AspergerForum

Jag tycker detta är ett bra forum Men saknar ett ämne därav startar jag en ny tråd! Undrar om det är fler än ajg som nyligen fått sin diagnos och känner sig förvirrade? Fick min diagnos i november i År.

Hej, jag har inte fått någon diagnos, men skriver ändå.. ja ska utredas om något år, känner mig inte speciellt förvirrad, beror nog mest på att ja tog reda på en massa om AS innan jag kollade med remiss hos läkaren självmant.

Om fallet hade varit annorlunda, o någon bara sagt att ja ska utredas ang diagnos i autismspektrumet pga nån skitsak skulle jag vart mer förbannad.

Varför känner du dig förvirrad?

ofta gör man det det när det uppstår en ny, omvälvande situation i ens liv + att jag inte alsl läst om As innan jag fick diagnosen för jag hade inte funderat på att det kunde vara det. Hade tänkt lite på autism o. lite på ADHD.

caroline78 skrev:Jag tycker detta är ett bra forum Men saknar ett ämne därav startar jag en ny tråd! Undrar om det är fler än ajg som nyligen fått sin diagnos och känner sig förvirrade? Fick min diagnos i november i År.

Att gå från att ha trott att man var precis som andra men upplevt att man hade det mycket jobbigare, till att inse att man inte är som alla andra, men fortfarande har det lika jobbigt är ju jättekonstigt. Allt förändras samtidigt som allt är precis likadant. Kan det vara konstigare?

caroline78 skrev:Jag tycker detta är ett bra forum Men saknar ett ämne därav startar jag en ny tråd! Undrar om det är fler än ajg som nyligen fått sin diagnos och känner sig förvirrade? Fick min diagnos i november i År.

Välkommen förresten.

caroline78 skrev:ofta gör man det det när det uppstår en ny, omvälvande situation i ens liv + att jag inte alsl läst om As innan jag fick diagnosen för jag hade inte funderat på att det kunde vara det. Hade tänkt lite på autism o. lite på ADHD.

Har du hört adhd köret alltså hela din uppväxt eller har det kommit nu?, isf inte, visste du ju åtminstonde att du inte fungerade som alla andra eller? Jag menar om du nu har överdrivet känsloregister eller vad det nu kan vara.

Sj har jag en ganska i sammhällets syn på det hela, onormal farsa, och flera andra på den sidan släkten f.ö men jag skulle ju 'aldriiiii' bli sådan eller ens var i närheten fick jag ofta höra, även om ja inte undrade själv, det var som att de trodde de hade valt själva att bli som de är.
Godtrogen som jag var o är ibland fortfarande, fastän jag försöker att inte tänka 'de är felinformerade' hela tiden för att inte gå på alla smålögner, så trodde jag på sådant skitsnack. Alltså från folk, som inte har koll eller ens intresset av att veta hur det egentligen ligger till.
Det bör inte bli sämmre med en diagnos, men att allt är guld o gröna skogar är helt åt h*, det räcker man läser i det här forumet för att tex; se att 'folk' alltså de utan diagnos, o utan någon som helst personlig erfarenhet, får ändå mer förutfattade meningar.

Att AS ingår i LSS, automatiskt är en från FN stagdad lag, o den måste finnas för att sammhället ser ut som den gör. Och även diagnoskriterierna är formade därefter. Det är iaf så jag tror det är, men jag kan ändra mig.

Alla får ju inte diagnos på samma sätt som jag ev får heller, dvs självmant sökande. Men å andra sidan skulle ingen kunna sätta en sådan diagnos på mig om jag inte velat. Är rätt träskallig faktist, säkert en AS grejj.

