske hänger ihop med humör och sömn med mera?

Absolut är det så, därför är det inte så bra med tanke på min brist på sömndisciplin. Vill bara sova om jag är RIKTIGT trött och utmattad. Dessutom är jag en person som vill gå på något direkt så jag är ganska otålig när det gäller instruktioner. Skriftliga går dock alltid bra för då har jag alltid något att gå tillbaka till och kan ta det mer i min egen takt. Behöver också "learning by doing".

Att Komma Sig För. Jag har så otroligt lång startsträcka att allt tar (minst?) dubbelt så lång tid för mig som för "vanliga" människor. Att gå upp ur sängen? Visst, men först måste jag snooza i en evighet och sedan måste jag kolla FB och sedan måste jag ... och rätt vad det är har jag somnat om. Att äta frukost och komma iväg till jobbet? Visst, men det drar ut på tiden och så måste jag dra igång datorn och så fastnar jag. Att jobba? Visst, men jag gör allt möjligt annat än att börja med det jag ska. Att äta lunch? Att gå hem? Även där har jag svårt att "komma till skott"!

Jag tror aldrig jag lyckats komma i tid till ett jobb, förutom när jag hade småbarn, för de MÅSTE vara på dagis/fritids/i skolan en viss tid, då är det bara att anpassa sig, och det gick. För det mesta. Men jag var så stressad att jag var helt färdig, och visst kom både de och jag för sent många gånger.

När jag gjorde min AS-utredning fick jag hur bra värden som helst på alla möjliga förmågor. Utom arbetsminnet. Så jag är både smart och begåvad. Men jag kan inte använda det till någonting

Jag har ofta sagt att om jag bara kunde vakna och komma upp ur sängen på morgnarna skulle mitt liv vara oändligt mycket lättare. Det tycker folk låter lite småkul och säger att "ja så är det för mig med". Men det kan jag lova att det inte är, när jag säger så är det på största allvar.

hattifnatt skrev:Att Komma Sig För. Jag har så otroligt lång startsträcka att allt tar (minst?) dubbelt så lång tid för mig som för "vanliga" människor. Att gå upp ur sängen? Visst, men först måste jag snooza i en evighet och sedan måste jag kolla FB och sedan måste jag ... och rätt vad det är har jag somnat om. Att äta frukost och komma iväg till jobbet? Visst, men det drar ut på tiden och så måste jag dra igång datorn och så fastnar jag. Att jobba? Visst, men jag gör allt möjligt annat än att börja med det jag ska. Att äta lunch? Att gå hem? Även där har jag svårt att "komma till skott"!

Jag tror aldrig jag lyckats komma i tid till ett jobb, förutom när jag hade småbarn, för de MÅSTE vara på dagis/fritids/i skolan en viss tid, då är det bara att anpassa sig, och det gick. För det mesta. Men jag var så stressad att jag var helt färdig, och visst kom både de och jag för sent många gånger.

Skumt, jag är tvärtom. Jag är alltid i tid till jobbet, oftast för tidig också. Har alltid varit så, jag stod alltid utanför dörren och väntade inför lektionerna i skolan också. Är jag sent ute någon gång blir jag stressad och olycklig. Sedan är det samma sak inför lunchen också, eller inför hemresan på kvällen, jag har alltid städat och gjort mig klar i god tid medan arbetskamraterna kan dröja till fem över innan de beger sig hemåt.

har ett stort problem att fatta vad folk menar. missförstår nästan hela tiden. blir också missförstådd hela tiden. jobbigt.

Långsam i tanken, lite energi, stresskänslig och höga krav på mig själv.

Pratar för mycket...eller inget alls.
Svårt med stress...magen vänder sig ut och in.
Människor som inte känner mig har svårt att förstå mig...och jag har svårt att förstå dom.
Gillar inte ljus eller oväntade ljud.
Hatar att åka kommunalt. Sätter mig alltid så jag inte har någon bakom mig. Avskyr när någon sätter sig bredvid mig.
Exekutiva funktioner näst intill obefintliga vilket ger mig svår ångest.
Dåligt arbetsminne men alldeles för bra långtidsminne.
Svårt för verbala instruktioner, mycket bra på skrivna dito.

kan inte sitta stilla. alltid rör jag på mina fötter och fingrar.

likeaboxof skrev:Har ni kunnat utvecklas något angående vad som anses som lämpligt beteende i sociala situationer?
Kan ni alltså lära er om man berättar och ger tips ang sånt även om det kanske tar ett tag att lära sej?

Tips... Öva på att låta glad. Ofta har vi monoton ton i rösten. Sånt är viktigt för NT's. Och le. Öva framför spegeln. Klä dig i neutrala färger. Typ vitt, svart, grått.. sånt trist. Klädkod är viktigt. Sen brukar ett "Hej" vara en bra början. Var okomplicerad. Intressera dig och ansträng dig med att lyssna på vad den andra har att säga. Sedan kan du sakta "avslöja" dina intressen. Ta det minst "udda " först och håll dig kort. Lycka till!