Postat: 2007-12-02 2:35:03
msitua skrev:KrigarSjäl skrev:En liten existentialistisk invändning mot trådens titel; man finner inte sig själv, man skapar sig själv.
Instämmer helt
Livet har ingen förbestämd mening från födseln, inget mål, ingen avsikt - livet blir vad man gör det till. Jag är här därför att min DNA kombination ger upphov till en kropp som upprätthåller liv. En DNA kombination som inte ger en kropp som upprätthåller liv lever inte, de spontanaborteras.
Men hallå där! Dels talar du om din unika DNA-kombination, som innehåller en extremt omfattande information om vem du är och håller på att utvecklas till, dels säger du att livet blir vad man gör det till. Är inte det en motsägelse?? I DNA ligger ju en hel del förutbestämda saker.
T ex var vi förutbestämda att födas med Aspergers syndrom. Om inte förr så har detta syndrom en tendens att i tonåren börja trassla till en hel del då det social livet inte funkar på ett normalt sätt. Det mest begåvade är väl då att ägna sig åt sina specialintressen, utveckla dessa (gener) optimalt, få känna uppskattning från t ex föreningsmedlemmar (om intresset ryms i en sådan) eller från övrig befolkning.
Jag har eventuellt en möjlighet att satsa allt på min överbegåvning och på så sätt kompensera mina låga EQ-poäng. Eller så har jag det inte...
I mitt fall gällde begåvningen musik som jag började höra vid 8 års ålder och jag tiggde på mina bara knän om ett piano, men nekades. Ett barn är faktiskt beroende av sina föräldrar, kan inte skapa sina önskeföräldrar. De är som de är. Senare fick jag en gitarr, men drevs att studera de "riktiga ämnena" så hårt att jag inte hann utveckla mitt klassiska gitarrspel. Hetsades in i ett yrke som kräver mycket stor social kompetens, misslyckades totalt och kollapsade psykiskt. Chocken utlöste ledgångsreumatism som snabbt och effektivt förstörde mina händer, så att ursprungsdrömmen, i vuxen ålder, inte gick att förverkliga.
Jag skriver visserligen enkla sånger och har lite spelningar, men inte mycket numera. Har försökt göra andra bra grjer i mitt liv, men jag har inte kunnat skapa det jag själv ville från början. Har genetisk predisposition för reumatism och psykisk instabilitet.
Om man fullt ut ska kunna skapa sitt eget liv så bör man nog få vara med och välja sina föräldrar, hjärnans utseende och DNA-kodens innehåll.
Eller?