Att stirra sig blind på diagnoskriterierna är ingen bra ide, tror jag.
Har gett mig mycke mer att läsa om folks upplevelser o erfarenheter här på nätet

Jag har inte hört något under min uppväxt, bara att jag vara speciell/annorlunda emellanåt och det hittade inget på utredning. Visste att jag var annolunda/speciell ibland, men inte VAD det var som var problemet/"felet". Jag fick diagnos eftersom jag sa till min kurator på på Vårdcentralen att vissa saker inte blev bättre hur jag än försökte, så sände hon remiss till autismteamet som utredde o. kom fram till att jag har As. Jag kände direkt; va skönt att få etikett på mitt problem och att det är rätt diagnos efter deras information och efter vad jag sedan själv tagit reda på. Samtidigt kan de vara jobbigt med diagnos oxå, speciellt tills. med Nt. folk o. då man msåte berätta.

Håller med att NT. folk ofta har förutfattade meningar om oss med ett el. flera funktionsnedsättningar och att vissa sopar det under mattan. Tråkigt men sant. Kunskap är viktigt!!

Jag tro oxå att man inte bör låsa sig för mkt. vid kriterierna utan ta kontakt med andra som oxå har As. både på nätet o. IRL om det känns bra. o. andra folk med erfarenhet av As. Dock tror jag det är ett måste att skaffa sig viss kunskap om As. för att bättre förstå sig själv o. kunna träna för en del går att träna bort med tiden!

Hej! Jag är också nyutredd och fick diagnos i november. För ett halvår sedan hade jag ingen aning om vad AS/ADHD var och jag vill inte påstå att jag har full klarhet i det ännu. Dock är det skönt att ha ord på vad det är för skumt med mig, för annorlunda har jag känt mig jämt.

caroline78 skrev:Jag har inte hört något under min uppväxt, bara att jag vara speciell/annorlunda emellanåt och det hittade inget på utredning. Visste att jag var annolunda/speciell ibland, men inte VAD det var som var problemet/"felet". Jag fick diagnos eftersom jag sa till min kurator på på Vårdcentralen att vissa saker inte blev bättre hur jag än försökte, så sände hon remiss till autismteamet som utredde o. kom fram till att jag har As. Jag kände direkt; va skönt att få etikett på mitt problem och att det är rätt diagnos efter deras information och efter vad jag sedan själv tagit reda på. Samtidigt kan de vara jobbigt med diagnos oxå, speciellt tills. med Nt. folk o. då man msåte berätta.

Håller med att NT. folk ofta har förutfattade meningar om oss med ett el. flera funktionsnedsättningar och att vissa sopar det under mattan. Tråkigt men sant. Kunskap är viktigt!!

Jag tro oxå att man inte bör låsa sig för mkt. vid kriterierna utan ta kontakt med andra som oxå har As. både på nätet o. IRL om det känns bra. o. andra folk med erfarenhet av As. Dock tror jag det är ett måste att skaffa sig viss kunskap om As. för att bättre förstå sig själv o. kunna träna för en del går att träna bort med tiden!

Jag håller med er precis om det ni skriver om det dära med as och nyutredningar jag fick min diagnos när jag var 18 men jag har hela tiden känt mig mycket mera annorlunda än andra redan som liten och därför gott i speciallklass i hela mitt liv aldrig i en normal klass om jag säger så.

Det sista håller jag med om med att man måste acceptera sit handikapp och skaffa sig information om vad det är och vara öppen med sin diagnos för komma någon vart här i livet. Det har jag fått lära mig i hela mitt liv!

jag fick min diagnos vid 31 års ålder. 7 år hade jag diagnosen borderline med ap-bemötande inom vården. totala missförstånd och ett TON benso-mediciner. jag mådde piss. nu försöker jag släppa och gå vidare. men man är sargad in i märgen av detta helt klart.

varför tog de inte Hans på allvar tidigare undrar jag... var det på grund av hans nazistmedlemskap? hitta en tysk under den perioden som INTE var medlem i det partiet. nope det går ej för de var antingen ihjälgasade eller utarbetade...

nåväl. bitterhet har ju inte räddat någon så bara att släppa och gå vidare.


Moderator: Diskussionen om Hans Asperger har flyttats hit: hans-asperger-t54483.html